Protest mot digtatorerna

DIGITALISERING Nej. Rubriken är inget tryckfel. Den är en ordlek. Jag har skrivit förr om fenomenet digitatur, men har igen färska erfarenheter.

Min dator säckade nyligen ihop. Kanske virus. Men jag kom ändå ut på internet. I min enfald trodde jag att ett telefonsamtal till Microsofts stödfunktion kunde ge en trådända för återupplivning. Trots en hel timmes letande hittade jag inget sådant telefonnummer på företagets hemsida. Jag hann i ett dygn fundera på 112, men kom dock till att nöden inte var så stor, utan att det räckte med 118, där jag fick upplysning om stödtjänstens

nummer. Microsoft behagade svara med en hela sexton sekunder kort inspelning på enbart finska att de inte kunde hjälpa. Via försänkningar fick jag dock kontakt med en närbelägen firma som offererar PC-stöd. Stödet borde vara en självklarhet!

Telefonbolagen och bankerna är inte bättre. Att nå deras kundtjänst tar ibland timmar. Den nya Aktiadirektörens färska programförklaring är mycket välkommen. Min gamla mobiltelefon hade fått ett mekaniskt fel och hölls ihop med tejp, när jag för ett år sedan nödgades inköpa en smarttelefon för att handha mina bankärenden. Det blev flera återbesök till mobilbutiken innan jag lyckades få telefonen rätt inställd. Och ännu uppenbarar sig ikonerna

på nya platser varannan dag och apparaten skriver på eget bevåg gallimatias i mina meddelanden.

Mina försök att kontakta bankernas kundtjänst räckte två dygn och den bank som ringde tillbaka först fick mig som digitalkund. I alla tider har bankerna haft som kutym att om ett ärende inte kan skötas på utsatt datum, så duger nästa dag. Under påsken råkade det sig så att mina sista kontanter gick till kyrkans kollekt. Tisdag förmiddag knackade jag på bankkontorets dörr eftersom Grankullas enda bankautomat just då var bortskruvad. Nehej, den här banken hade sin kassatjänst öppen bara på måndagar, onsdagar och fredagar. Hade banken tänkt sig att jag borde ha lagt mitt kreditkort i kollektpåsen?

På internationell nivå är det ännu värre. Med ett halvt öga följer jag med EU:s kamp mot teknologijättarna. I HBL har Lars Christer Johans under de senaste åren upprepade gånger protesterat mot digtatorernas monopolfasoner. Jag stöder hans upprop.

När Heikki Tetri 1986 grundade (sedermera börsbolaget) Comptel, intervjuade han oss branschfolk om framtiden. Mitt svar var en parafras på Murphys lag: ”Det som kan göras elektroniskt kommer göras elektroniskt.” Men bevare oss för elektronisk röstning! En säker väg till digtatur!