Storslaget men sorglöst
■ Det är fullt fräs från start när naturdokumentärernas pärla Den vida naturen inleder höstsäsongen med en sexdelad serie om Nordamerikas nationalparker. Fokus ligger tacknämligt på allt det besökaren troligen missar under en vandring eller kanotfärd på de markerade rutterna.
I det första avsnittet sveper vi under flera årstider över det drygt 6 000 kvadratkilometer stora Everglades på Floridas sydspets, ett sant paradis för den som attraheras av Nordamerikas våt- och sumpmarker. Här finns så mycket att berätta att några nyckelfrågor tyvärr blir styvmoderligt behandlade.
Mest givande är det vi lär oss om alligatorernas liv, allt från deras listiga jaktmetoder som varierar med bytets art och förekomst, till den ömma parningsakten, honans tålmodiga ruvande på fastande mage, hennes kärleksfulla omhuldande av småttingarna och – trumvirvlar – hennes blodiga kamp mot ormen i paradiset, en burmesisk pyton.
Den tyska produktionens bild, ljud och klipp håller elitnivå, och Jarmo Heikkinens lugna röst guidar tålmodigt tittaren. Men ändå sitter det inte riktigt. För samtidigt som filmen till exempel visar på nederbördens extremt stora betydelse för de här ekosystemens välbefinnande ställer man inte ens frågan vilka följder klimatförändringen kan komma att få för samma ekosystem, och då skriver vi trots allt 2018.
Man noterar för all del att kampen om sötvattnet hårdnar i och med att de enorma och vattenslukande åkermarkerna redan har brett ut sig till nationalparkens gräns, och att metropolen Miami bara 50 kilometer bort likaså ”törstar” efter mer vatten. Men hur den hotbilden riskerar att realiseras för flora och fauna i nationalparken är en fråga man lämnar oberörd.
Den sorglösa och något ytliga attityden avspeglas också i inställningen till nämnda orm i paradiset. Filmen noterar att burmesisk pyton är en främmande art för Nordamerikas fauna, och att den har kommit ut i Everglades sedan några exemplar i fångenskap rymt. Som i en bisats nämns att det redan finns hundratusen exemplar av de här jätteormarna i Everglades och att de har minskat antalet däggdjur i nationalparken med 98 procent. Trots att siffrorna är ungefärliga är det ofattbart att man inte spinner vidare på problematiken.
I den mån däggdjuren tas upp får vi veta att skyddsåtgärderna sedan 1947, då Everglades blev nationalpark, har fått stammarna av de lokala raserna av vitsvanshjort och puma att öka. Därför blir bilden av hur artrikedomen egentligen har utvecklats på 70 år kontroversiell och otydlig.
Det förtar förstås inte den estetiska njutningen som bilderna erbjuder. Till exempel episoden om delfinernas sofistikerade jaktteknik är så välgjord att det är som om man fick plaska med dem i fiskstimmet. Man kan med fog räkna med världsklass på bild och klipp också i de kommande avsnitten om Grand Canyon, Olympic-halvön i USA:s nordvästra hörn, Great Smoky Mountains, Yellowstone och Yosemite, för även där fångar kameran det mesta som den sporadiske besökaren missar. Yle TV1 18.45, repris söndag 8.05