Grundskolan är som ett slagfält där alla vill uppnå bästa resultat. Tolv timmars studiedagar är mera regel än undantag. Priset är högt: självmord blir allt fler elevers utväg. HBL har besökt Sydkorea där jakten på toppbetyg är stenhård.
Sydkoreas skolsystem hyllas ofta internationellt. Men jakten på betyg ger också höga självmordssiffror. Nu höjs röster som vill reformera landets utbildningssystem.
”Girls be ambitious” står det skrivet på en av väggarna i Inmyung Girls’ High School i Seoul. I en av gymnasiets salar hålls en lektion i engelska, och tjejerna som går i årskurs två lyssnar fokuserat på läraren Chloe Kwak som varvar undervisningen på koreanska och engelska.
– Eleverna är väldigt disciplinerade. Inget prat i klassen, och alla lämnar från sig sina mobiler innan lektionen startar, berättar Chloe Kwak som har arbetat som lärare i elva år.
– De flesta gör bra ifrån sig. An- nars vet de att de får anmärkningar i sina utvärderingsrapporter, konstaterar Chloe Kwak.
Sydkorea har tillsammans med andra östasiatiska länder länge placerat sig i topp i den globala Pisastudien.
Många pluggtimmar för att lära sig texter utantill inför proven har varit framgångsreceptet för höga betyg och antagning till toppuniversiteten.
– För många familjer innebär en bra utbildning att deras barn kan få ett bra arbete, bättre lön och möjlighet att klättra på den sociala stegen. Samtidigt skapar konkurrensen ett allt större stressmoment hos eleverna, berättar Chloe Kwak.
Sally Kong är en av eleverna i klassrummet. Hon har samma syn på det hårdnande klimatet.
– Allt handlar om konkurrens. Eftersom Sydkorea inte har naturresurser så måste vi förlita oss på vår befolkning. Men vi lär oss så mycket från textböckerna som vi sedan glömmer, säger Sally Kong.
– Ja, men jag börjar vänja mig vid tolv timmars dagar nu. I början var det värre, säger hon.
– Allt handlar om att få bra betyg. Vi lär oss inte att bli kreativa tänkare.
Samtidigt som de höga skolresultaten gett internationellt beröm får det sydkoreanska utbildningssystemet utstå allt mer kritik internt. En av kritikerna är Hyunsu Hwang, engelsklärare på Inmyung Girls’ High School, med över tjugo års erfarenhet av yrket. Han är även internationell chef för det koreanska lärarfacket Jeongyojo.
– Jag har varken träffat studenter eller lärare som sagt att det koreanska utbildningssystemet är av hög kvalitet eller effektivt. De flesta är missnöjda med vårt system, berättar Hyunsu Hwang.
Sydkorea beskrivs som det ekonomiska mirakellandet som lyckats komma på fötter efter Koreakriget som avslutades för 65 år sedan, och som i dag är en av världens största ekonomier. Enligt många är det tack vare satsningen på utbildning, men det är något som Hyunsu Hwang förkastar.
Han säger att välståndet i stället vuxit fram ur ”människors vilja att övervinna fattigdom, i kombination med statlig ekonomisk utveckling”.
Pisatesten återspeglar inte utbildningskvaliteten, säger han. Det är nödvändigt att se vad som döljer sig bakom poängen i testresultaten.
– Numera börjar konkurrensen redan i förskolan. Grundskolan är ett slagfält där alla vill uppnå bästa resultat, säger Hyunsu Hwang.
Baksidan, förutom den utbredda stressen, är att många ungdomar inte ser någon annan utväg när de misslyckas med sina prov och betyg, än att ta sina egna liv. Fast regeringen på sistone lyckats få ner självmordsstatistiken marginellt toppar Sydkorea fortfarande självmordsstatistiken.
Ett annat samhällsproblem är de låga födelsetalen. 2016 var nativiteten 1,17 barn per kvinna, vilket är en av världens lägsta siffror.
– Koreanska föräldrar spenderar en stor del av lönen på sina barns privata utbildningar. Deras barn har sett hur dyrt det blir och vill inte ha egna barn, många har helt enkelt inte råd, berättar Hyunsu Hwang.
Skolan fyller hela dagen
Skolan fyller största delen av den vakna tiden i sydkoreanska elevers liv. I gymnasiet, som är mest extremt, tillbringar eleverna mellan tolv och femton timmar i skolan, och
vanligtvis pluggar de även under en helgdag, ibland båda. En typisk skoldag i gymnasiet kan delas upp i tre delar: schemalagda lektioner från 08.30 till 16, extra lektioner från 16 till 18, följt av självstudier mellan 19 och 22. Ofta tar inte skoldagen slut där. Många går vidare till privatskolor, så kallade hagwons, eller pluggar med privatlärare i hemmet.
– De går inte och lägger sig förrän vid tvåtiden på natten. Många studenter somnar under lektionerna på grund av sömnbrist, berättar Hyunsu Hwang.
Problemet är beskrivet som Sydkoreas ”education fever”. Konkurrensen är knivskarp i jakten på de bästa internationella universiteten och elitskolorna inom landet. Efter kinesiska och indiska studenter utgör sydkoreanska studenter den tredje största gruppen på amerikanska universitet, och det är vanligt med koreanska professorer på världens främsta universitet.
I kvarteren runt Inmyung Girls’ High School ligger många hagwons som annonserar vilka ämnen de erbjuder med hjälp av stora skyltar.
– Utåt sett är vi ett modernt land, men människor är inte lyckliga. Plugga, jobba, gifta sig och skaffa barn är det enda som ingår i vår modell, berättar Hyunsu Hwang när vi går in genom dörren till Etoos Hagwon.
Hit kommer gymnasieelever som vill läsa upp ämnen som matte, engelska och koreanska med hjälp av mentorer och privatlärare. Etoos Hagwon är öppen 363 dagar om året, med enbart två helgdagar.
I en sal sitter 21-årige Shim Ei Joon lutad över böcker och anteckningar. Han beskriver sina gymnasiebetyg som ”sådär” och har pluggat upp betygen under de senaste två åren. Nästa år hoppas Shim Ei Joon att han kan söka in till de tre bästa universiteten i landet för att studera vidare till ingenjör.
Han pluggar femton timmar på veckodagarna och tretton timmar på helgdagarna.
– Jag pluggar till 22.30 och börjar igen 07, säger han. – Nej, alla vakna timmar är jag här.
Om han inte når upp till universitetens antagningskrav kommer han att vara tvungen att söka sig till universitet som inte anses lika bra.
– Det är givetvis ett stressmoment, man vill ju inte misslyckas!
Vid ingången ser delägaren May Sung på tv-skärmar som övervakar eleverna när de studerar, så att de inte surfar på internet och kollar på filmer. Hon berättar vad konkurrensen leder till.
– Stress hos alla de inblandade. Föräldrar ringer och klagar att de är stressade över sina barns studier.
Vad tycker du om Sydkoreas utbildningssystem? – Jag tycker inte det är bra, även om jag livnär mig på utbildning. Vi sitter fast i den gamla generationens mönster, säger May Sung.
En person som vill reformera skolsystemet är Seouls nyvalde utbildningschef Heeyeon Cho. När HBL träffar honom är han i slutskedet av valkampanjen och pratar inför en folkmassa. Han vill satsa mer på ett innovativt skolsystem, där ”varje individ står i fokus”.
– Vi fokuserar alltför mycket på betyg och att memorera texter. Jag vill öka antalet kommunala skolor och minska antalet hagwons, och därigenom minska den privata makten som enbart når de privilegierade familjerna med mycket pengar, förklarar han.
Finlands goda Pisaresultat är enligt honom ett bevis på att det går att kombinera undervisning med individens rätt att tänka själv.
– Många av våra lärare har besökt de skandinaviska länderna och de är bra exempel som vi kan ta efter.
Vad är det största hindret med att förändra skolsystemet i Sydkorea? – Det är inriktat på att eleverna ska drillas att memorera så mycket som möjligt. Våra barn har blivit inlärningsmaskiner. Det måste vi ändra på.