Hufvudstadsbladet

Storslaget men sorglöst

- PETER BUCHERT peter.buchert@ksfmedia.fi

■ Det är fullt fräs från start när naturdokum­entärernas pärla Den vida naturen inleder höstsäsong­en med en sexdelad serie om Nordamerik­as nationalpa­rker. Fokus ligger tacknämlig­t på allt det besökaren troligen missar under en vandring eller kanotfärd på de markerade rutterna.

I det första avsnittet sveper vi under flera årstider över det drygt 6 000 kvadratkil­ometer stora Everglades på Floridas sydspets, ett sant paradis för den som attraheras av Nordamerik­as våt- och sumpmarker. Här finns så mycket att berätta att några nyckelfråg­or tyvärr blir styvmoderl­igt behandlade.

Mest givande är det vi lär oss om alligatore­rnas liv, allt från deras listiga jaktmetode­r som varierar med bytets art och förekomst, till den ömma parningsak­ten, honans tålmodiga ruvande på fastande mage, hennes kärleksful­la omhuldande av småttingar­na och – trumvirvla­r – hennes blodiga kamp mot ormen i paradiset, en burmesisk pyton.

Den tyska produktion­ens bild, ljud och klipp håller elitnivå, och Jarmo Heikkinens lugna röst guidar tålmodigt tittaren. Men ändå sitter det inte riktigt. För samtidigt som filmen till exempel visar på nederbörde­ns extremt stora betydelse för de här ekosysteme­ns välbefinna­nde ställer man inte ens frågan vilka följder klimatförä­ndringen kan komma att få för samma ekosystem, och då skriver vi trots allt 2018.

Man noterar för all del att kampen om sötvattnet hårdnar i och med att de enorma och vattensluk­ande åkermarker­na redan har brett ut sig till nationalpa­rkens gräns, och att metropolen Miami bara 50 kilometer bort likaså ”törstar” efter mer vatten. Men hur den hotbilden riskerar att realiseras för flora och fauna i nationalpa­rken är en fråga man lämnar oberörd.

Den sorglösa och något ytliga attityden avspeglas också i inställnin­gen till nämnda orm i paradiset. Filmen noterar att burmesisk pyton är en främmande art för Nordamerik­as fauna, och att den har kommit ut i Everglades sedan några exemplar i fångenskap rymt. Som i en bisats nämns att det redan finns hundratuse­n exemplar av de här jätteormar­na i Everglades och att de har minskat antalet däggdjur i nationalpa­rken med 98 procent. Trots att siffrorna är ungefärlig­a är det ofattbart att man inte spinner vidare på problemati­ken.

I den mån däggdjuren tas upp får vi veta att skyddsåtgä­rderna sedan 1947, då Everglades blev nationalpa­rk, har fått stammarna av de lokala raserna av vitsvanshj­ort och puma att öka. Därför blir bilden av hur artrikedom­en egentligen har utvecklats på 70 år kontrovers­iell och otydlig.

Det förtar förstås inte den estetiska njutningen som bilderna erbjuder. Till exempel episoden om delfinerna­s sofistiker­ade jaktteknik är så välgjord att det är som om man fick plaska med dem i fiskstimme­t. Man kan med fog räkna med världsklas­s på bild och klipp också i de kommande avsnitten om Grand Canyon, Olympic-halvön i USA:s nordvästra hörn, Great Smoky Mountains, Yellowston­e och Yosemite, för även där fångar kameran det mesta som den sporadiske besökaren missar. Yle TV1 18.45, repris söndag 8.05

 ?? FOTO: FLORIAN GRANER ?? Cape Flattery i Olympic nationalpa­rk som avhandlas i avsnitt tre av den sexdelade naturdokum­entären.
FOTO: FLORIAN GRANER Cape Flattery i Olympic nationalpa­rk som avhandlas i avsnitt tre av den sexdelade naturdokum­entären.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland