Sommarlovet tar slut med klassiker

Sommaruppehållet är slut. Den andra halvan av säsongen startar med Belgiens GP på den klassiska banan Circuit de Spa-Francorchamps djupt inne i Ardennerskogen.

Här utkämpades det sista desperata försöket av den tyska armén att stoppa de allierade. Elitdivisioner sattes in understödda av pansarvagnar, men Tredje riket förlorade.

På torsdag eftermiddag tog alla förarna tillsammans med sina ingenjörer en promenad runt banan. Man kollar den så kallade racinglinjen och eventuella ändringar sedan förra året. Alla med ett undantag. Kimi Räikkönen. Förmodligen för att Räikkönen känner till varje meter av den svåra banan och är den förare av de aktiva som har de bästa resultaten – bättre än de båda mästarkandidaterna Lewis Hamilton och Sebastian Vettel. Räikkönen går in i Belgiens GP som trea i tabellen.

Räikkönen har vunnit loppet fyra gånger och det är bara Michael Schumacher, med sex segrar, och Ayrton Senna, med fem, som har ett bättre facit. Hamilton har vunnit tre gånger och Vettel två.

– Det är en bana av den gamla sorten och ligger mitt i skogen i mitten av ingenstans, förklarar Räikkönen.

– En berg- och dalbana och det skiljer den från de flesta. Förhållandena kan ibland vara förrädiska men det gör också att åskådarna ofta ser ett spännande lopp med många omkörningar. Något som både de och vi förare gillar.

Det är en bana av den gamla sorten och ligger mitt i skogen i mitten av ingenstans. Kimi Räikkönen

Fina dueller

Alla minns duellen mellan Mika Häkkinen och Michael Schumacher år 2000.

Det började på Kemmelrakan ner mot Les Combes. Finländaren kommer ifatt Schumacher, som drar ner till höger och nästan tvingar Häkkinen att köra ut på gräset. Hastighet? Drygt 320 kilometer i timmen.

Ett varv senare kommer duon på samma ställe ifatt en långsammare Ricardo Zonta och skall varva honom. Finländaren drar ner till höger på innern och kör om, Schumacher till vänster och på yttern. I Les Combes bromsar Häkkinen ut sin rival. Den här manövern har med all rätt kallats för århundradets omkörning. Och Häkkinen vann loppet.

– Jag trodde inte mina ögon och skäms inte för att säga att jag blev lite rädd, sa brasilianaren Zonta efteråt.

Enligt Räikkönen ser man inte i tv hur brant det egentli- gen är eller hur lång banan är.

– Om jag minns rätt har jag bara gått banan en gång. Den är sju km lång och det är för mycket.

Vad alla alltid pratar om när man kommer till banan är vädret. Det kan skifta från en timme till en annan. Från solsken till ösregn. Eller att en del av banan är torr och den andra mer eller mindre står under vatten. En mardröm för de som bestämmer taktiken under loppet.

Enklast förklarat så består banan av två delar. Första och sista delen är det gasen i botten, 75 procent av de sju kilometrarna, och motorn får massor av stryk. Den andra delen består av massor av kurvor. Några långsamma, andra snabba. Och det gör det svårt för både förarna och ingenjörerna för de måste hitta den rätta kompromissen när det gäller att ställa in bilen. Ett mycket viktigt ställe är den sista chikanen och hur man bromsar. Missar föraren där kan han förstöra hela varvet.

Eau Rouge är en annan viktig kurva med en dubbelbelastning, som pressar ihop kroppen. G-krafterna, fem gånger den egna kroppsvikten, slår till samtidigt som föraren gasar upp för backen. Det är unikt för den här banan. Förarna håller andan några sekunder.

Förra gången Räikkönen vann på den här banan var 2009. Med vilket team? Ferrari.