Digikunnig, digivillig?
”Du behöver inte vara digikunnig eller ens digivillig. Men om du bestämmer dig för att äntra den digitala världen, kräv att få göra det på dina egna villkor.”
HILKKA OLKINUORA
Twittrare och digifarmor.
I går brakade det loss. Nu skola de sista bliva de första, de efterblivna ställa sig i bräschen, gamla människor bli som nya. Vi skall bli #digikunniga, #gladaidigi, #vardagsdiggare. Det är ju #aldrigförsentattsurfa, vet du.
En miljon av oss lever i en värld som har blivit främmande, skrämmande och besvärlig, handfallna utanför det digitala språnget. Värst är det, förstås, bland de äldre: var fjärde 65–74-åring använder inte någon nätservice, och därefter blir det bara värre. Digitaliseringen av arbetslivet har inte varit helt som hajpats: en tredjedel av oss klarar sig till pensionen utan att ha rört vid tangenterna på jobbet. Var femte finländare är alltså i behov av akut hjälp. Då samhället nu tycks vara predestinerat att digitaliseras, måste människan foga sig till systemet, apparaturen, effektivitetskraven. Att febrilt simma motströms eller att uppgivet flyta medströms är inga alternativ. Vi måste lära oss simma eller paddla – alla måste vi kunna styra i den fors livet har blivit.
Från och med i går är alltså du som digikunnig utmanad att ta din pad, laptop eller smartphone och knacka på hos en granne eller bekant som du vet är tveksam inför den digitala sfären. Utmaningen sponsras av ett illustert gäng: Finansministeriet, biblioteken, Rundradion, SeniorSurf-verksamhet hos Centralförbundet De gamlas väl, Enter-föreningen för de äldres digitala kunnande, och digivardagskommissionen – ja, det finns en sådan också. Beskyddare är president Sauli Niinistö, själv sjuttio år om tio dagar. Och självklart skall du synliggöra din insats med att registrera den på kampanjens webbsida.
Vi önskar kampanjen lycka till. Att åldras med den malande känslan att vara klumpig, onödig, försumbar och utanför är inte trevligt – ja, inte värdigt en människa. Alla vägar tillbaka till ett autonomt liv och integritet är att berömma.
Aktiv digihjälp är ingalunda nytt. Det finns digikompisar för utslagningshotade, digifaddrar för de äldre och pensionärsorganisationerna samt biblioteken har arbetat flitigt i gräsrötterna. Men en rejäl knuff behövs för att synliggöra utbildningsbehovet i hela sin vidd och bredd.
Samtidigt måste vi minnas, att teknologin inte är det perfekta och människan det imperfekta. Digiservice, appar, hemsidor och kundgränssnitt är ofta klasslöst dåliga. Det är inte alls alltid ditt fel att du inte kan. Ingenjörer, nördar, designare och finansiärer skall ställas till svars också. Om en utmaning i kampanjen till exempel är att registrera dig till OmaKanta med dina bankkoder, måste myndigheterna se till att servicen omfattar alla banker, och inte bara flumma med att ”visst hittar vi andra sätt att kommunicera”.
Din syn ska bli sämre. Dina händer ska darra. Du ska bli tankspridd och glömsk. Du ska och får bli gammal på ditt sätt och kräva respekt för det. Du behöver inte vara digikunnig eller ens digivillig. Men om du bestämmer dig för att äntra den digitala världen, kräv att få göra det på dina egna villkor.