Transpersoner känner sig inte välkomna.
Den strikta translagen i Finland får många transpersoner att känna sig oönskade och ovälkomna. Mattias flydde landet till Sverige för att slippa steriliseras. Sextonåriga Tyler måste vänta tills han blir myndig för att få korrigera sitt juridiska kön.
Finland är det enda landet i Norden som kräver sterilitet för juridisk könskorrigering, vilket bland annat kritiseras av FN och Europadomstolen. Den nuvarande translagen är orsaken till att Mattias Koli inte kommer att flytta tillbaka till Finland inom den närmaste framtiden. Han ville inte bli steriliserad och stannade därför i Sverige för sin könskorrigering.
Mattias Koli kommer ursprungligen från Helsingfors, men bor sedan några år i Stockholm tillsammans med hustrun Lyra Koli. Han flyttade till Sverige för hennes skull – men stannade för att slippa steriliseras i Finland i samband med sin könskorrigering.
– Beslutet att stanna hängde ihop med att transpersoner var väldigt osynliga i Finland den tiden. Det kändes nästan overkligt när jag var så långt in i garderoben.
Finland är det enda landet i Norden som kräver sterilitet för juridisk könskorrigering vilket har fått kritik av bland annat FN och Europadomstolen.
Mattias känner sig inte välkommen i Finland i och med translagen, och ser inte att han kommer flytta tillbaka inom den närmaste framtiden. Steriliseringskravet gör honom väldigt upprörd. Han kallar det föråldrat och våldsamt.
– Vadå, tror man att om transpersoner steriliseras, så föds det färre transpersoner?
Organisationerna Seta och Trasek för just nu en kampanj för en reform av den finska translagen. Målet är att främja självbestämmanderätten kring det egna könet, att steriliseringskravet avskaffas och att minderårigas rättigheter förstärks.
– Det är viktigt att det rättsliga bekräftandet av ens kön baserar sig på personens egen anmälan. Man måste skilja på den juridiska processen och medicinska åtgärder, säger Touko Niinimäki, koordinator för seniorarbetet vid Seta.
Oavsett om man vill skaffa barn eller inte är det ett brott att bli berövad sina reproduktiva rättigheter, tycker Mattias.
– Det handlar om rätten till sin egen kropp. Det är mitt val om jag vill skaffa barn eller inte.
Mattias har gått igenom allt från utredningen till namnbytet och operationen i Sverige. Han trodde länge att han var lesbisk även om den identiteten aldrig kändes helt rätt. När han fyllde 23 år bytte han namn på Facebook och ett år senare fick han sin diagnos: han är transkönad. Strax därefter började han ta testosteron, och gjorde sin mastektomi i juni året efter.
– Det har varit en lång och tung process. Jag var deprimerad i princip tills jag fick börja med hormoner. Det blev inte nämnvärt bättre förrän jag opererade bort brösten.
Många kanske tror att man glatt seglar vidare mot horisonten efter könskorrigeringen men riktigt så är det ändå inte, enligt Mattias. Kampen för acceptans fortsätter en lång tid efteråt. Han anser att vården borde fokusera på terapi och att stötta
Vadå, tror man att om transpersoner steriliseras, så föds det färre transpersoner?
Mattias Koli
personer, hellre än att ifrågasätta.
– När en person söker sig till vården har man ofta mycket internaliserad transfobi att ta itu med.
I Sverige söker fler än någonsin vård efter att steriliseringskravet slopades. Mattias hann ansöka innan systemet överbelastades och fick sin diagnos ett halvår senare. Att så många sökte vård efter lagändringen och att vårdköerna är så långa är inget som överraskar honom.
– Det är på grund av brister i vården, inte i lagen.
Också i Finland är köerna långa och resurserna för transvården borde ses över om translagen uppdateras, enligt Niinimäki.
– I Finland får man inte heller just nu lika god medicinsk transbehandling som till exempel i Nederländerna, säger Niinimäki.
Mattias upplever sig lyckligt lottad för att ha fått genomgå processen i Sverige, där han har fått den vård han behöver. Han är också nöjd med den terapi han fått.
– För det mesta kan jag i dag leva ett normalt liv, men det är till stor del eftersom jag passerar som man. Gemene man kan inte se att jag är trans och jag behöver oftast inte utstå transfobi i min vardag.
Det betyder såklart inte att han inte skulle bära den rädslan med sig: i omklädningsrummet, när han träffar nya bekanta eller till exempel på stranden där bröstkorgen syns.
Mattias är fortfarande kvinna i sina finska papper. Detta beror på att hans juridiska kön inte ändrats automatiskt i den finländska folkbokföringen. Det är något som han kommer att behöva ändra själv, vilket känns väldigt avlägset.
– Jag reser nu för tiden överallt med mitt svenska pass.
I bland annat Kanada, Tyskland och Australien, är det möjligt att välja X som könstillhörighet i juridiska handlingar. Det är något som en ny finsk translag kunde vara först med i Norden.
– Translagen bör också ta hänsyn till de personer som inte identifierar sig könsbinärt. Utgångspunkten ska vara människors subjektiva behandlingar som baserar sig på subjektivt definierade behov, säger Niinimäki.
Mattias drar sig för att säga att han skulle önska att han fötts till biologisk man. Snarare är han glad över att ha uppfostrats till kvinna.
– Det är fint att ha uppfostrats till kvinna. Att vara omhändertagande och att tala om sina känslor är något som kvinnor uppfostras till men som män inte helt tillåts göra i vårt samhälle.
Hans transerfarenhet utgör en viktig del av hans existens och ett förflutet som han inte vill radera.
– Jag blev inte man när jag började ses som det i samhällets ögon, utan jag är den jag är och har gjort det jag gjort för att känna mig lycklig och bekväm i min egen kropp.
Enligt Mattias har attityderna och synligheten kring transpersoner blivit bättre i Finland på senare tid.
– I somras när jag gick Helsingfors Pride blev jag så överraskad över hur många transflaggor som syntes och hur mycket folk det var. Det var otroligt, jag kände mig hoppfull, säger han.
Svårt för ungdomar
Det blir vanligare och vanligare att även barn och ungdomar vågar komma ut som transpersoner i Finland. Sextonåriga Tyler är en av dem.
Tyler definierar sig som transmaskulin – han är kille men vill också att det ska finnas svängrum för andra identitetsuttryck än de maskulina. Han vill förändra attityderna kring transpersoner och kallar sig själv aktivist.
– Jag tror att det alltid har funnits unga transpersoner, men att det ökade antalet ungdo-
mar som vågar vara öppna beror på att den nya generationen är mycket mer accepterande.
Detsamma visar en undersökning av Taloustutkimus i år där över 70 procent av de tillfrågade skulle godkänna och stödja sitt barn, om hen meddelade att hen är av ett annat kön än vid födseln.
Som för många andra transpersoner började Tyler fundera över sin könsidentitet i puberteten. När kroppen och rösten började förändras, kände han ett växande missnöje med sin kropp. Han hade en ständig känsla av att inte passa in bland flickorna utan kände att han passade in bättre med pojkarna i skolan.
– Det kändes som om alla andra hade en färg, och jag hade en annan. Jag hörde inte hemma.
Han tampades med sin identitet tills han vid 13 års ålder för första gången på ett internetforum läste att man kan vara trans. Då klarnade allt, förklarar han.
I andra länder där translagstiftningen uppdaterats inom de senaste åren, till exempel i Norge, är åldersgränsen 16 för juridisk könskorrigering med tillåtelse av vårdnadshavare. Det är inte möjligt i Finland, men enligt lagen kan man inleda den medicinska behandlingen efter 16 års ålder med tillåtelse av vårdnadshavare.
– I praktiken är det väldigt svårt, säger Tyler.
Han har påbörjat sin medicinska utredning en gång som ickebinär – varken man eller kvinna. Den avslutades dock ganska fort på grund av att han inte hade tillräckligt tydliga symtom. En av de första frågorna som ställdes var ”vilka mensskydd han använder”. Det är en så kallad reaktionsfråga.
– Det kändes som man måste bevisa något till läkaren, och ännu svårare blir det att få diagnos om man inte har de stereotypa, binära symtomen.
Tylers symtom är ganska typiska för unga transpersoner: han upplever bland annat kroppsdysfori och social dysfori. En stark känsla av att man inte passar in i sin kropp eller i samhället runt en. Han väntar nu på att få inleda en ny utredning.
– Det är svinjobbigt att vara ung och trans. Folk tror på en mer när man är vuxen. Många säger att man ännu inte kan veta när man är så ung, men jag är säker på vem jag är.
I framtiden vill Tyler bli barnläkare och fortsätta med att måla och göra musik. Att skaffa barn är inget han tänker på ännu, men om han inleder sin könskorrigering när han blir 18 kommer han vara tvungen att sterilisera sig.
– Jag vill ju inte bestämma framtiden nu, utan jag vill göra det om kanske tio år.
Enligt Touko Niinimäki vore det särskilt viktigt att unga transpersoner erbjuds blockerbehandlingar. De skjuter fram puberteten genom att påverka könshormonernas produktion.
– Alla medicinska, juridiska och sociala åtgärder för att stöda unga transpersoners välmående är ytterst viktiga att eftersträva eftersom de annars ofta drabbas av dysfori och exempelvis depression samt utanförskap.
Lagstiftningsarbetet har dock inte gjort tillräckliga framsteg under den nuvarande regeringsperioden för att driva igenom en reform.
– All forskning finns tillgänglig för att uppdatera Finlands translag. Nu behövs endast politiska åtgärder av regeringen, säger Niinimäki.
Det är svinjobbigt att vara ung och trans.
Tyler