När kvinnor trakasserar

En student anklagar sin professor för sexuella trakasserier. Enligt studenten har professorn kysst och berört, sovit i samma säng, sänt sexuellt explicit e-post och hotat att sluta samarbeta ifall relationen tar slut.

Universitetet tillsätter en oberoende utredning, som anser att studenten blivit trakasserad. Professorn blir avstängd på ett år men inte avskedad. Studenten går till domstol. Professorn medger relationen men säger att den var ömsesidig. Andra studenter vittnar nu om liknande osakligheter och övertramp.

Fallet låter pinsamt vanligt med undantag för en detalj: offret är en man och förövaren en kvinna, dessutom en känd feministisk filosof, professor Avital Ronell.

Vad gör Ronells kolleger? Godtar de utredningen? Visar de förståelse för offret? Påpekar de att vår bild nyanseras då vi medger att också kvinnor trakasserar? Erbjuder de väninnan hjälp med att be om ursäkt och bättra sig, något hon säkert behöver i denna kris. (En obehaglig aspekt av metoo är ju att sexuella brott, till skillnad från politiska och ekonomiska brott, ska leda till social utfrysning, fråntagna professionella utmärkelser, retuscherade filmer, och så vidare).

Icke så. Kollegerna, gräddan av postmodern feminism, surnade till. Filosofen Judith Butler och andra akademiska fixstjärnor skrev ett brev till Ronells försvar. Professorn är oskyldig och studenten illvillig, heter det. De har visserligen inte tagit del av utredningsmaterialet. Men de känner professorn. Hon är berömd, smart och charmig, därför ska hon behandlas ”med den värdighet som någon med hennes internationella ställning och rykte förtjänar”.

Försvaret undrar hur en man kan ha mage att utnyttja ett feministiskt redskap, möjligheten att anmäla trakasserier, för att gå åt en feminist? ”Vi stöder förstås metoo”, citeras en av dem i New York Times, men därför är det så synd ”då denna otroliga energi förvrängs”.

Visst, det är möjligt att studenten ljuger. Men det spelar absolut ingen roll. Alla argument som används av Ronells läger är undermåliga. Liksom andra feminister med bestörtning påpekat, är det exakt samma härskarteknik som används för att skydda män.

Reglerna i amerikanska universitet i dag utesluter entydigt all romantik. Ronell menar att eftersom båda parterna är homosexuella, använde de sin egen subkulturs uttryck. Betyder det att heterosexuella män inte får flirta i text med sina studenter, men lesbiska kvinnor får?

Genusforskaren Yvonne Hirdman skrev nyligen on hur metoo för henne handlar om feminismens grund, en maktanalys av relationer mellan män och kvinnor. Feminismens grund för Judith Butler är en annan, för hon ifrågasätter själva indelningen i två kön. Det verkar nu som om Butler blivit blind för ett annat världsligt faktum: starkast av allt, till och med starkare än kön, är lojaliteten med vår närmaste sociala grupp. Även den insikten borde ingå i all maktanalys.

”Visst, det är möjligt att studenten ljuger. Men det spelar absolut ingen roll. Alla argument som används av Ronells läger är undermåliga.”