Italiensk-ryska barockskatter
De erfarna och mångsidiga musikernas kväll på BRQ Vanda bjöd på en konsert med ryska violinisten Maria Krestinskaja och en recital av violinisten Sirkka-Lisa Kaakinen-Pilch. BRQ VANDA Konserter i Helsinge kyrka S:t Lars 7.8. Maria Krestinskaja, barockviolin; Markku Luolajan-Mikkola, barockcello; Imbi Tarum, cembalo och orgel. Vivaldi, Dall’Oglio, Madonis. Sirkka-Liisa Kaakinen-Pilch, viola d’amore och barockviolin. Bach, Westhoff.
Musiklivet blomstrade i ryska kejsarinnan Anna Ivanovnas hov på 1730-talet, inte minst tack vare de många italienska musiker som sökte sig dit. Violinisten och tonsättaren Domenico Dall’Oglio (1700– 1764) anlände till hovet år 1735 och gjorde en gedigen karriär i sitt nya hemland.
Detta lärde jag mig av programtexten som violinisten Maria Krestinskaja skrivit för sin konsert under festivalen BRQ Vanda i tisdags. Hon lär ha varit den första att presentera Dall’Oglios sonater för dagens publik.
Krestinskaja står även bakom en premiärinspelning av denna repertoar, som sannerligen förtjänar att bli återupptäckt. Under konserten hördes tre av Dall’Oglios tolv sonater för violin och basso continuo, nr 8 i Ess-dur, nr 9 i a-moll och nr 4 i gmoll, som alla präglas av en spontan virtuositet samt en både harmonisk och motivisk uppfinningsrikedom.
Krestinskaja spelade inlevelsefullt och ofta med mycket legato, vilket kom fram redan i inledningsnumret, Antonio Vivaldis (1678– 1741) sonat i b-dur (RV 759). Samspelet med den själfullt spelande continuogruppen – Imbi Tarum på cembalo och orgel samt festivalens konstnärliga ledare Markku Luolajan-Mikkola på barockcello – var sömlöst.
Överlag blev Krestinskajas spel mer och mer fokuserat allteftersom konserten framskred, och de mörka nyanserna i Dall’oglios g-mollsonat gjorde mig redan begeistrad. En annan höjdpunkt var den drömska adagiosatsen i Luigi Madonis (1690 eller 1700–1770) sonat nr 2 i a-moll. Även Madonis var anställd av det ryska hovet.
Ibland hämtade den fyndiga Dall’Oglio material från den ryska folkmusiken, och som extranummer hördes hans variationer på ett ryskt tema.
De erfarna och mångsidiga musikernas kväll fortsatte med en recital av violinisten Sirkka-Liisa Kaakinen-Pilch, denna gång med barockviolin och viola d’amore.
Enligt programtexten inspireras Kaakinen-Pilch stort av viola d’amore och dess toner som resonerar genom musikerns kropp. Instrumentet har sex eller sju strängar som man spelar på samt ett likadant antal resonanssträngar, och klangen är mycket mild.
Inspirerad av viola d’amore
Det finns förbluffande lite solorepertoar för viola d’amore. KaakinenPilch har därför gjort arrangemang av Johann Sebastian Bachs (1685– 1750) Partita i a-moll (BWV 1013), ursprungligen för flöjt, samt svit i gmoll (BWV 995) för luta, Bachs egen transkription av den femte cellosviten (BWV 1011).
Viola d’amores klangliga egenskaper kom bäst till sin rätt i det sistnämnda arrangemanget, där den ursprungliga texturen innehåller mångstämmiga avsnitt. Den asketiska sarabanden blev en fin, nästan meditativ upplevelse.
På barockviolin spelade Kaakinen-Pilch Johann Paul von Westhoffs (1656–1705) svit nr 2 i a-dur, en okonstlad helhet som slutade i en folklig gigue. Westhoffs violinsviter anses ha fungerat som föregångare till Bachs sonater och partitor.
BRQ Vanda-festivalen pågår i S:t Lars kyrka och kapell ända till söndagen den 12 augusti med ett rikt och brett program. Ett dragplåster är violinisten Rachel Podgers och Brecon Baroques Vivaldikonsert på lördag.