I dag är Prag Europas turistmekka
I augusti för femtio år sedan rullade Warszawapaktens stridsvagnar in i Prag och kväste folkets frihetslängtan. I dag är den tjeckiska huvudstaden ett av Europas populäraste turistmål, och ett som man med fördel upplever till fots.
Från ryttarstatyn av tjeckernas skyddshelgon den helige Václav har man perfekt utsikt över den centrala plats som bär hans namn. Precis som vi i Helsingfors ofta stämmer träff under Stockman ns klocka möts Pragborna gärna ”pod ocasem”, vilket betyder ”under svansen” och syftar på en del av den häst helige Václav rider på.
Václavplatsen är Prags pulserande hjärta - fyllt av restauranger, marknadsstånd och folkliv. Knappast något påminner i dag om den tragiska invasionen 21 augusti 1968. Bara några meter neråt från statyn räknat finns ändå ett par anspråkslösa minnesplaketter. Den ena över studenten Jan Palach, som i januari 1969 brände sig själv till döds i protest mot ockupationen och den andra över Jan Zajíc, även han student, som ändade sitt liv på samma sätt en månad senare.
Medeltida byggnader
Vi går över hela Václavplatsen, till dess nordvästra ände, och svänger där in på Národnígatan. Efter några minuters promenad når vi den pampiga Nationalteatern. Mitt emot lig- ger klassiska Café Slavia där den svensktalande tjecken Jan Dlask, lektor vid Karlsuniversitetet och specialist på finlandssvensk litteratur (!), möter upp.
– Prag är en modern stad med tusenårig historia. Under medeltiden låg här fyra städer som slogs ihop vid den tiden då Gustav III regerade hos er, berättar han och fortsätter:
– Det som gör Prag unikt är att du kan promenera exempelvis från Gamla stan över Karlsbron och upp till Pragborgen, och under en timme ser du inget annat än medeltidsbyggnader.
Pragborgen ligger på ett berg ovanför den charmiga stadsdelen Malá Strana, Lillsidan. Bekvämlighetsskäl gör att vi åker upp dit med spårvagn 22, som praktiskt nog har en hållplats just utanför Café Slavia.
Som förstagångsbesökare i Prag bör man definitivt planera in minst en halvdag här. Pragborgen är ett helt komplex bestående av bland annat fem palats, lika många kyrkor och kapell samt ett antal trädgårdar.
Magnifikast av allt är den gotiska Sankt Vitus-katedralen, grundad i sin nuvarande form 1344 av Karl den fjärde. En tidigare byggnad fanns här redan på 930-talet.
Kröningsvägen
Från borgen går vi den pittoreska Nerudagatan, i riktning tillbaka mot stadens centrala delar, och stannar till vid krogen U Kocoura (”Hos hankatten”) på samma gata. I ett så utpräglat turistområde som detta, är det en liten ölstuga som verkligen lyckats bevara sin äkta, gammaldags atmosfär.
– Vägen vi nu vandrar, fast i fel riktning, kallas ”Kungliga kröningsvägen” och här har många böhmiska kungar genom historien gått. Den sträcker sig från Gamla stans torg över Lilla torget, Karlsbron, Lillsidan och så ända upp till borgen, berättar Jan Dlask medan vi njuter varsitt stort glas skummande öl.
Den 520 meter långa Karlsbron, med sina 30 statyer, har kallats världens vackraste bro. Den är ett måste för varje besökare, men ofta, som denna eftermiddag, så packad med besökare att vi bitvis bara står och stampar på samma fläck.
Även torget i Gamla stan, med dess rådhus, är ett måste för förstagångsbesökaren. Rådhusets astronomiska ur, där tolv apostlar varje timslag visar upp sig, lockar alltid stora tittarskaror.
Här tar vi farväl av lektor Dlask (inom kort aktuell med den första finlandssvenska litteraturhistorien någonsin på tjeckiska) och funderar om det inte också finns ett Prag bortom virvlande turistströmmar. Svaret är naturligtvis ja. Ett tips är att fortsätta med spårvagn 22, exempelvis från Café Slavia, och stiga av vid hållplats Újezd som är första stoppet på andra sidan floden Moldau.
Promenad i autentisk miljö
Går man sedan mot spårvagnens riktning, alltså söderut, är man i stadsdelen Smíchov. Att promenera här är en lisa för själen, inte minst om man nyligen stångats på Karlsbron.
Smíchov rymmer numera även ett gigantiskt köpcentrum som lockar turister. Men håller man sig till kvarteren runt den vidsträckta Zborovskágatan är miljön så ”äkttjeckiskt” som den bara kan bli.
Dyker något så exotiskt som en utländsk turist upp på någon av ölstugorna här uppstår inte sällan kontakt. Yngre tjecker kan engelska, många äldre litet tyska. Och när den oväntade besökaren får notan är det oftast rena julafton.
Det tjeckiska köket är knappast känt för att vara särdeles hälsosamt. Det är mycket schnitzlar och grillad fläsklägg (på tjeckiska ”koleno”), ibland kan på sin höjd något ynka litet salladsblad smyga sig med på tallriken.
Landet har i dag en vietnamesisk diaspora. De första kom redan under kommunisttiden som gästarbetare, och många av dem driver res tauranger. Dessa finns överallt i Prag och erbjuder omväxling till det mer stabbiga tjeckiska köket.
Lokala tips
– Bra tjeckiska restauranger som kanske inte står i varje guidebok? Jag går gärna till Lokál på Dlouhágatan i Gamla stan, som har hög klass och måttfulla priser.
– Bra och prisvärd tjeckisk mat får du också på Šalanda som ligger på Thámovagatan nära metrostationen Kižíkova.
Rösten tillhör Veronika Malá, journalist på tjeckiska televisionen och med Finland som specialitet. Hon har bland annat studerat journalistik en tid i Helsingfors.
Har hon, som infödd Pragbo, något tips på en vilsam plats i denna så vackra men numera också ganska hektiska huvudstad?
– Javisst, lyder svaret, och så tar hon oss till Františkánská zahrada, Franciskanska trädgården som ligger alldeles intill Václavplatsen med adress Vodičkovagatan
Det är en unik oas mitt i Prag med trädgård, fontäner, skulpturer och bänkar där man kan slå sig ner en stund och bara andas.
Namnet härrör från Franciskanorden vars munkar från 1600talets början residerade här. Och själva trädgården anlades ursprungligen av munkar ur Karmelitorden på 1300talet.
– Jag tycker det är fascinerande med en sådan här plats, alldeles intill vimlet på Václavplatsen. Och lekplatsen här är fin, fastslår tvåbarnsmamman Veronika Malá.
Och kanske finns här inte så mycket turister?
– Nja, en del av dem hittar också hit!
❞ Det som gör Prag unikt är att du kan promenera exempelvis från Gamla stan över Karlsbron och upp till Pragborgen, och under en timme ser du inget annat än medeltidsbyggnader.” Jan Dlask Lektor vid Karlsuniversitetet och specialist på finlandssvensk litteratur