Den svenska kronans kräftgång

Så här i tider av ljumma augustikvällar och skaldjurskalas kan man associera till den svenska kronans kräftgång. Att tänka i sådana banor kan möjligen tyda på en viss miljöskada hos undertecknad skribent, men icke desto mindre är den svenska kronans utveckling häpnadsväckande.

Innan Sverige med pukor och trumpeter, eller åtminstone 500-procentig ränta, övergav den fasta växelkursen 1992 så handlades kronan till en kurs motsvarande 7,50 mot euron. Under åren kring skapandet av euron 1999 pendlade den flytande kronkursen runt intervallet 8,50–9,00. Sedan euron sjösattes har den svenska ekonomin (bnp) vuxit med i runda tal 55 procent medan motsvarande siffra för euroområdet är strax under 35 procent. Den ekonomiska utvecklingen till trots, så handlas i skrivande stund den svenska kronan till en kurs om nära 10,50 mot euron. Hur kommer sig detta?

En viktig förklaringsfaktor, åtminstone för utvecklingen under senare år, står att finna i räntepolitiken, där Riksbanken för en extremt stimulerande penningpolitik i syfte att parkera inflation och inflationsförväntningar i linje med det tvåprocentiga målet. Det innebär att Riksbankens styrränta på minus 0,5 procent är bland de lägsta som går att finna.

För svenska hushåll är kronförsvagningen välfärdssänkande då köpkraften gröps ur, men för exportindustrin och för importkonkurrerande verksamhet har det varit en stimulans. En kontinuerlig försvagning av en valuta brukar dock över tiden vara av ondo också för näringslivet då omvandlingstrycket och dynamiken i ekonomin, som en stark valuta ger, uteblir. Vad tror vi om kronans utveckling framöver? Valutaprognoser är notoriskt opålitliga men mot bakgrund av ett stort överskott i bytesbalansen, hög tillväxt, budgetöverskott samt, enligt Riksbanken, stundande räntehöjningar, så bör kronan i ett första skede åtminstone krypa ned under 10,00 mot euron. En katalysator för en starkare krona skulle kunna vara det stundande riksdagsvalet.

I övrigt konstaterar vi att bolagens rapportperiod går mot sitt slut. Blickar vi över Atlanten har drygt 90 procent av USA-bolagen rapporterat sina delårsrapporter för andra kvartalet. Vi noterar att 80 procent av bolagen har rapporterat bättre resultat än väntat, ett överväldigande utfall och faktiskt den högsta siffran som registrerats. Det var heller inte särdeles låga förväntningar vi gick in i rapportperioden med. Vid kvartalets slut räknade analytikerkåren med att vinsterna skulle lyfta 20 procent. När vi nu summerar rapporterna så landar vinstökningen på 25 procent. En stor del av ökningen, i runda tal 10 procentenheter, kan förvisso förklaras av skattereformen som kom på plats strax före årsskiftet, men det är imponerade vilken styrka konjunkturen visar i ett läge där expansionen pågått i snart tio år. Ännu är inte kalaset är över. Utöver att bolagen rapporterar fulltecknade orderböcker så fortsätter konjunkturstatistiken att peka mot hög ekonomisk aktivitet. På finsk hemmaplan visade exempelvis senaste bnp-indikatorn en tillväxt på 3 procent – inte oävet. Starka fundament men gott om orosmoln brukar vara en god grogrund för en positiv börsutveckling.