Blå i blåsten
En dyster framtid hotar Blå framtid.
Blå framtid har under hela sin drygt ett år långa existens inte visat några tecken på att få luft under vingarna. Nu ser luften ut att helt gå ur dem. Redan i juni noterades en nedgång och den har fortsatt i juli och augusti. I Yles mätning som publicerades på fredagen kommer partiet inte längre ens upp till en procent.
Partiet som på grund av sitt väljarstöd på mellan en och två procent skämtsamt har kallats procentrörelsen kan nu ges benämningen promillerörelsen. Det blir allt absurdare att ett parti med så svagt väljarstöd ska sitta i regeringen med fem ministrar.
Det enda som snart verkar finnas kvar av arvet efter Veikko Vennamos landsbygdsparti är de främlingsfientliga och EU-kritiska sannfinländarna som bjöds in av Timo Soini för att få partiet att växa. Allt annat förefaller ha grusats sönder.
Blå framtid saknar en tydlig profil som skulle tilltala väljarna, Då partiordförande Sampo Terho i maj slog fast att partiet är en reformvänlig konservativ rörelse förtydligades nog inte bilden ett dugg. Partiets ledning har inte heller den karisma och politiska skicklighet som Soini hade.
Efter splittringen och uttåget ur den sannfinländska gruppen i fjol somras har Blå framtid krympt till ett parti som kommer att ha all möda i världen att över huvud taget få plats i nästa riksdag.
Partiets representation i riksdagen har också krympt. I våras hoppade riksdagsledamot Kaj Turunen över från Blå framtid till Samlingspartiet.
Det är inte uteslutet med ytterligare avhopp från den blå riksdagsgruppen under återstoden av mandattiden. Men det brådskar i så fall, ju senare det sker desto mer minskar politikerns trovärdighet i nästa val.
Mer sannolikt är säkert att sittande riksdagsledamöter i Blå framtid kastar in handduken och inte alls ställer upp för omval.
Blå framtids framtid kan vara helt beroende av Timo Soinis beslut om han ska stanna kvar i den inhemska politiken eller inte. Hans stjärna är visserligen i dalande men om han kandiderar ännu en gång i Nyland blir han antagligen invald och kan eventuellt dra med sig någon kandidat till.
De övriga kända namnen inom Blå framtid kan inte mäta sig med Soini. Också försvarsminister Jussi Niinistö och riksdagsgruppens ordförande Simon Elo är från Nyland, men de kan inte vara säkra på omval utan Soini på kandidatlistan. Om partiet inte lyckas i Nyland kan det bli oerhört svårt att komma in i riksdagen.
Det var ett hårt avbräck då Maria Lohela för en vecka sedan meddelade att hon inte ställer upp för omval efter två valperioder. Hon är en av partiets mest kända politiker då hon fram till årsskiftet var riksdagens talman.
Lohela har varit partiets enda riksdagsledamot från Egentliga Finlands valkrets.
Partiets enda mandat i Helsingfors innehas av Sampo Terho. Som partiordförande kan han inte låta bli att kandidera, men ett inval är inte alls säkert. Under våren och försommaren gjorde han febrila försök att komma med initiativ som kunde lyfta partiets väljarstöd, men förgäves. Sedan dess verkar han ha försvunnit i kulisserna och riksdagsgruppens ordförande Simon Elo har varit den som i huvudsak uttalat sig.
Paniken börjar säkert snart krypa inpå Terho och han är tvungen att försöka göra något till exempel inför eller i samband med budgetförhandlingarna i slutet av månaden.
Det är ändå svårt att se vad som skulle kunna vända den nedåtgående trenden för Blå framtid.
Partiet kan inte köra solo utan är beroende av de två stora regeringspartierna. Att partiet nu i elfte timmen skulle skapa en regeringskris och lämna regeringen är inte heller troligt.
Blå framtid har som eget parti och före det som Sannfinländarna varit med om alla de stora beslut, också de impopulära, som regeringen har fattat. Det finns knappast något längre som partiet kan göra politik av och få regeringen att falla på och som samtidigt skulle gynna Blå framtid med tanke på nästa val. Loppet verkar kört.