Vänstern får nya nyanser
Omslagspappret är nytt, men det politiska innehållet är välbekant när Vänsterförbundet förnyar sitt visuella uttryck ett drygt halvår före riksdagsvalet. Där är målet en plats i en rödgrön regering.
En lite ljusare röd nyans i bokstaven V ska engagera fältet och attrahera nya väljare när Vänsterförbundet förnyar sitt visuella uttryck. Innehållet i politiken förblir intakt. Li Anderssons parti siktar på en plats i en rödgrön regering efter valet, men utesluter inte en blårödgrön variant.
Vänsterförbundet förnyar sitt visuella uttryck för att attrahera nya väljargrupper samtidigt som kärnväljarna ska uppleva att organisationen är fräsch. V:et i loggan är designat av Timo Berry, direktör på Berry Creative, och utformat som en fågel som ska symbolisera partiets miljöprofil, men som också kan ses som en fredsduva.
Huvudfärgen i den grafiska designen är förstås röd, men nyansen kunde beskrivas som något kyligare eller mattare än förut. Partibasen Li Andersson beskriver den som ”modern”.
Vill man, likt Vänsterförbundet, vara ett växande och modernt parti som lockar folk från hela landet i alla åldrar måste det visuella uttrycket hålla måttet. Timo Berry jobbade i ett halvår på den grafiska designen så att den ska avspegla det partiet gör bra. Det ligger inget kontroversiellt i att man också ute på den politiska vänsterkanten anlitar en reklambyrå för att jobba med partiets varumärke, Li Andersson? – Nej, tvärtom är det helt förenligt med våra värderingar att betala för professionellt arbete. Självklart ska jag inte bestämma hur vår grafiska design ska se ut, för jag saknar utbildning och kompetens för det. Däremot sköter vi politikens innehåll och kampanjerna själva.
Vad kampanjen beträffar är Vänsterförbundet redo att prata riksdagsval med detsamma. Inom kort ska man presentera ett politiskt papper att betrakta som ”nästa regeringsprogram som det skulle se ut om vi fick skriva det själva”, som Andersson säger.
För regeringen är målet för Vänsterförbundet, det är klart. Och givetvis duger inte vilken regering som helst. Vänsterförbundet vill vara delaktig i en koalition med SDP och De gröna. Men det räcker knappast för majoritet? – Det beror på om vi alla gör ett riktigt gott val. Det kan behövas fler partier, men då beror vår medverkan på hur regeringsprogrammet ser ut. Det får inte gå som det gick med den här regeringen, som lovade att inte skära i utbildning eller försämra för låginkomsttagare, bara för att göra just det.
Li Andersson utesluter i det här skedet regeringssamarbete med Sannfinländarna och hävdar att det är ytterst osannolikt att man skulle kunna sitta i samma regering som Samlingspartiet. Inte för det, påpekar hon, Vänsterförbundet kunde mycket väl acceptera en budget inom den ram som finansminister Petteri Orpo (Saml) spikat, men det skulle förutsätta andra prioriteringar inom ramen. Vilka skulle de viktigaste omprioriteringarna vara? – Viktigast är att stoppa nedskärningarna inom den sociala tryggheten, vilket de frusna indexen i praktiken innebär. Vi skulle sätta pengar på det i stället för att fortsätta med skattelättnaderna på nästan två miljarder som regeringen drivit igenom och som mest har gynnat höginkomsttagare.
Regeringen missar inte ett tillfälle att påtala att arbetslösheten har sjunkit och sysselsättningen ökat markant under de senaste åren, vilket oppositionen helst tiger om. Li Andersson lägger ändå uppgången på den globala högkonjunkturens konto. Hon säger att den har gett Finland ett lyft och bidragit till att investeringarna och exporten ökat.
Ytterligare en omprioritering som Vänsterförbundet vill se är att avveckla företagsstöd för att lösgöra resurser för utbildning.