Citybilen Toyota Aygo
Det minsta A-bilsegmentet är så litet i Finland att det inte syns på listan över de tio mest sålda bilklasserna. Inte ens förnyade Toyota Aygo, som traditionellt är en av favoriterna i klassen, väntas sälja mera än runt 250 stycken på årsbasis.
Den största orsaken till varför de minsta bilarna inte riktigt går åt i Finland är enkel: de är primärt gjorda för kortare körningar i stadstrafik, något vi inte har så mycket av. De små bagageutrymmena begränsar också kundpotentialen i sommarstugornas förlovade land.
Fast försäljningen av nya Toyota Aygo inte är av större ekonomisk betydelse för importören spelar den en roll med tanke på återväxten.
– Den är en viktig introduktionsmodell framför allt för nya, yngre kunder som ännu inte har behov av eller råd med en större bil, säger Pekka Karvinen, informationschef på Toyota Finland.
Rymligt liten
Den ansiktslyftade bilen skiljer sig från föregångaren framför allt framtill, där strålkastarna fått ny design med integrerade varselljus och låtsasluftintag under sig. Slutresultatet är en pigg och ungdomlig bil där frontlinjerna bildar ett tydligt visuellt x.
Innerutrymmena är oförändrade vilket innebär att människor av olika storlek ryms bra i framsätena, som är överraskande stabila för att sitta i en bil i klassen 15 000 euro.
Baktill räcker knäutrymmet med nöd och näppe till för en vuxen person men som tur är ryms fötterna bra under framsätet. Värre är det på höjden där huvudet är stadigt parkerat i taket för personer i längdklass 185 cm. Barn och kortare personer kan i alla fall sitta relativt bekvämt om inte framsätena är dragna långt bakåt. Inte dåligt för en minibil i längdklassen 3,5 meter.
Den trecylindriga 1,0-litersmotorn på 72 hästkrafter har fått effektivare insprutningssystem, lågfriktionskomponenter, EGR-teknik och förbättrad balansaxel för mindre vibrationer. Motorn vibrerade i alla fall så mycket att den måste stängas av för att kunna fotograferas då motorhuven var uppe. Inne i bilen hörs inte motorljudet nämnvärt och vibrationerna fortplantar sig inte heller till kupén.
Ingen raket precis
Under provkörningen i och i närheten av Köpenhamn fick bilen visa sina framfötter bland horder av cyklister och andra småbilar. Här är den mest till sin fördel, framför allt då man söker efter parkeringsplats. Till skillnad mot Helsingfors närmast vimlar det av småbilar i Köpenhamn.
I snabb landsvägskörning och på motorväg är motorn precis så ynklig som siffrorna säger. I gengäld är bilen acceptabelt stabil på däcken, även om vindpustar kan ruska till den i högre hastigheter, och lätt att ratta i trånga utrymmen.
Att portionera ut en lämplig mängd gas då man ska köra i väg krävde övning framför allt i uppförsbacke. Det innebär att skillnaden mellan en rusande motor och ett nesligt motorstopp är hårfin. När man väl kommit i gång fungerar växellådan fint. För den som inte vill växla manuellt är det säkert en lisa att höra att bilen också finns med automatlåda.
Tillverkaren betonar att ljudisoleringen förbättrats. Vid lägre hastigheter är bilen civiliserat lågmäld, även om motorn ryter till vid accelerationer, men i motorvägshastighet ökar vindbruset rejält och däcken börjar höras klart. För att få perspektiv på saken måste konstateras att det inte är länge sedan klart större och dyrare bilar var ungefär lika ljudliga.
Säkerhetssystemen är på god nivå med bland annat kollisionsvarnare, autobromsoch vingelvarnare.
Bilen görs på samma fabrik i Tjeckien som systermodellerna Citroën C1 och Peugeot 108. De har samma uppdaterade motor som Aygo men är inte i övrigt förnyade åtminstone ännu.