Lyssna på svenska erfarenheter
Den nya taxilagen har snart varit i kraft i två månader och diskussionen om fördelar och nackdelar går fortfarande het. Under lagens första månad beviljade trafiksäkerhetsverket Trafi 1 350 nya trafiktillstånd.
”En rädsla som förts fram är en ojämn fördelning av taxiresurserna regionalt. Det skulle försvåra skjutsar av skolbarn, personer med funktionsnedsättning och andra grupper som nästan dagligen behöver taxi.”
KATARINA KOIVISTO
Administrativ redaktionschef
Det finns både positiva och negativa erfarenheter från de första veckorna. Många taxiresor har blivit billigare för konsumenten, en del har blivit dyrare och exakt hur resans pris räknas i de olika taxibilarna är säkert fortfarande oklart för många passagerare. Utifrån de första veckorna är det också för tidigt att dra några slutsatser kring hur reformen har lyckats.
I Sverige avreglerades taximarknaden redan 1990 och där kämpar man fortfarande med att avhjälpa olägenheter som uppstod till följd av det. Till dem hör något som även de finländska taxichaufförerna påtalat, konkurrens från taxitjänster som inte betalar skatter och som inte följer de regler som gäller för branschen. För passagerarna gäller att ge akt på att de olika lagliga taxibolagen har väldigt olika prissättning.
I en rapport från Svenska taxiförbundet publicerad i maj i år konstaterar förbundets ordförande Claudio Skubla att den svenska marknaden just nu växer med allt fler oseriösa aktörer. Rättvisa konkurrensvillkor är grunden för att kunskap, erfarenhet, resurser och ansvar ska kunna tas tillvara, skriver Skubla i rapporten.
Det är något som låter bekant också här hemifrån, farhågor om vilka konsekvenserna av avregleringen blir innehöll argument kring rättvisa, skattebetalning, försäkringar och kundernas säkerhet. Rädslan har varit och är att nya aktörer genom sin lättare kostnadsstruktur och vad traditionella företagare betraktar som sämre säkerhet konkurrerar ut traditionella taxiföretagare. Och att taxibilar som kör svart tar en allt större del av marknaden.
Nya företagare har speciellt i huvudstadsregionen kommit in på den finska marknaden. Uber har efter en kortare paus etablerat sig på nytt, svenska Caboline har köpt in sig och rykten om en försäljning av Helsingfors eget företag Taksi Helsinki florerar. Priserna har i huvudsak sjunkit, åtminstone för de konsumenter som förstår sig på att jämföra och konkurrensutsätta de olika bolagen.
En rädsla som förts fram är en ojämn fördelning av taxiresurserna regionalt. Det skulle försvåra skjutsar av skolbarn, personer med funktionsnedsättning och andra grupper som nästan dagligen behöver taxi.
I Sverige visar Taxiförbundets utredning att den genomsnittliga rörelsemarginalen för taxiföretagen är mindre än hälften av vad den är i det övriga näringslivet. Marginalen är låg också jämfört med övriga företag inom transportsektorn.
Det svenska förbundet föreslår en rad politiska åtgärder för att förbättra lönsamheten för taxitrafiken. Bland annat ett gemensamt betalningssystem för taxi och övrig kollektivtrafik, tillstånd att använda fälten för kollektivtrafik och en befrielse från trängselskatter står på önskelistan.
Taximarknaderna i Finland och Sverige är inte direkt jämförbara, inte heller är lagstiftningen inom transportsektorn identisk. Men det lönar sig att beakta svenska erfarenheter.
På mindre än två månader går det inte att säga något om eventuella konkurser och missbruk här hemma, men risken är uppenbar att svarttaxibilar, höjda priser och grå ekonomi inom branschen får större fotfäste även här. Speciellt om antalet taxitillstånd fortsätter att öka och om taxiresurserna fördelas väldigt ojämnt över landet kan det vara skäl att lyssna på dem som faktiskt jobbar inom branschen.