Samma visa – ny stjärnskådis
Det kunde ha varit en frisk fläkt över den normandiska kusten och in över Alperna. Men för många kändes årets Tour de France lika fräsch som andedräkten hos en walesisk parlamentariker efter en maratonsession vid tresnåret. De 200 km långa transportsträckorna var ungefär lika underhållande som debatten om fårullets lämpliga längd vid klippning.
L’Equipe levererade en bilaga med programtablå och lämpliga tider för att ta en tupplur innan det är dags för den oundvikliga slutspurten. Ingen skulle ha märkt om Roberto Vacchi och Anders Adamsson spelat in sitt referat och upprepat det varje dag.
I Alperna var ingenting som förut – och ändå precis som förut. Manuskriptet var det samma. Huvudrollsinnehavaren var ny.
En ofarlig vurpa och några tappade sekunder var början till slutet för Chris Froomes segersvit. Mindre dramatiskt, men symboliskt ett lika stort bakslag som huliganens knytnäve som satte stopp för Eddy Merckxs svit 1975. Det värsta avskummet applåderade.
Om någon trodde att stallkamraten Geraint Thomas bara håller den gula ledartröjan varm för Froome hade den bott i en garderob sedan Lance Armstrongs besök hos Oprah. Den walesiska reservplanens ambitionsnivå visade sig vara i klass med den potential han uppvisat under de senaste åren.
Team Sky gick fram som en cirkelsåg när den 105:e upplagan av Tour de France nådde Alperna. Mikel Landa bytte läger? Möt Egal Bernal, ytterligare en imponerande bergstalang raffinerad av cykelsportens Team Norge.
Rivalernas stridsplaner gick upp i rök lika kvickt som de holländska supportrarna i den sjunde serptentinkurvan på Alpe d’Huez konsumerade Heineken. Movistars beryktade treudd? Tänk er en kattunge utan klor.
Nairo Quintana glimtade till som en döende vit dvärg innan han slocknade. Alejandro Valverde blixtrade till som en tropisk storm som urvattnas till ett duggregn och ett fallande löv.
Richie Porte vurpade utanför kamerorna. Vincenzo Nibali fick en kotfraktur efter att ha blivit fälld av en klantig supporter. Tom Dumoulin fick punktering med lika dålig tajmning som ett samtal av en telefonförsäljare i kyrkan.
Frankrikes egna Julian Alaphilippe slog igenom, fast bergspristävlingen i Tour de France i prestige närmast kan jämföras med dubbeln i Wimbledon. Holland och Dylan Groenewegen firade på bastiljondagen. Peter Sagan demolerade poängtävlingen för sjätte gången – fast hans skimmer av osårbarhet fick en törn av vurpan på den sjuttonde etappen.
Sloveniens Primoz Roglic levererade mest spänning. Vad har backhoppare och proffscyklister gemensamt? Ett stort tomrum i hjärnkategorin reserverad för självbevarelsedrift. Härlig inställning och djärv utförsåkning av den före detta backhopparen.
Geraint Thomas första stora proffsseger grundade sig till synes på bonussekunder, andras missöden, Skys försprång i lagtempot och hans egna insats i det individuella lagtempot dagen före målgången i Paris. I verkligheten råder det dock ingen tvekan om vem som var starkast och förtjänade maillot jaune mest.
Lawson Craddock förtjänar ett kapitel för sig efter att ha brutit sitt skulderblad under den första etappen och krigat sig igenom tre veckor som siste man – den första som varit lanterne rogue i hela Tour de France. Inte för intet – tillika insamlade han 200 000 dollar för att reparera den stormskadade velodromen i Houston. Hans startnummer? 13.
Många små, stora sidointriger. Sylvain Chavanel tog farväl med stil i sin artonde och sista Tour de France. Peter Sagan var Peter Sagan och förstärkte sin status som en av världens bästa i sin genre – någonsin. Kampen om maillot vert kunde ha blivit mer spännande om inte alla stjärnsprintrar med Fernando Gaviria i spetsen avbrutit, men Norges Alexander Kri-
”För många kändes årets Tour de France lika fräsch som andedräkten hos en walesisk parlamentariker efter en maratonsession vid tresnåret.”
stoff tog tillfället i akt och erövrade Champs-Élysées i Paris.
froomes segersvit tog slut vid tre raka segrar i Tour de France och tre raka segrar i de stora etapploppen. Salige Marco Pantani är fortfarande den senaste som klarat av att vinna både Giro d’Italia och Tour de France under samma år.
Dubbeln var för svårtuggad till och med för Froome. Starkt av Tom Dumoulin att vara tvåa både i Giro d’Italia och Le Tour – och samtidigt förhindra en dubbelseger för Team Sky i Tour de France.
Team Sky – och Storbritannien – har dock vunnit sex av de sju senaste upplagorna i Tour de France. Mellanåret 2014 berodde närmast på att Chris Froome var ur spel efter ett par krascher och en handledsfraktur – med all respekt för Nibali.
Hegemoni går sällan hem i stugorna. Tror inte att Team Sky vann hemskt många hjärtan i år heller, inte ens då Geraint Thomas stilrent släppte mikrofonen efter sitt segertal. Blev inte bättre av att Skys Gianni Moscon slog sin franska kollega Elie Gesbert under den femtonde etappen. Ni läste rätt. Slog. Hopplöst fall. Och Froome snuvade Roglic på tredje plats totalt.
Ge inte upp. Raka vaderna. Kolla däcktrycket. Rigga cykeltrainern framför tv:n och hämta hallonbåtarna.
Dags för Vuelta a España. Inte sällan det mest oberäkneliga och dramatiska av de tre stora etapploppen. Ruggiga berg. Hetta.
Utan Chris Froome, för första gången sedan 2013 och bara andra gången sedan 2010. Utan Geraint Thomas. Michal Kwiatkowski kan mycket väl vara Team Skys nästa Grand Tour-vinnare, men i det här skedet är han och David de la Cruz närmast ute efter etappsegrar. Vidöppet.
Nibali. Quintana. Valverde. Porte. Tvillingarna Simon och Adam Yates. Sagan. Nibali och Sagan planerar dock knappast att delta i den sangriastinna säsongsavslutningen i Madrid, utan kliver av halvvägs för att koncentrera sig på VM i Innsbruck. Sagan: ute efter fjärde raka regnbågströjan.
bara två korta tempolopp innebär att bergsspecialisterna dominerar. Simon Yates hade två fantastiska första veckor i Giro d’Italia och får väl fungera som favorit tillsammans med BMC:s Porte och Movistars Quintana. Astanas Miguel Ángel López, FDJ:s Thibaut Pinot och Education First-Drapac-Cannondales Rigoberto Uran kan också bli att räkna med.
Damernas La Vuelta består i år av två etapper, ett tempo och en flack etapp i Madrid. Lyckligtvis har kvinnorna en fenomenal förmåga att blåsa liv i vilken tävling som helst – här har männen en hel del att lära sig.
Vuelta a Espana 25.8–16.9. Etapperna visas direkt i Eurosport. Madrid Challenge by La Vuelta 15–16.9. Avslutningsetappen visas direkt i Eurosport.