”Alkoholister vårdas fel i Finland”
Den nyktra alkoholisten Christer Schoultz anser att den offentliga vården är ineffektiv och slukar för mycket pengar.
Christer Schoultz som länge varit beroende av alkohol, har själv betalat för dyr privat vård av sin sjukdom.
– Jag vill att alla har tillgång till en likvärdig vård, säger Schoultz som också efterlyser hjälp till missbrukarens anhöriga – nu skyfflas för mycket ansvar på dem.
A-klinikens verkställande direktör Kaarlo Simojoki har en viss förståelse för kritiken. Enligt honom är problemet det att den offentliga vården är svår att få och tröskeln att söka hjälp är hög.
Helsingforsaren Christer Schoultz skriver aktivt blogginlägg och debattartiklar om alkoholism. Han har varit starkt beroende av alkohol i många år.
– Enligt statistiken är drygt 400 000 finländare i arbetslivet alkoholister. De syns inte. Jag har många gånger fått höra om hur bra jag skött mitt arbete. Arbetsplatsen är den sista fasaden som kollapsar. När man får sparken från jobbet kan helvetet ha varit löst i familjen redan i tio år. Jag tycker att det offentliga Finland har dålig insikt i det här, säger Schoultz.
Enligt honom finns det ingen statistik över resultaten av den vård och hjälp som ges till alkoholister på den offentliga sidan. Schoultz har genomgått Minnesotavården på den privata sidan. Han var länge i arbetslivet, hade höga poster inom finansbranschen och studerade vid två högskolor samtidigt som han var alkoholist. Han tog sin första fylla som 10-åring. Nu är Schoultz ordförande för en stödförening för missbrukares närstående samt styrelsemedlem i vårdinstitutionen Kantamo.
– Alkoholismen har inte synts utåt. En mekanism med alkoholismen är att dölja den. En alkoholist är aldrig i början av sitt spritberoende borta från jobbet på måndagar, för då skulle någon kunna misstänka att man har problem med alkohol.
Kompetens saknas
Problemet enligt Schoultz är att man skyfflar mycket ansvar på alkoholistens anhöriga.
– I den offentliga vården heter det ofta att familjen ska vara med och stödja en alkoholist. Man involverar också barn, som är de mest oskyldiga. Hur roligt är det när föräldern får en orsak att dricka på grund av att barnet till exempel slarvat med läxorna. Jag var själv alkoholistbarn. Min pappa nyktrade i graven som de flesta alkoholister gör.
Många läkare i Finland har en bristande förståelse för att alkoholismen är en beroendesjukdom.
– Kompetensen saknas. A-kliniken är numera ett privat aktiebolag med en stark intressekonflikt. A-kliniken får pengar från staten och betalningsgarantier från kommuner, men det finns inga skrifter om hur man ska få folk att bli nyktra. Jag har läst att A-klinikens mål är att minska negativa händelser som förorsakas av alkohol- och drogmissbruk. Det handlar bara om att skyffla undan alkoholister så att resten av samhället inte behöver lida.
Som att byta vodka mot whisky
– I Sverige talar man om tillnyktring i betydelsen att den sjuka inte alls använder alkohol eller droger. Minnesotavården är den mest använda vårdformen i hela världen, också i Sverige. A-kliniken diskuterar endast stödboende och nerkörning av droger, inte tillnyktring. I Minnesotavården körs drogberoendet ner på fem dagar och sedan kommer abstinensbesvären. Jag har förstått att A-kliniken håller på med Subutex i medeltal fyra år. Det är som att säga åt mig att byta ut vodka mot whisky. Det finns ingen avgiftning utan abstinensbesvär.
Schoultz riktar kritik mot de allmänna föreskrifterna som säger att man kan dricka 24 portioner alkohol i veckan.
– Hur kan den som tappat kontrollen över alkoholkonsumtionen, enligt myndigheternas rekommendation, dricka något alls? Det är frustrerande med läkare som säger till en alkoholist hur mycket hen kan dricka.
Schoultz har en klar syn på hur han vill att alkoholistvården i Finland ska se ut.
– Jag har gått igenom en kostsam vård som jag betalat själv. Jag vill att alla har tillgång till en likvärdig vård. Sjukdomen heter alkoholism och är en holistisk sjukdom som berör hela familjen. Vi har nästan två miljoner anhöriga till missbrukare och de behöver också hjälp. Vi borde också konfrontera vilka resultat den offentliga vården nått. Vi kastar bort enorma mängder pengar på dåliga resultat.
Hur länge har du varit nykter? – Det spelar ingen roll. Man kan bara vara nykter eller inte nykter. Att inte dricka och att vara nykter är två helt olika saker. Jag kan inte lova någon att jag är nykter resten av mitt liv. Jag har lärt mig att nykterhet är en synonym till ärlighet. Skulle jag ta en droppe alkohol nu skulle hjärnan skrika efter mer. Jag skulle dricka mig asfull direkt. Vi vet alla hur trevligt det första glaset är, men för mig som alkoholist räcker inte det första glaset. Jag kan inte bara ta ett.
Finns alltid något att skylla på
Schoultz påpekar att han är nykter bara för sig själv inte för någon annan. En alkoholist hittar alltid fel hos någon annan och hittar på svepskäl att dricka.
– Alkoholister har alltid narcissistiska drag. När sjukdomen framskrider, så stiger den i behovshierarkin. Då minskar kontrollen över drickandet, som till slut försvinner helt. Och när man har förlorat kontrollen börjar man skylla sitt drickande på andra. Det finns inte en alkoholist som inte skulle skylla sitt drickande på något, det är fråga om en stark projicering. Även jag har varit odrucken långa perioder, men långt ifrån nykter.
– Det som kännetecknar alkoholismen är en så kallad torrfylla: beteendet då andningen inte luktar sprit. En odrucken alkoholist är utan alkohol för någon annans skull, inte för sin egen skull. En nykter alkoholist är däremot nykter endast för sig själv.
Den odruckna alkoholisten skyller sin odruckenhet på alla andra och gör sig själv till ett offer. Personen blir nervös, verbalt aggressiv, otålig och sömnlös.
Schoultz förhållanden har lidit av alkoholen.
– Det har funnits tre personer i mitt nuvarande och tidigare äktenskap: jag, min fru och alkoholen. I mitt nuvarande äktenskap drack jag mig så full en dag på bröllopsresan att jag låg slocknad på hotellrummet. Det finns hundratals exempel på mitt drickande i mitt nuvarande äktenskap. När min fru började söka hjälp och sätta gränser för sig själv och vad hon godkänner, började ändringsprocessen. Hon slutade exempelvis att tycka om mina positiva inlägg på sociala medier. Hon visste att det alltid var situationer då jag slätade ut någon besvikelse som orsakats av mitt drickande.
– När hon började sätta gränser och gav ansvaret till mig att ta hand om min sjukdom började förändringen. Jag är tacksam över att hon aldrig beskyllde mig personligen, utan hade förståelse för att det är en sjukdom. Hon gav mig två alternativ: vård eller hemdörren.
Har du svårt att vara utan alkohol? – Nej! Det finns bara en orsak till att jag druckit och det är för att jag är beroende. Jag tycker att brännvin smakar hemskt, men det gav mig känslor av välbehag. Dopamincentret är rubbat hos den som har rusgener. Vi får mer belöning än andra, men det handlar inte bara om alkohol. Det kan också handla om sex eller narkotika. Alkoholen gav en härlig kick och en flykt från ångesten. En stor del av mitt liv har gått ut på att planera när jag kan dricka och när jag borde låta bli.
Schoultz har råd till anhöriga till alkoholister.
– Ingen anhörig har lyckats få en alkoholist att bli nykter med hot eller pekpinne. Man kan inte påverka alkoholistens drickande. Man måste därför ge ansvaret till den som är sjuk. Be om hjälp, ingen är ensam med problemet, säger Schoultz.