Kärlek och erotik från medeltid och renässans

Vanda Barock använder sig mest av Helsinge gamla kyrka nära det moderna kapellet. Festivalen som pågår fram till den 12 augusti inleddes med två konserter om kärlek och död. vanda barock adeu mon cuer med ensemblen contactus i S:t Lars kyrka. Le Jardin Florissant med tuuli Lindeberg och anna-Maaria oramo i S:t Lars kapell i Vanda 6.8.2018.

Roman de la rose eller Rosenromanen av Guillaume de Lorris torde ha varit det mest lästa skönlitterära verket under medeltiden. Dess allegoriska dikter om kärlek har tonsatts av många tidiga tonsättare. Av detta rikhaltiga material har sopranen Tuuli Lindeberg och cembalisten Anna-Maaria Oramo sammanställt en fascinerande helhet på cirka en timme.

Verkets popularitet kommer sig av att det fungerade som ett uppslagsverk i kärlek och erotik för unga aristokrater. Utan att direkt dramatisera rollerna har Lindeberg och Oramo skapat ett urval som bildar en berättelse om en ung man som kommer fram till njutningarnas blommande trädgård, Le jardin florissant, där han hänger sig åt dans och sång.

Intressant nog är det dygderna som tillåter honom att tillbringa en passionerad stund med Rosen, tills de onda krafterna ingriper och försätter Rosen i säkerhet. Lite omvända roller kan man tycka. Ynglingen går därmed miste om sin ros. Allt detta spelar Lindeberg och Oramo upp med sång, clavisimbalum och virginal. Några gånger spelar och sjunger båda artisterna med ombytta roller.

Musiken varierar från 1200- till 1500-talet med tonsättarnamn som Jaufré Rudel (död cirka 1148), Guillaume Dufay (1397–1474), William Byrd (1540–1623) och några till. De låter oerhört fängslande i detta avskalat kraftfulla och stiliga framförande. Några vokalt inspirerade instrumentalstycken ingick, några rena diktrecitationer och en sång med bara en orgelton i bakgrunden. I S:t Lars lilla moderna kapell blev helheten smakfull och skönt påträngande.

Språkligt intressant

Texterna var också språkligt intressanta med sin gamla franska på langue d’oïl (inte d’oc) och man får väl anta att tolkningarna föregåtts av en hel del forskning. Programbladet var försett med översättningar vilket var absolut nödvändigt inte minst med tanke på hur könsdebatterande och på sätt och vis aktuella de gamla texterna är.

Anna-Maaria Oramos båda instrument, ett mindre clavisimbalum och den rektangulära, litet större virginalen konstruerad av Jonte Knif, var intressanta att höra och se i aktion. Tuuli Lindeberg var mycket njutbar med sin klangrikedom, sina nyanser, sin smidiga figursång och tydliga textbehandling. Och det är inte alla dagar man får uppleva en konsert där över hälften av kompositörerna är namn som man inte nödvändigtvis känner till.

Okända kompositörer

Måndagskvällen inleddes egentligen två timmar tidigare i S:t Lars kyrka av ensemblen Contactus som bjöd på musik av okända kompositörer med lite annorlunda framtoning från i stort sett samma period, musik plockad ur arkiv i Escorial i Madrid och på Oxfords universitet. Rubriken var lika poetisk som den musikaliska helheten: Adeu mon cuer – farväl mitt hjärta på gammal franska, sånger om kärlek och död.

Miron Andres trakterade vielle, ett under medeltiden ofta förekommande lite gambaliknande instrument, här i kombination med blockflöjt som få spelar så utsökt som Juha Myllylä. Med sig hade de denna gång som solist japanskan Hiromi Bando. Hon är något av en specialist på tidig musik och har med sina kanske rentav alltför mjuka konsonanter en drömsk röstfärg som tillsammans med musikerna bjöd på en verkligen läcker ljudbild.

Vanda Barock använder sig mest av Helsinge gamla kyrka nära det moderna kapellet. Måndagskvällens två konserter utgjorde början på festivalen som pågår fram till den 12 augusti.