Bayern överlägsen favorit trots frågetecken till tränare
Det fanns ett krav på att tränaren som skulle ta över efter avgudade Jupp Heynckes skulle vara tyskspråkig.
Ett aningen märkligt krav med tanke på Bayern Münchens kosmopolitiska image och med tanke på vilka storheter till utländska tränare som under årens lopp basat för Tysklands i särklass största och bästa klubb. Giovanni Trapattoni, Louis van Gaal, Pep Guardiola och Carlo Ancelotti för att nämna några. Ancelotti blev visserligen ingen succé och kanske att det också spelade in i ekvationen.
Huvudkandidaterna var tre. Thomas Tuchel var öronmärkt för uppdraget men tysken valde PSG. En klar missräkning. Sen gick frågan till tränarvärldens underbarn Julian Nagelsmann, 31. Hoffenheimtränaren valde att fortsätta i ”byklubben”. Inte heller Ralph Hasenhüttl kände sig uppdraget mogen.
Stora utländska namn är alltid intresserade av Bayern. En oerhört välskött klubb med ekonomiska muskler och intresse att konkurrera med de allra bästa är en stimulerande miljö för vilken höjdare som helst.
Men då Bayerns styrelse satte strama ramar gällande detta med flytande tyska var alternativen plötsligt väldigt få. Niko Kovac uppfyllde de kraven. Den 46årige före detta mittfältaren har visserligen rötterna nere på Balkan men han är född i Berlin och kunde ha valt att representera Bosnien, Kroatien eller Tyskland på landslagsnivå.
Det blev Kroatien vilket landet tackar för.
Nu ska det genast sägas att Kovac är en bra tränare. Med Kroatiska U21landslaget noterades han för en segerprocent på 71,43, med Kroatien 52,63 och med Frankfurt 41,76. Det sistnämnda är det enda klubblag han tränat förutom Red Bull Salzburgs andralag och ett reservlag räknas inte riktigt.
Kovac har själv en fin aktiv karriär att luta sig tillbaka mot. Det blev Hertha Berlin, Bayer Leverkusen, HSV, Bayern München och Red Bull Salzburg på klubbnivå och 83 matcher och 14 mål för hans älskade Kroatien.
Men hade det inte varit för att han avgudar en viss KarlHeinz Rummennigge, pamp i Bayern, och det faktum att han spelat för jätteklubben skulle valet knappast ha fallit på honom. Så oerfaren är han ändå på absolut toppnivå.
Att träna Frankfurt och Bayern kan inte ens jämföras. Där finansstadens stolthet är ett trevligt tidsfördriv för en del av invånarna i staden är Bayern för många en livsstil i södra Tyskland. Inget annat lag delar känslorna som Bayern. En del i Tyskland älskar dem, betydligt fler avskyr dem. Den största och rikaste är alltid något att avundas, att avsky eller att beundra och älska.
Bayern är också något av en vägvisare i tysk fotboll och laget förväntas spela en underhållande och resultatbringande fotboll. Heynckes uppfyllde alla krav, Guardiola också, Ancelotti ibland och nu håller folket andan för att följa med hur det ska gå för Kovac.
Där det i Frankfurt endast räckte att spela för resultat är uppgiften i Bayern betydligt mera komplex. Hittills har inte Kovac gjort sig känd som någon gladfotbollens främsta kanonjär. Och sannolikt har han inte ändrat filosofi under sommaren. Något som naturligtvis gör honom extra sårbar om resultaten inte kommer.
Sen finns det aspekten att handskas med människor. I Frankfurt fanns det ont om stjärnglans och i Kroatien högaktar alla Kovac. I Bayern tävlar 20talet världsstjärnor om en plats i startelvan. Att hålla alla nöjda är verkligen inte det lättaste. Det kan bli oerhört svårt för Kovac som är känd som något av en kontrollfreak.
En sak som talar för 46åringen är att han är en stor vän av kantspelare. I Bayern finns ärrade, arroganta och oerhört skickliga duon Arjen Robben och Frank Ribery. Spelare som kan sänka vem som helst men som också har förmågan att göra livet väldigt surt för sina tränare.
Att hållas på god fot med dem är en bra början. Jämfört med exempelvis Ancelotti har Kovac dessutom ett par stora fördelar. Tyska är hans modersmål och hans arbetsmoral är skyhög. Där ”Carletto” ibland stod och dagdrömde om årgångsvin och en blodig biff på träningen tänker Kovac fotboll varje vaken minut.
En bristande ambition faller det hela inte på.