Bilmuseet för alla
Merceds-Benz Museum i Stuttgart beskriver inte endast bilmärkets historia med start från bensinbilens födelseår 1886, utan ger samtidigt en tillbakablick på Tysklands historia.
”Måsvingen” 300 SL (W198, 1954– 1957) får väl anses vara en av bilhistoriens mest ikoniska bilar. Den här och flera andra skönheter finns på Merceds-Benz Museum i Stuttgart.
Rundvandringen börjar på sjunde våningen med sina autentiska eller exakta replikafordon från slutet av 1800-talet. I nedåtgående cirklar reser man sedan genom historien mot modernare tider.
På vägen genom museet återges bland annat Tysklands krigiska historia utan omskrivningar. Man sticker exempelvis inte under stol med att Mercedes använde tvångsarbetare under andra världskriget.
Det rådde dock fred när Carl Benz patenterade sin bensindrivna trehjuling Patent Motorwagen den 29 januari 1886. Genuina hästkrafter drog vid den tiden i sävlig takt droskor och andra rullande vagnar i tyska Mannheim där företaget Benz & Cie. fungerade.
Samtidigt utvecklade Gottfried Daimler i Cannstatt, cirka 100 km från Mannheim, helt separat ett fyrhjuligt motoriserat fordon. Det lanserades några månader senare och räknas som den första fyrhjuliga bilen. Fast företagen senare skulle fusioneras och skapa produktnamnet Mercedes-Benz träffades de två männen aldrig personligen.
Kvinnan bakom allt
Kvinnor har spelat en framträdande roll i bilhistorien. Det gäller inte minst Carl Benz hustru Bertha, som tillsammans med parets två söner gjorde en verklig långtur med mannens trehjuling i augusti 1886. Det skapade någonting som i dag skulle kallas för hajp kring produkten.
Det låg också en kvinna bakom varumärket som kom att heta Mercedes-Benz när Benz & Cie. fusionerades med Daimler Motoren-Gesellschaft 1926.
Bakgrunden är att tävlingsföraren och Daimler-importören Emil Jellinek i Frankrike beställde en specialgjord tävlingsbil vid ingången till 1900-talet. Bilen döptes till Mercedes efter Jellineks dotter och 1902 registrerades namnet som Daimlers varumärke.
Nämnas kan att bilen hade planerats av Daimlers dåvarande tekniska chef Wilhelm Maybach som några år senare lämnade företaget och började tillverka lyxbilar under eget namn. Det företaget köptes av Daimler-koncernen 1960 och namnet fortlever i koncernens exklusivaste bilar.
Politisk draghjälp
Efter andra världskriget föddes det moderna Tyskland i och med återuppbyggnadsundret och då dagens förbundsstat grundades 1949. Mercedes-Benz 300 (med den interna produktionskoden W186) fick exempelvis smeknamnet ”Adenauer” efter den första västtyska förbundskanslern Konrad Adenauer.
Gratisreklamen gav ett lyft åt försäljningen och företaget började snart på allvar etablera sig på den internationella marknaden. Redan i början av 1950-talet byggdes monteringsfabriker i Argentina, Brasilien och Indien.
I början av 1950-talet återkom märket även på tävlingsbanorna. Racerbilen 300 SL (W194) vann Le Mans när den presenterades 1952 och kulmen nåddes när legenden Juan Manuel Fangio blev tvåfaldig F1världsmästare 1954 och 1955 med F1-bilen W196.
Formelbilen utgjorde också grun- den till den tvåsitsiga sportvagnen 300 SLR (W196S) som var helt överlägsen i 1955 års sportvagnsracingserie.
Tävlingsverksamheten upphörde dock för flera decennier efter säsongen 1955, efter att en Mercedes 300 SLR var inblandad i en jätteolycka i Le Mans 1955. Över 80 åskådare dog i olyckan som är den allvarligaste i sitt slag genom tiderna.
Grunden lades
Räckan av läckra sportbilar tog ändå inte slut fast tävlingsverksamheten upphörde. ”Måsvingen” 300 SL (W198, 1954–1957) är väl en av bilhistoriens mest ikoniska bilar.
Den hade ärvt sin starka och ultralätta aluminiumram av den ursprungliga tävlingsversionen från 1952, vilket gjorde att normala dörrar inte kunde monteras på bilen. År 1957 ersattes den av 300 SL Roadster som hade en modifierad ram som gav utrymme för vanliga dörrar.
Under 1950-talet befäste Mercedes-Benz med de ovannämnda bilarna märkets status som lyx- och sportbilstillverkare även om märket också gör vanliga personbilar, såsom A-och B-serierna.
Faktum är (åtminstone enligt min åsikt) att dagens strömlinjeformade fordon bleknar i jämförelse med gångna tiders runda charm. Sedan kan det vara en annan sak när man sätter sig i en modern bil som så gott som styr sig själv. Annat var det förr, på gott och ont!