Fri­hets­kam­pen som kros­sa­des

”Det finns två vat­ten­de­la­re i min po­li­tis­ka ut­veck­ling, två sa­ker som ra­di­kalt på­ver­ka­de min världs­bild. Först in­va­sio­nen i Tjec­ko­slo­va­ki­en 1968 och fem år se­na­re Chi­le­kup­pen. Då stod det klart för mig hur bru­talt och cy­niskt bå­da stor­mak­ter­na be­va­kar sin

Hufvudstadsbladet - - Hbl - TEXT: STAF­FAN BRUUN

När Alex­an­der Dubcek i bör­jan av 1968 blev le­da­re för kom­mu­nist­par­ti­et i Tjec­ko­slo­va­ki­en in­led­des den de­mo­kra­ti­se­rings­pro­cess som kom att gå un­der nam­net Prag­vå­ren. Ytt­ran­de­fri­het, fri­het att re­sa och en li­be­ra­li­se­rad eko­no­mi blev led­or­den. Nat­ten mel­lan den 20 och 21 au­gusti kros­sa­des de tjec­kis­ka dröm­mar­na när War­za­va­pak­tens pansar­vag­nar rul­la­de in i hu­vud­sta­den. Den ti­di­ga­re riks­dags­le­da­mo­ten och ti­di­ga­re bi­trä­dan­de stads­di­rek­tö­ren i Helsing­fors Ilk­ka-Christi­an Björ­klund följ­de med hän­del­ser­na på nä­ra håll.

Det sä­ger ti­di­ga­re riks­dags­le­da­mo­ten och ti­di­ga­re bi­trä­dan­de stads­di­rek­tö­ren i Helsing­fors, Ilk­ka-Christi­an Björ­klund (SDP). I au­gusti har 50 år gått se­dan Rö­da ar­mén mar­sche­ra­de in i Prag och kros­sa­de tjec­ker­nas dröm­mar om ”en so­ci­a­lism med ett mänsk­ligt an­sik­te”. Björ­klund upp­lev­de hän­del­ser­na på nä­ra håll.

– Jag ha­de an­slu­tit mig till So­ci­al­de­mo­kra­ter­na re­dan som 16-åring 1963. Som så många and­ra ak­ti­va väns­terunga var jag myc­ket en­tu­si­as­tisk då Alex­an­der Dubcek kom till mak­ten i Tjec­ko­slo­va­ki­en och bör­ja­de ge­nom­fö­ra si­na re­for­mer för stör­re fri­het.

– För mig stod det re­dan då klart att det här var de so­ci­a­lis­tis­ka län­der­nas sista chans att ta av­stånd från stali­nis­men och gå in för de­mo­kra­tisk so­ci­a­lism. Näs­ta chans kom först 1985 med Gor­batjov, men då var det all­de­les för sent.

1968 hän­de myc­ket i värl­den. I bör­jan av au­gusti res­te Ilk­ka-Christi­an Björ­klund till ung­doms­fes­ti­va­len i So­fia.

– När vi skul­le re­sa hem ef­ter en vec­ka fick den fin­länds­ka de­le­ga­tio­nen in­bju­dan att ock­så del­ta i ett kul­tur­se­mi­na­ri­um i Ru­mä­ni­en. Jag minns att mi­na par­ti­kam­ra­ter Ulf Sun­dqvist och Mat­ti Lou­e­ko­ski en

natt på ho­tel­let över­ta­la­de mig att tac­ka ja. Me­dan de and­ra res­te hem tog jag bus­sen till Bu­ka­rest.

– Fe­let var att se­mi­na­ri­et skul­le bör­ja nå­gon vec­ka se­na­re, så jag in­kvar­te­ra­des i ett in­sti­tut för in­gen­jörs­stu­de­ran­de. Det het­te, om jag minns rätt, ”In­sti­tutul Con­structii Bucu­re­sti”, el­ler nå­got så­dant. I al­la fall var ini­ti­a­ler­na sam­ma som mi­na, ICB. Bok­stä­ver­na fanns på al­la be­stick och i nå­got ske­de tänk­te jag ta med mig någ­ra hem som trofé­er, men min so­ci­a­lis­tis­ka mo­ral tillät mig in­te att ta an­nans egen­dom så jag la­de till­ba­ka ske­dar­na och gaff­lar­na.

”Kri­get har kom­mit”

Att någon­ting var fel in­såg Ilk­kaC­hristi­an Björ­klund tre da­gar in­nan se­mi­na­ri­et skul­le in­le­das när plöts­ligt he­la de­le­ga­tio­nen från DDR kal­la­des hem.

– Jag ha­de bli­vit vän med en man som het­te Wal­ter. Han be­rät­ta­de att någon­ting är rik­tigt il­la i värl­den, han viss­te in­te vad, men sa­de att öst­tys­kar­na där­för mås­te re­sa hem. Se­mi­na­ri­et kom och gick och i vän­tan på att re­sa hem pla­ce­ra­des vi ut­län­ning­ar på en tu­ristort vid Svar­ta ha­vet. En natt kom en av vär­dar­na in­ru­san­de till mitt rum kloc­kan 3 på mor­go­nen och ro­pa­de ”Kri­get har kom­mit, Sov­jet an­gri­per Tjec­ko­slo­va­ki­en.”

– Mitt i nat­ten pac­ka­de vi som var kvar vå­ra ägo­de­lar och kör­des i tre bi­lar till Bu­ka­rest. I bil­ra­di­on höll par­ti­le­da­ren Ni­co­lae Ceau­se­scu tal och var­na­de för att Ru­mä­ni­en kom­mer att för­sva­ra sig om Sov­jet går till at­tack.

Ilk­ka-Christi­an Björ­klund vil­le åka hem, men det var lät­ta­re sagt än gjort.

– Ru­mä­ni­en fi­ra­de sin na­tio­nal­dag den 23 au­gusti, två da­gar ef­ter in­va­sio­nen. Man ar­ran­ge­ra­de en mäk­tig pa­rad för att de­mon­stre­ra för­svars­vil­jan. Ceau­se­scu var re­dan på den ti­den på kol­li­sions­kurs med Sov­jet. Vi ut­län­ning­ar som var kvar ställ­des på po­di­et för att ta emot pa­ra­den som de­fi­le­ra­de för­bi. Jag stod då tio me­ter från Ceau­se­scu, jag var väl nå­got slags he­ders­gäst.

Yt­ter­li­ga­re någ­ra da­gar se­na­re fick Björ­klund plats på ett Ae­roflot­plan och kun­de åter­vän­da hem.

– Jag ha­de va­rit en hän­gi­ven Dubcek-en­tu­si­ast och trod­de på de­mo­kra­tisk so­ci­a­lism. De slut­sat­ser jag drog av in­va­sio­nen lå­ter i dag kanske li­te un­der­li­ga, men följ­den blev att jag se­na­re på hös­ten skrev ut mig ur SDP och an­slöt mig till folk­de­mo­kra­ter­na DFFF.

– Jag var över­ty­gad om att det ba­ra var en tids­frå­ga in­nan so­ci­a­lis­men skul­le seg­ra. Jag vil­le in­i­från DFFF bi­dra till att Fin­land skul­le väl­ja en de­mo­kra­tisk so­ci­a­lism. Jag an­tog att al­ter­na­ti­vet var to­ta­li­tär ex­trem­kom­mu­nism och vil­le ar­be­ta för en de­mo­kra­tisk mo­dell. Jo, man kan sä­ga att jag var na­iv och blå­ögd, och det var jag för­stås när man ser på age­ran­det i ef­ter­hand.

Sov­jet iso­le­ra­des

Ilk­ka-Christi­an Björ­klund an­ser att hän­del­ser­na i Prag på att av­gö­ran­de sätt kom att på­ver­ka he­la Fin­lands po­li­tis­ka liv ef­ter 1968.

– Sov­jet iso­le­ra­des när så gott som al­la eu­ro­pe­is­ka kom­mu­nist­par­ti­er tog av­stånd från in­va­sio­nen. Det fanns ba­ra en stark frak­tion i väst som un­der­stöd­de Sov­jet, mi­no­ri­te­ten i Fin­lands kom­mu­nis­tis­ka par­ti.

– Det här fick Sov­jet att från­gå sin prin­cip att all­tid sam­ar­be­ta med den som ha­de mak­ten i na­tio­nel­la kom­mu­nist­par­ti­er.

– I Fin­land tog man av­stånd från ma­jo­ri­te­ten och bör­ja­de bå­de po­li­tiskt och fi­nan­si­ellt stöd­ja Taisto Si­ni­sa­los mi­no­ri­tet. På det sät­tet la­de man grun­den för taisto­i­ter­nas fram­marsch.

Ung­do­men ra­di­ka­li­se­ra­des des­sa år i he­la Väs­teu­ro­pa, på­min­ner Björ­klund.

– I Fin­land ha­de vi en folk­fronts­re­ge­ring och en riks­dag med väns­ter­ma­jo­ri­tet. Än­då var vi unga ak­ti­vis­ter miss­nöj­da. Re­form­ar­be­tet gick så för­tviv­lat lång­samt. Det bi­drog till mitt miss­nö­je med SDP, än­då gjor­de jag in­te som så många kol­le­ger som sök­te sig till de rö­das­te av de rö­da.

– Att så många i Fin­land blev taisto­i­ter var in­te ba­ra Sov­jets fel. Sam­ma trend fanns i he­la Väs­teu­ro­pa. Skill­na­den var den att me­dan de unga väns­ter­ak­ti­vis­ter­na i Fin­land val­de taisto­i­ter­na så val­de världs­för­bättrar­ge­ne­ra­tio­nen i till ex­em­pel Sve­ri­ge och de öv­ri­ga nor­dis­ka län­der ma­o­is­ter­na.

Var­för blev du ald­rig ex­trem­kom­mu­nist?

– Ock­så jag kun­de i prin­cip ha kun­nat sö­ka mig till de blod­rö­da fa­nor­na. Men lyck­ligt­vis ha­de jag re­dan som ung bli­vit vac­ci­ne­rad mot all form av to­ta­li­tär kom­mu­nism. Min mam­mas små­ku­sin var Ilk­ka Ryömä, son till de kän­da kom­mu­nis­ter­na Mau­ri Ryömä och El­vi Si­ner­vo. Ilk­ka Ryömä ha­de stor an­del i mitt po­li­tis­ka upp­vak­nan­de som ung, jag lyss­na­de på ho­nom och han ha­de sett ex­trem­kom­mu­nis­ter­na in­i­från. Ef­ter att ha hört ho­nom var taisto­i­ter­na ald­rig nå­got al­ter­na­tiv för mig.

FOTO: HBL ARKIV / KSF MEDIA

In­te ba­ra de­mon­stra­tio­ner och glå­pord möt­te de rys­ka strids­vagns­be­sätt­ning­ar­na i Prag, ut­an tjec­ker­na för­sö­ker ock­så med ”pri­va­ta” över­lägg­ning­ar i san­sad ton. På bil­den lyss­nar en rysk of­fi­cer till mas­sans åsikt.

F0TO: KARL VILHJALMSSON

FOTO: HBL-ARKIV

Pre­si­dent Lud­vik Svo­bo­da och par­ti­chef Alex­an­der Dubcek var de odis­ku­tab­la sym­bo­ler­na för det tjec­kis­ka fol­kets fri­hets­kamp och de­ras bil­der syn­tes över­allt i Prag, som till ex­em­pel i det här bu­tiks­fönst­ret, smyc­kat med blom­mor och gir­lan­der.

HBL-ARKIV

■Rys­ka strids­vag­nar ut­an­för Prag sat­tes i brand av obe­väp­na­de ung­do­mar.

HBL-ARKIV

Förkros­sa­de tjec­ker ser på hur en ko­lonn rys­ka pan­sar­for­don ful­las­ta­de med sol­da­ter rul­lar ned­för en ga­ta i Prag. På en natt kros­sa­de in­va­sions­styr­kor­na må­na­ders dröm­mar om fri­het.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.