Sommarens skogsbränder tänjde räddningsverket till det yttersta
Räddningsverkets utrustning har med nöd och näppe räckt till för att släcka den torra och varma sommarens otaliga bränder i skog och mark. Inrikesministeriet öppnar nu för möjligheten att i större utsträckning använda privat materiel för att klara av situationer där det brinner på flera ställen samtidigt.
Är bränder i skog och mark det nya normala? Det är en fråga som räddningsverket och Finlands beslutsfattare blivit tvungna att fundera på under den torra och varma sommaren. Skogar och torvmark har stått i lågor på olika håll i landet, och både antalet bränder och storleken på brandområdena har nått exceptionella nivåer.
Egentliga Finlands räddningsverk ordnade på onsdagen ett informationstillfälle om sommarens skogs- och markbränder. Förutom räddningsverkets representanter fanns också inrikesminister Kai Mykkänen (Saml) och räddningsöverinspektör Rami Ruuska från Inrikesministeriet på plats på Åbo centralbrandstation.
Enligt Inrikesministeriets statistik är det sammanlagda antalet bränder i skog och mark hittills i år drygt 3 400 när medeltalet för de tio senaste åren är cirka 2 500. Över 1 600 hektar terräng har brunnit i år, vilket är ungefär två gånger så mycket som de tio senaste årens medeltal. Årets siffror kommer dessutom att stiga en aning eftersom sommaren ännu inte är slut.
All utrustning i bruk
Sommarens bränder, bland dem en drygt 80 hektar stor skogsbrand i kommunen Pyhäranta i Egentliga Finland, har tvingat räddningsverket och avtalsbrandkårer runtom i landet att tänja sig till sitt yttersta. Till exempel branden i Pyhäranta tog flera dagar att släcka och sysselsatte som mest 120-130 brandmän. Släckningsarbetet pågick dag och natt.
– Den här sommaren har visat att ingen klarar sig ensam. I Pyhäranta fick vi mycket hjälp av fyra närliggande räddningsverk. Det här visar att ett räddningsverk måste vara tillräckligt stort, så att det för det första klarar av de flesta situationer själv och för det andra kan erbjuda hjälp åt grannen om det behövs, sade räddningsdirektör Jari Sainio från Egentliga Finlands räddningsverk.
– Vi balanserade på gränsen av vår kapacitet, och hade med nöd och näppe tillräckligt materiel.
Räddningsöverinspektör Ruuska tillade att räddningsverkets fordon i själva verket inte räckte till vid alla tillfällen. I slutet av juli skickade Finland flera enheter till Sverige för att hjälpa till med släckningsarbetet där, vilket resulterade i att släckningsfordonen tog slut när det började brinna i Österbotten.
– När räddningsverket inte längre kunde skicka ut enheter var man tvungen att ta in materiel från Räddningsinstitutet. Lyckligtvis fanns där utrustning, sade Ruuska.
Privata luftfarkoster till undsättning?
Inrikesminister Mykkänen passade på att berömma räddningsverkets insatser på olika håll i landet. Mykkänen betonade vikten av ett smidigt samarbete mellan olika myndigheter och konstaterade att till exempel Gränsbevakningsväsendets helikoptrar spelat en avgörande roll vid släckningen av många bränder.
Också Mykkänen konstaterade att räddningsverkets utrustning löper risk att ta slut om flera stora bränder härjar samtidigt. Enligt honom kunde en lösning vara att effektivera koordinationen av resurserna genom att utveckla och upprätthålla tillräckligt stora lägescentraler.
Dessutom öppnade Mykkänen för möjligheten att utveckla en större beredskap att vid behov snabbt kunna hyra in särskilt luftfarkoster från privata aktörer.
– I synnerhet helikoptrar har visat sig vara väldigt nyttiga i släckningen av bränder. Vi skulle kanske kunna göra preliminära avtal med privata aktörer, så att vi vid behov snabbt kan hyra utrustning från dem, sade Mykkänen som inte verkade pigg på tanken att utrusta räddningsverket eller någon annan myndighet med fler helikoptrar.
– I nuläget är utmaningen den att vi har stora skogsbränder kanske en gång vart femte år, och det är förhållandevis dyrt att upprätthålla materiel under tidsperioder som det inte finns behov för den. Vi måste fundera på om det är en vettig investering för skattebetalarna att införskaffa utrustning som används i några veckor vart femte år, motiverade ministern.
Mykkänen lekte också med tanken att EU skulle införskaffa flygplan för släckning av bränder i skog och mark, men påpekade i samma veva att det snabbt skulle kunna bli svårt att bestämma var flygplanen behövs mest om det brinner samtidigt i olika medlemsländer.
Varje land måste bära sitt ansvar
Trots att sommaren varit exceptionell i Finland har man ändå kommit lindrigare undan än grannlandet Sverige, där uppskattningsvis 25 000 hektar mark brunnit. Finland skickade i juli ett trettiotal brandmän och flera fordon till Sverige för att hjälpa till med släckningsarbetet. Operationen var två veckor lång.
Inrikesminister Mykkänen sade att Finland också i fortsättningen måste vara beredd att hjälpa sina grannländer i släckningen av bränder i skog och mark. Han poängterade dock att utgångspunkten måste vara att varje land själv ansvarar för att upprätthålla en tillräckligt stor nationell räddningsstyrka och att släckningen inte kan vara beroende av internationellt samarbete.
Enligt Mykkänen har de svenska skogsområdena färre vägar än de finländska, vilket kan ha varit en orsak till att sommarens bränder spred sig över ett så stort område i Sverige. Också Finlands avtalsbrandkårer har haft en avgörande betydelse i att bekämpningen av bränderna lyckades bättre på den här sidan om Bottniska viken.
– I största delen av Finland vilar första insatsen vid bränder på avtalsbrandkårernas axlar. Om den här traditionen skulle försvinna är det klart att vi inte skulle kunna erbjuda en lika effektiv första insats som nu, eller också skulle vi vara tvungna att förnya resursfördelningen fullständigt, sade Mykkänen.