Vallhundarna leder fåren rätt
Föraren kommenderar vallhunden, som i sin tur styr fårskocken, som har sin egen ledare. Många olika viljor är involverade då det tävlas i att valla får. Årets Nordiska mästerskap i fårvallning ordnas i Ekenäs under veckoslutet.
De Nordiska mästerskapen i fårvallning gick av stapeln i Raseborg i fredags, och fortsätter under veckoslutet fram till dagens finaler.
Tävlingen går ut på att en mänsklig deltagare, en förare, genom visslingar och rop får sin vallhund att valla en fårskock genom en bana med flera olika moment.
Mästerskapen arrangeras på Annika Paarvios gård i Ekenäs. Hon berättar att mästerskapstävlingarna följer brittiska International Sheep Dog Societys regler.
I fredagens och lördagens kvalifikationstävlingar bestod fårskockarna av fem får var. I finalerna i dag kommer hundarna att få hålla koll på två skockar på tio får var samtidigt. Det här leder enligt Paarvio till
att det blir det svårare i finalen.
”Han visste vad han skulle göra”
Deltagare från Sverige, Norge, Danmark och värdnationen Finland har samlats för mästerskapen.
Anders Vikström har kommit körandes från Luleå i Sverige. Han och hunden Wasp har just avslutat sitt första kvalifikationsförsök. Viktström tycker att Wasp gjorde bra ifrån sig ute på banan.
– Han hörde bra, och han visste vad han skulle göra. Han tyckte att det var lite tungt, det brukar han inte göra, berättar Vikström.
Wasp har erfarenhet av mästerskap. I fjol nådde han åttonde plats i världsmästerskapen i fårvallning.
Vikström berättar att Europeiska mästerskap arrangeras varje år, VM vart tredje år, och Nordiska mästerskap varje år förutom då VM ordnas. Själv var han i Finland och tävlade i EM så sent som förra året.
Så vitt han har sett är alla hundarna på den här tävlingen bordercollies. Kelpies används också i tävlingar.
En svensk flagga vajar i den friska vinden.
– Vi håller ihop laget, eller försöker iallafall, säger Vikström om deltagarna från Sverige.
”Jag ville se hur andra klarar av det”
I Annika Paarvios uppdrag som arrangör ingår att välja ut banan och fåren. Både banan och fåren ska vara lämpligt krävande.
– Det är ändå Nordiska mästerskap, säger hon om nivån på utmaningen.
Fåren som ska vallas är hennes och en väns. I de här mästerskapen används inga baggar, utan enbart tackor.
– Fåren ska inte vara för gamla eller för unga, men åldern är inte det viktigaste, utan det är deras form som avgör. Får som hatar främmande hundar är inte med.
Fåren har en viss dygnsrytm, de har tider då de vill vandra, äta, idissla eller sova. Om de ska vandra då de känner för att äta behövs både en förare och en vallhund som är säkra på sin sak, berättar hon.
Det har ordnats tävlingar på gården tidigare, men det har aldrig förut tävlats på den här banan.
Paarvio har haft får på bete på samma ställe tidigare, och noterat att det kuperade landskapet fungerar bra som en naturlig läktare, som ger förarna och åskådarna en bra överblick över banan.
– Jag har mina får på bete här, så jag ville se hur de andra klarar av det.
Inga hundskall hörs
Fåren, hunden och föraren måste alla vara i samspel.
– Det kan vara svårt att byta om man tävlat länge med en och samma hund, säger Paarvio.
Hundarna som tävlas med verkar vara mycket vältränade. Det hörs inga skall, trots att så många hundar är samlade.
– De är så fokuserade. Till och med en hanhund och en tik kan jobba tillsammans.
Hon förklarar att hundarna inte bör vara ovanligt tecknade, eftersom det kan förvilla fåren. De ska helst vara mörka med vita detaljer. Hunden ska inge respekt hos fåren, men får samtidigt inte vara för skrämmande.
Enligt henne är slutmomentet Single den svåraste delen av banan, eftersom det går emot hundens instinkt, vilken är att hålla skocken samlad. Momentet går ut på att ett av fåren skiljs åt från resten av skocken.
Michaela Wikberg från Korsnäs är inte helt nöjd med sin prestation.
– Hundarna är nog duktiga, och misslyckanden är på förarnas ansvar. Djuren läser varandra som öppna böcker, det är bara vi människor som inte förstår dem.
Hundarna är nog duktiga, och misslyckanden är på förarnas ansvar. Djuren läser varandra som öppna böcker, det är bara vi människor som inte förstår dem.
Michaela Wikberg Förare