NEKROLOG

Trollkonstnär Solmu Mäkelä är borta. Finlands grand old man inom trolleriet dog 96 år gammal. Hans bortgång avslutar en epok som inte längre finns representerad i vårt samhälle.

Solmu Mäkelä föddes 1922 i Viborg. Under kriget blev hans uppgift att trolla och underhålla soldaterna. Bara 17 år gammal gav han åtta föreställningar per dag i ett tält vid fronten. Den här upplevelsen bar han starkt med sig de följande åttio åren av sitt liv.

Som artist var Solmu Mäkelä skicklig på att profilera sig: han var gentlemannen med glimten i ögat, ödmjuk och hemlighetsfull. Hans sociala och verbala begåvning var enastående och dörren i hans hem stod alltid öppen för besökare. I hans vardagsrum samlades en ständig ström av färgstarka personligheter,

både från hem- och utlandet. Många var de internationella världsstjärnor inom trolleri- och cirkusbranschen som förr eller senare satt hemma i fåtöljen hos Solmu.

Solmu Mäkelä behärskade många språk och läste ideligen, ofta tidningar. Med sitt goda minne hade han en fascinerande förmåga att i de mest varierande situationer plocka fram en träffande fras eller ett intressant påstående, ofta i form av en fråga. Han var också skicklig i att påverka sina medmänniskor, ofta nästan obemärkt.

Solmu Mäkelä var ordförande för Finsk Magisk Cirkel under 34 års tid och blev senare vald till föreningens hedersordförande. Han organiserade ett flertal nordiska kongresser i Finland, evenemang som på sin tid hade stor betydelse för branschen. Han publicerade också ett flertal trolleriböcker och var med och grundade Borgbackens cirkusskola.

Vid sidan av sitt artistliv var Solmu Mäkelä en ivrig samlare av trollerioch cirkusrelaterade affischer, böcker, frimärken, vykort och rekvisita. Samlingen är känd världen över och kunde nästan kallas en nationalskatt. Solmus egen dröm var att det en dag skulle grundas ett museum för hans samlingar.

Delvis just tack vare den här unika samlingen lyckades Solmu bygga upp ett imponerande internationellt nätverk. Kontakterna upprätthöll han med korrespondens, ofta i form av små postkortshälsningar, som han skickade från olika håll i världen. Solmu var en flitig resenär, något av en äventyrare. Under våra gemensamma resor, främst inom Skandinavien och till Tyskland, övernattade vi alltid hos någon av hans många vänner och bekanta.

Själv började jag 12 år gammal som privatelev hemma hos Solmu. Vardagsrummet var dunkelt, gardinerna delvis fördragna, men intrycket var starkt. Den stil och den skicklighet med vilken han snurrade mynten och bollarna i sina eleganta händer, det blev startskottet för nånting som utvecklades till en livslång passion för trolleriet.

Också Solmus generositet var ovanlig. Han lärde mig jonglera med hatt, käpp och handskar. Och att laga mat och att måla väggar. Han uppmanade mig att ta tallektioner, att skriva och översätta artiklar, och senare också att hjälpa andra i början av sin trolleribana. Han ordnade otaliga uppträdanden. Han delade med sig av sin livssyn. Vi kunde förundras över hur ett enskilt teblad, som långsamt singlar ner mot bottnen av teglaset, ger vattnet en sådan sällsamt gulbrun färg. Han trodde på att en artist ska vara glad på scenen och sade alltid: kom ihåg att visa tänderna!

Att varje dag försöka göra åtminstone en god gärning, det var Solmus devis. Och den uppfyllde han med råge.

Solmu Mäkelä sörjs av hustru och närmaste, av vänner, kolleger och en hel trollerivärld. Ett ljus har slocknat.