Förlorade jobb på gott och ont

Upp- och nedgångar är vanliga i flyktingmottagningen. Och en nedgång är förstås bra. Men tyvärr beror den nu inte på fred på jorden, utan på politiska beslut.

Många förlorar jobbet i Oravais och Jakobstad. Hela 23 årsverken ska bort på flyktingförläggningen och flyktingbyrån. Det är ju tråkigt. Särskilt i Oravais lär det inte finnas något överutbud av motsvarande jobb.

Men det är väl bra också! Orsaken är att färre ensamma barn söker asyl, så det behövs inte så många sängar. Den stora flyktingvågen har avtagit och nu är antalet ensamkommande flyktingbarn till och med lägre än ”normala” år. Skönt, barn ska inte behöva fly, särskilt inte ensamma.

Men tyvärr är verkligheten inte så ljus. Antalet flyktingar som kommer till Europa har minskat, ja. Och det gäller också antalet ensamkommande barn. Enligt Unicef har de minskat från 104 000 (2015) till 66 000 (2016) till 20 000 (2017). Men samtidigt ökade andelen ensamkommande barn av alla flyktingbarn med 31 procent i fjol.

Och framför allt: minskningen i Europa är inte alls lika stor som minskningen i Finland. Här sjönk antalet från 400 till 60 mellan 2016 och 2017, dubbelt så mycket som i Europa.

Förklaringen stavas troligen politik och Migri. Tidigare fick nästan alla minderåriga asyl i Finland. I mitten av 2016 ändrade Migri praxis och började ge betydligt fler negativa beslut samtidigt som fler länder plötsligt blev trygga.

Våld i parförhållanden är det finländska samhällets skamfläck. Finland må vara världens lyckligaste land, men det är också ett av EU:s våldsammaste länder för kvinnor. Kaleva om att mera pengar, utbildning och lagstiftning behövs för att få bukt med våldet i hemmen.