Glamping är camping för de bekväma
Mitt i öknen, drygt två timmar rakt österut från Los Angeles, ligger nationalparken Joshua Tree med sina kaktusliknande träd och sitt ökenlandskap. Det går bra att ta med sig tält och campingkök för att campa inne i parken. För den som är mer bekväm av si
The Desert Yacht Club ligger mitt ute i öknen, precis utanför Joshua Tree. Här finns tre husbilar, och två rymliga, vita tält med plats för flera personer. Tälten är tillräckligt stora för att rymma en dubbelsäng, en enkel säng och en bäddsoffa. En tjock matta ligger på golvet. Speciellt på vintern när ökentemperaturen kan sjunka under nollstrecket kan det ändå vara skönare med inomhusboende och värmefläktar. Då kommer husbilarna väl till pass. Ett tredje alternativ är att under varma sommarnätter sova utomhus på en upphöjd madrass. Då gäller det att inte vara rädd för prärievargarna som smyger omkring.
På området finns också en liten simbassäng, några utedass, ett badrum med badkar, tre grillplatser, två strandade båtar, en vattenskoter och en tam tuppgök (roadrunner). Hit kommer turister, hipsters, filmteam och brudpar. Högsäsongen är senhöst, vinter och vår. Resten av året stiger temperaturen till över fyrtio grader.
Ägaren till The Desert Yacht Club, fotografen Alessandro Guiliano, växte upp vid havet i Neapel där han seglade så ofta han kunde. Som knappt trettioåring flyttade han till New York för att jobba med fotokonst. Av en slump besökte han Kalifornien och Joshua Tree och blev genast förälskad.
– Jag hade ingen som helst relation till öknen när jag kom hit första gången, jag var ju en person som älskade havet, men det är något magiskt med det här stället. Jag kunde inte sluta tänka på det.
När den globala ekonomin kraschade år 2008 funderade Alessandro mycket på sin identitet som konstnär. Hans konstnärskolleger i New York oroade sig för hur de skulle kunna försörja sig efter kraschen, men Alessandro kände sig inte hemma i resonemanget kring att använda sin konst för att jaga pengar.
– Konsten ska kommentera samtiden och möjligtvis komma med lösningar på problem, det främsta syftet ska inte vara pengar. Målar man tavlor eller gör skulpturer för att tjäna stålar är man inte konstnär, då är man hantverkare.
När han fyllde 40 köpte han en markplätt mitt ute i öknen i födelsedagspresent åt sig själv. Han försökte övertala sin fru att flytta med honom ut till Joshua Tree, men hon vägrade lämna New York. Paret skilde sig kort därefter. I dag lever Alessandro ensam, han gör fortfarande konst, driver glampingplatsen och strävar efter att vara så självförsörjande som möjligt.
– När jag var barn hade mina föräldrar mycket pengar, men livet förändrades radikalt då pappas företag gick i konkurs. Under några år hade vi nästan ingenting. Det var en tung tid då alla i familjen mådde dåligt, men det lärde mig att livet inte tar slut bara för att man är pank. Nu tänker jag aldrig på pengar.
Själv har Alessandro byggt ett litet sovrum åt sig i en container. Resten av utrymmet använder han som verkstad. All el kommer från solenergi och de flesta material är återvunna. The Desert Yacht Club är både ett konstprojekt och en glampingplats, så långt bort från ett anonymt hotellrum man kan komma. Däremot är det inte nödvändigtvis billigare än ett sådant.
Jag hade ingen som helst relation till öknen när jag kom hit första gången, jag var ju en person som älskade havet, men det är något magiskt med det här stället. Jag kunde inte sluta tänka på det.
Alessandro Guiliano