Vattenproblem
Det försäkringsbolag som jag anlitar har förutseende nog kostnadsfritt låtit installera vattenläckagevarnare hos sina hemförsäkringskunder. Jag nappade på erbjudandet omedelbart. En av mina bekanta hade just då drabbats av en bedrövlig vattenskada när ett rör hade läckt in vatten så att flera golv måste bytas ut. Efter att studerat de intressanta rörsystemen i mitt åldriga hus började jag själv oroa mig för någonting liknande.
Vattenvarnaren visade sig vara en nätt vit låda som lyser med ett grönt öga när allt är okej, men visar ilsket rött när allt inte står rätt till. Det kändes tryggt med den i huset och under en lång tid hände inget. Vilket naturligtvis var tanken, för i så fall fungerade ju allting.
Ett halvår senare kom det inget vatten när jag skulle koka mitt morgonkaffe. Det var en besynnerlig känsla. Så van är man vid att det finns vatten i kranen när man behöver att man inte ens reflekterar över att det kan bli stopp. Min väninna som har bott i ökentorra Kalifornien nästan hela sitt vuxna liv är ofta upprörd över vår allmänt slarviga inställning till vatten. Hon har av bister erfarenhet lärt sig att vattentillgången kan vara begränsad.
Hur som helst blev det inget morgonkaffe utan ett samtal till rörfirman så fort den öppnade. Man lovade komma snarast. Under tiden införskaffades vatten på flaska från närbutiken. Eftersom det inte fanns vatten i kranen hade jag förstås blivit väldigt törstig. Rörkillen kom och fann lyckligtvis orsaken snabbt: en toalett som droppade. Felet åtgärdades, vattnet kopplades på och incidenten var ur världen.
Trodde jag. Ett par månader senare stod jag igen där utan vatten i kranarna. Jag hade gäster i huset och en av dem stod i duschen när vattnet stängdes av. Hon var inte förtjust över att ha håret fullt av schampo. Jag ringde rörfirman. Ingen fara, förklarade en trygg röst. Det har antagligen duschats för länge så att maxtiden på tjugo minuter har överskridits. Du kan koppla på flödet igen.
Varnaren är känslig, det går inte att låta vattnet rinna alltför länge innan den säger till. Bra i och för sig, men irriterande också. När det i somras duschades flitigt med mycket folk i huset hände det ett par gånger att vattnet försvann. Men när det inträffade efter att alla hade rest blev jag bekymrad. Jag gjorde som rörkillen hade sagt, kollade alla kranar. Det kändes oroväckande att inte hitta någon förklaring och jag undrade hur man i det trassliga rörsystemet skulle kunna få reda på i vilken fog det läckte. Det var då jag upptäckte boven i dramat. En duschkran som är trög och inte hade dragits åt tillräckligt. Det behövdes inte mera för att den efter att ha droppat diskret en lång tid skulle få varnaren på alerten.
Så van är man vid att det finns vatten i kranen när man behöver att man inte ens reflekterar över att det kan bli stopp.