Lepistö tar OS-kritik med ro– ”tillräckligt tufft ändå”
Finlands stjärncyklist anser inte att damernas landsvägslopp borde vara mera krävande än det är. – Onödig polemik, säger hon.
Landsvägsloppet i OS i Tokyo – och i VM i Innsbruck – har skapat en häftig debatt. En debatt om jämställdhet i cykelsporten.
Det är inget nytt att kvinnorna ofta (läs: alltid) har kortare sträckor än männen. Det bidrar inte sällan till att tävlingarna blir mer händelserika och dramatiska. Det som väckt irritation är att OS-linjeloppet i Tokyo ser helt annorlunda ut för damerna än för herrarna.
Detsamma gäller i mindre skala i VM i Innsbruck, där den beryktade målbacken till Gramartboden – ”Highway to Holl” – uteblir helt i damernas linjelopp. Många har sett det som en jämställdhetsfråga.
”Onödigt”
I OS följer herrarnas linjelopp en episk rutt längs med Mount Fujis sluttningar. Damerna svänger av efter den första stora klättringen vid Doushi. Internationella cykelunionen UCI och arrangörskommittén i Tokyo-OS har fått hård kritk.
– Hela situationen framstår som ingenting mindre än gammalmodig paternalism som är maskerad till mera oskyldig traditionalism, skriver Stephanie Constand i The Guardian.
Den trefaldiga VM-medaljören Lotta Lepistö tar situationen med
ro. Hon påminner om realiteterna:
– Vi är färre som startar, vi har mindre lag och en kortare bana än männen. Det är helt enkelt inte alltid möjligt att få allt, säger hon.
– Helt onödig polemik.
”Tillräckligt krävande”
Herrarnas OS-linjelopp är 234 km med 4 865 meter klättring. Damerna cyklar 137 km med 2 692 höjdmeter. Det är alltså bergigt i vilket fall som helst.
– Banan är helt tillräckligt krävande annars också. Helt säkert kommer nivåskillnaderna fram och någon stor klungspurt blir det inte, säger Lepistö, som spurtade till individuellt VM-brons i landsvägsloppet i Qatar 2016.
En betydande skillnad är att bara 67 damer deltar i OS-landsvägsloppet, medan 130 deltagare är kvalificerade för herrarnas linjelopp. Det har en stor inverkan på hur tävlingen utvecklar sig.
– Det är någonting som borde åtgärdas först, innan man funderar över banorna, säger Lepistö.
Krävande VM-profil
VM i Innsbruck avgörs också i bergig terräng i slutet av september. Herrarnas linjelopp är 259,4 km med 4 670 höjdmeter, medan damerna har 156,7 km med 2 413
höjdmeter. I VM är antalet deltagare och landskvoterna lite större än i OS.
– Det är en krävande bana, säger Lepistö.
Hon planerar att bekanta sig närmare med VM-terrängen om ett par veckor. I dag tävlar hon i GP de Plouay, en deltävling i damernas World Tour.
– Jag har varit lite sjuk, så formen är osäker, säger Lepistö, som har fyra individuella pallplaceringar i damernas World Tour den här säsongen.
VM i september
Efter dagens tävling åker Lepistö hem till Vanda för ett par veckor – tillsammans med fästmannen Joonas Henttala skaffade hon en lägenhet i juni, vid sidan om bostaden i Girona. Därefter åker hon till Italien, till Innsbruck och till Madrid för att delta i World Tour-tävlingen Challenge Madrid. Därefter är det dags för VM.
Lepistö hör kanske inte till favoriterna på en så krävande rutt som i Innsbruck, men i lagtempo har hennes nuvarande stall Cervelo-Bigla vunnit två raka VM-brons. Är hon fortfarande med på upploppet i landsvägsloppet är förstås allting möjligt – det är ytterst få som är snabbare än hon i slutspurten.
Vi är färre som startar, vi har mindre lag och en kortare bana än männen. Det är helt enkelt inte alltid möjligt att få allt. Helt onödig polemik. Lotta Lepistö