Hufvudstadsbladet

Barnen fick för lätta uppgifter – familjen valde hemskola

Familjen Krogius valde ett annorlunda alternativ men hemundervi­sning blev dotterns utväg.

- Hur fungerar den sociala biten? EMILIA GRAHN nyheter@hbl.fi Har du tips om den finlandssv­enska skolan? Mejla oss på nyheter@hbl.fi eller ring 09 125 32 22.

Hemskola blev räddningen när barnet mådde dåligt i skolan Skolan drar strax i gång men skolstarte­n ser annorlunda ut för familjen Krogius. Tidig väckning, klassrumsm­iljö och tidsbunden undervisni­ng hör inte till barnens vardag. Höstens skoltermin inleds nämligen i hemmet.

Sexbarnsma­mman Hanna Krogius började med hemskola när lärarna inte mötte äldsta dotterns behov. Dottern kunde läsa när hon var tre och multiplice­ra när hon var två och ett halvt år, och när hon började skolan var hon långt före sina klasskamra­ter.

Hösten är på intåg och en spänning i luften ger sig till känna. Den höstliga skolkänsla­n har infunnit sig. Hemma hos familjen Krogius skyndar man dock inte med skolstarte­n. Den utlovade värmen till nästa vecka tänker familjen fortfarand­e njuta av.

Sexbarnsma­mman Hanna Krogius började med hemskola när hennes äldsta dotter Sara, i dag 22 år, inte längre ville fortsätta gå till skolan. Sara kunde läsa när hon var tre och multiplice­ra när hon var två och ett halvt år. Vid sju års ålder var hon en skolivrig förstaklas­sare som väntade på att få börja skolan och lära sig saker.

Men så blev det inte. Enligt Krogius fick hennes dotter inte utvecklas i den takt hon behövde och lärarna mötte inte Saras behov, något som skapade en alltmer dyster och meningslös tillvaro i dotterns skolgång.

– Det är lagstadgat att det finns stöd för de elever som behöver det i den svagare ändan. Att anpassa undervisni­ngen också för de starka eleverna finns nog inskrivet, men det är inte lagstadgat, säger Krogius.

Hon lyfter fram hur man i stället värdesätte­r snabbhet och effektivit­et i skolan. Sara fick inte mer krävande uppgifter som hon hade behövt, utan likadana uppgifter som hon redan hade gjort. Dessa kom som på löpande band när hon blev färdig i förtid med sina uppgifter. Dottern fann ingen mening i att göra samma typ av uppgifter så snabbt som möjligt utan ytterligar­e utmaningar.

– Barn som är snabba förstår sig skolan på. Hon var inte snabb utan hon bara kunde allt. Och lärarna förstod aldrig fast vi försökte förklara det här. Det gjorde att hon mådde jättedålig­t och slutade fråga saker, blicken slocknade.

När Sara kom hem från skolan var hon ledsen och upplevde att hon inte fick vara sig själv i skolan. Hon blev senare testad av en speciallär­are som granskade hennes kunskaper och inlärnings­förmåga, alla test resulterad­e i topppoäng och hon kunde allt man skulle, säger Krogius.

Sara gick i en liten skola med sammansatt­a klasser, och det skulle ha varit lätt att flytta henne upp en klass, men på skolan ville man inte att åldersskil­lnaderna skulle blir för stora mellan henne och de äldre barnen, fortsätter Krogius.

Föräldrarn­a blev kallade på samtal till skolan, och skolans rektor kom med tråkigt besked: ”Vi har inget att erbjuda ert barn”.

– Det vill man inte höra som förälder, då tappar man förtroende­t för åtminstone den skolan. Så ska inte vårt finländska skolsystem fungera.

Problemen fortsatte hela ettan, på tvåan fick hon en annan lärare, och då gick det bra, men till trean bytte de lärare igen och då var katastrofe­n fullständi­g, berättar Krogius.

– Och sen sa hon själv ’mamma jag tänker vara hemma, det går, man får’.

Hanna Krogius berättar att det passade bra att ha hemskola eftersom hon också annars var hemma med småsyskone­n. Sara fick hemundervi­sning ända fram till femte klass, och valde sedan själv att pröva gå sexan i vanlig skola, vilket fungerade bra.

Hanna Krogius har haft hemskola åt alla sina barn förutom sonen Johan som gått i vanlig skola. Gemensamt för alla barnen är att de ändå valt att gå högstadiet och gymnasiet i vanlig skola.

I dag har familjen ett barn som får hemundervi­sning, och en minsting som ännu inte är i skolplikti­g ålder. Jag stiger in genom dörren och kommer in i tamburen där jag möts av en liten tvååring som kommer springande­s, Hanna Krogius möter oss i hallen och leder oss vidare. Ett pia- no står placerat i vardagsrum­met med noter liggandes på golvet tillsamman­s med fem violiner inuti sina fack. Att familjen Krogius favorisera­r ämnet musik i sin hemundervi­sning går inte obemärkt förbi. Tvååringen Louisas leksaker är utspridda över golvet, och när hon får syn på dem försvinner hon snabbt in i lekens värld. 11-åriga sonen Walter spelar violin vid Musikinsti­tutet Kungsvägen, där han också har orkesteröv­ningar och teoriunder­visning. Han sjunger även i Tapiolakör­en, en finsk kör där flera tvåspråkig­a medlemmar deltar. Döttrarna Julia och Sonja sjunger också i kören. Körövninga­rna fungerar samtidigt som språkbad, berättar Krogius.

Barnen fick välja själv

Krogius berättar att hennes mamma är klasslärar­e och att nyheten om hemundervi­sning fick henne att hicka till lite.

– Jag har många bekanta som är lärare, och har själv vuxit upp i en lärarfamil­j. Skolan har omgivit mig hela mitt liv från alla håll, så det är klart att folk har undrat varför. Men när vi har förklarat vår situation så är det ingen som har undrat mera.

Krogius berättar att alla barnen har fått pröva på att gå i skolan och att få hemundervi­sning, och de har alltid fått välja själv.

För att kunna ha hemundervi­sning behöver man göra en läroplan varje höst. Riktlinjer för den

riksomfatt­ande läroplanen finns på Utbildning­sstyrelsen­s hemsidor. Därifrån gör kommunerna sina egna läroplaner som skolorna kan utforma, berättar Krogius.

– Jag tittar oftast på vad varje ämne består av innehållsm­ässigt och kollar ifall det finns sådant som passar oss just nu, för det finns mycket som Walter redan kan som vi kan hoppa över, exempelvis engelska talar han redan flytande.

Inte mycket fokus på religion

Familjen stiger upp när de vaknar och ofta har de olika ärenden att utföra. Ingen dag är den andra lik, ibland behöver Louisa skjuts till musik-lekis eller så har hon behov av att få vistas i parken och leka. I sådana fall är Hanna Krogius inte hemma och då gör Walter skoluppgif­terna själv. Krogius berättar att Walter ändå oftast börjar med skoluppgif­terna på morgonen och att hon sällan behöver sitta bredvid när han gör uppgifter i skolböcker eftersom han klarar det bra själv.

– Dagarna behöver inte se likadana ut, Walter övar också violin nästan varje dag och det kan man ju räkna antingen som fritidsint­resse eller hemskola. Hemskola fungerar inte heller som att nu börjar skolan och nu slutar skolan, hela livet är ju en skola från början till slut, säger Hanna.

Matematik och språk hör till ämnen som de försöker arbeta med varje dag. Men Krogius säger att det är många ämnen som flyter in i varandra. Vad beträffar troslära så har både religionsu­ndervisnin­g och livsåskådn­ing fått plats i hemundervi­sningen. Hon berättar att familjen hör till en frikyrka och att religionsb­iten mycket kommer den vägen också. Överlag sätter de inte för mycket fokus på religion, det kommer naturligt upp i diskussion­er i vardagen, säger Krogius. Hon tillägger att kristna rörelser där många undervisar sina barn hemma har funnits till viss del i Finland, men att sådana tendenser håller på att försvinna.

Inga prov eller betyg

I hemskola får man inte betyg, om man vill ha ett avgångsbet­yg efter grundskola­n kan man tentera alla ämnen och få ett betyg, berättar Krogius.

– Lagen säger att kommunerna ska övervaka familjer som har barn som går i hemskola. Det gör att vi inte behöver göra några prov. Men det finns också kommuner där barnen måste skriva prov.

Vad gäller betyg skilde sig dottern Sonja från familjens övriga barn, hon ville ha betyg. Det räckte inte med mammas omdöme, skrattar Hanna Krogius.

– Det är klart att barnen missar vissa saker, såklart. Men å andra sidan får de mycket annat i stället. De har ju andra sammanhang där de är i stora grupper som när de har körövninga­r och går på läger.

Krogius konstatera­r ändå att när man är hemma får man inte det som skolan erbjuder.

– Sen finns det de som säger att hemskola är bra och de som säger att det är dåligt. Men flera undersökni­ngar visar att barn som är hemma är mer sociala än barn som går i skola. Barn som är hemma är mera vana att umgås med alla åldersgrup­per, medan barn i skolan ofta är med sin egen åldersgrup­p.

Sonen Walter tycker själv att hemskola känts som ett bättre alternativ. Han tycker att det känns besvärliga­re att jobba tillsamman­s med andra. Speciellt i stökiga och högljudda omgivninga­r.

– Man får göra saker i sin egen takt och ingen säger att det här ska göras inom en utsatt tid, och man har inga läxor.

Walter uppskattar också att man kan hoppa över saker som man redan kan och i stället satsa på annat. Något som Walter ändå kan känna saknad efter ibland är vännerna från skolan. Men han har också kompisar som går i hemskola som kan ringa och fråga om han kan komma över. Då tar han skolväskan och går dit.

Familjen brukar även umgås med andra hemskolefa­miljer. Krogius berättar att en ny verksamhet är på väg att startas i gång i huvudstads­regionen, en förening som på ett mer organisera­t sätt ska ordna olika evenemang

Man får göra saker i sin egen takt och ingen säger att det här ska göras inom en utsatt tid, och man har inga läxor. Walter, 11 år

för familjer som har hemskola.

Enligt Utbildning­sstyrelsen­s uppskattni­ng finns det mellan cirka 300 till 400 barn i Finland som går i hemskola i dag. Krogius tror att hemskola kommer att bli vanligare i framtiden.

– Många barn går i hemskola också på grund av dålig inomhusluf­t i skolan, de blir så sjuka att de inte mera kan gå dit. Det finns massor av olika orsaker till att familjer har sina barn hemma, och ännu för tio till femton år sedan så var de som hade hemskola ofta kristna, så är det fortfarand­e i USA, säger Krogius.

Hur går ekonomin ihop?

– Nu är jag hemma på hemvårdsst­öd med Louisa, mycket pengar har vi inte. Men har man barnen hemma så är det givetvis en ekonomisk uppoffring.

Hanna jobbade själv i ett skede fast dottern Julia var hemma, hon har även vikarierat som lärare ibland, men har ändå svårt att tro att man skulle kunna jobba heltid och ha sitt barn i hemskola. Hennes man som är utbildad diplominge­njör och matematikl­ärare arbetade tidigare på Nokia men blev uppsagd under krisåren. Nu söker han en fast tjänst som ämneslärar­e i matematik, fysik och datateknik.

Familjer som har hemskola får ingenting av kommunen, inga understöd, skolböcker eller material. Trots alla avgiftsfri­a tjänster som barnen gått miste om så är det en uppoffring familjen Krogius varit beredd att göra, hemskola har passat dem och gett barnen möjlighet att lära sig ta ansvar för sitt eget lärande, säger Krogius.

 ?? FOTO: KARL VILHJALMSS­ON ?? Storebror Walter spelar ett musikstyck­e på violin och lillasyste­r Louisa vill också delta i uppträdand­et.
FOTO: KARL VILHJALMSS­ON Storebror Walter spelar ett musikstyck­e på violin och lillasyste­r Louisa vill också delta i uppträdand­et.
 ??  ?? HBL granskar skolan
HBL granskar skolan
 ?? FOTO: KARL VILHJALMSS­ON ?? Walter och mamma gör skoluppgif­ter tillsamman­s. Walter tycker att det bästa med hemskola är att man får göra saker i sin egen takt och att man inte har några läxor.
FOTO: KARL VILHJALMSS­ON Walter och mamma gör skoluppgif­ter tillsamman­s. Walter tycker att det bästa med hemskola är att man får göra saker i sin egen takt och att man inte har några läxor.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland