Att tala finlandssvenska
De flesta av oss har säkert upplevt känslan av att ha hört något, sett något eller läst något som ger känslan av att man varit med om det tidigare. På franska kallas det déja vu, redan sett, vi talar om en aha-upplevelse. Det här hände mig nyligen.
I HBL (27.7) fanns en artikel om att en professor emeritus på Island med det verkligt isländska namnet Njörður P. Njarðvík föreslagit att den i skolan obligatoriska danskan skulle ersättas av finlandssvenska. Motiveringen var att det finlandssvenska uttalet är lättare för islänningarna, dessutom är finlandssvenskan ålderdomligare än rikssvenskan, vilket också passar bättre. Finlandssvenskan borde vara det internordiska samtalsspråket.
Det här var ett förslag som jag redan för ett par tre decennier sedan fört fram vid ett antal nordiska förlagskongresser, det togs alltid emot med välvilja och glömdes omedelbart bort, vilket också kommer att hända den gode professorn.
Men han har rätt, på en kongress på Island mötte jag den isländska förlagsföreningens ombudsman som talade en klingande finlandssvenska. Det visade sig att han läst svenska i skolan som obligatoriskt andra nordiskt språk, på den tiden fick man välja bland språken.
Jag kände mig helt upprymd av det här, men så slog mig en tanke, och inte bara en. Vad är egentligen riktig finlandssvenska, finns det över huvud taget ett sådant språk? Vem skulle undervisa i det på Island, skulle vi exportera lärare dit? Saken blir inte heller bättre av att jag nyligen läste en ledare i HBL om att det egentligen inte finns ett enhetligt Svenskfinland, vilket är helt riktigt.
Alltså, när det gäller vårt språk, då måste vi slopa de österbottniska dialekterna och också de nyländska. Helsingforsiskan är inte heller bra, den är för mycket uppblandad med fennicismer och ren finska. Jag är själv absolut inte oskyldig, till vardags använder jag finska ord där de passar in och dessutom lever 50-talets skolslang kvar i mitt språkbruk.
Jag har hört talas om att den renaste finskan talas i trakten kring Jyväskyla, men var talas den renaste finlandssvenskan här i landet? Inte i Närpes, Vörå eller Sibbo, knappast i Ekenäs heller. Slutsatsen är den att det är inom undervisningen i nordisk filologi vid Helsingfors universitet man kan höra den. Tidigare hörde man den också på Svenska Teatern i Helsingfors, men hur är det nu för tiden?