Flera hot mot global ekonomi
Forskare: Högre ränta i USA kan knäcka tillväxtländer med stora dollarlån
Tio år efter Lehman Brother-kraschen är världsekonomin stark igen. Samtidigt finns många osäkerhetsfaktorer – vilka blir effekterna om handelskriget eskalerar och vad händer när USA höjer räntan?
– För många tillväxtmarknadsländer som har stora utlandslån i dollar kan högre ränta leda till betalningssvårigheter. Det gäller inte bara Turkiet, utan i stort sett alla tillväxtländer med dollarlån. Risken är en global tillväxtmarknadskris som kan sprida sig till banksektorn, säger forskaren Antti Ronkainen.
Enligt Ronkainen har de politiska riskerna ökat och världsekonomin hänger i allt högre grad på relationerna mellan olika länder, framför allt USA–Kina. Det gör att framtiden har blivit svårare att förutse med hjälp av traditionella nationalekonomiska modeller.
Tillväxtländer som tagit stora dollarlån kan få problem när USA höjer räntan. Det här ser forskaren Antti Ronkainen som ett av de stora hoten mot världsekonomin i dag. – Turkiet är långt ifrån det enda krislandet. I riskzonen ligger i stort sett alla tillväxtländer som har skulder i dollar.
Om några veckor har det gått tio år sedan den amerikanska investmentbanken Lehman Brothers kollapsade, vilket försatte världen i den djupaste ekonomiska krisen sedan 1930-talets stora depression. Återhämtningen har varit lång och smärtsam, men nu är den globala tillväxten stark igen. Efter flera år av negativ tillväxt har också Finland till slut dragits med i den internationella högkonjunkturen. Det tog dock ända fram till nu i sommar innan vårt lands bruttonationalprodukt nådde upp till samma nivå som före finanskrisen.
Medan tillväxten i fjol var stark överallt i världen, har de regionala skillnaderna ökat den senaste tiden. Trots att det fortfarande ser ljust ut har orosmolnen blivit fler och från olika håll hörs varningar om att en ny finanskris närmar sig.
– Det finns onekligen många oroväckande fenomen. Framför allt har de politiska riskerna ökat. Världsekonomin påverkas allt mer av hur relationen mellan olika länder utvecklas, i första hand relationen USA–Kina, säger forskaren Antti Ronkainen vid Helsingfors universitet. Ronkainen har forskat bland annat i centralbankernas penningpolitik efter finanskrisen.
Tillsammans med Ronkainen listar vi de främsta hoten mot världsekonomin just nu.
TURKIET OCH ANDRA TILLVÄXTLÄNDER Under de snart tio år som gått efter finanskrisen har de så kallade tillväxtmarknadsländerna lånat stora summor pengar i dollar. Det gäller bland annat Turkiet, Argentina, Brasilien, Chile, Mexiko, Kina, Malaysia, Indien, Indonesien och Ryssland.
När räntan var noll var dollarlånen förmånliga. Men i snart två år har den amerikanska centralbanken Fed stegvis höjt räntan, samtidigt som dollarn är högt värderad. Det gör lånekostnaderna avsevärt högre för dem som har skulder i dollar.
Att just Turkiet hamnat i rubrikerna beror på att en dispyt med USA lett till strafftullar på turkiskt stål och aluminium, vilket har sänkt marknadens förtroende för Turkiet och fått värdet på landets valuta att rasa. Fallet är cirka 40 procent sedan årsskiftet. En lågt värderad egen valuta gör det svårt att klara av ett utländskt lån i dollar. En risk är att krisen i Turkiet sprider sig till europeiska – främst spanska – banker som har lånat pengar till landet.
Enligt Ronkainen är Turkiet långt ifrån det enda problemlandet.
– I stort sett alla tillväxtländer som har skuldsatt sig i dollar ligger i riskzonen, säger han.
BUBBLOR I onsdags slogs rekordet för historiens längsta börsuppgång i USA, 3 453 dagar eller cirka nio och ett halvt år (definierat enligt att börsen under perioden inte ska ha tappat mer än 20 procent). Under perioden har börsindexet S&P 500 stigit mer än 300 procent.
– Hur stor är risken för en bubbla, frågar sig Ronkainen, och förundrar sig över att aktiemarknaden inte reagerat kraftigare på faran för ett fullskaligt handelskrig.
Han tror att de pengar som nu strömmar bort från tillväxtmarknaderna söker till aktiemarknaden och fortsätter att hålla kurserna uppe.
POLITISKA RISKER: ITALIEN, BREXIT Förutom ekonomiska risker har de politiska riskerna blivit fler. I Europa är Storbritanniens utträde ur EU en kritisk fråga. En annan är Italien, vars populistiska regering gett fri kostiga löften om medborgarlön, sänkt pensionsålder och lägre skatter – löften som skulle bli ohållbart dyra för landet vars statsskuld redan ligger över 130 procent av bnp. Om marknadens förtroende för Italien försämras, är följden höjda låneräntor som kan ge landet betalningsproblem. I så fall hotar en ny europeisk skuldkris, värre än den grekiska.
– Ytterligare en osäkerhetsfaktor är vad som händer i nästa års EUparlamentsval. Alla betydande poster omfördelas när kommissionsordföranden, ordföranden för Europeiska rådet och chefen för Europeiska centralbanken byts ut.
HANDELSKRIGET Under den gångna veckan införde USA nya strafftullar mot Kina, som svarade med samma mynt. Hittills har handelskonflikterna inte påverkat den globala tillväxten i någon högre grad, men om konflikten eskalerar hotar följderna bli allvarliga. Höjda tullar – och blotta hoten om upptrappade handelshinder – dämpar den ekonomiska aktiviteten med lägre tillväxt som följd.
SKULDBERGET Efter finanskrisen har skuldsätt
ningen i världen ökat lavinartat hos såväl hushåll som företag och stater, vilket ökar sårbarheten och minskar motståndskraften mot negativa överraskningar.
– Ju mer skuldsatt ett land är desto högre blir räntekostnaderna, och ju lägre den ekonomiska tillväxten är desto större del av inkomsterna går till att sköta lånen. En stor skuld är en belastning, både för länder och för privatpersoner.
Enligt Ronkainen är det omöjligt att säga hur stor risken är till exempel för en global tillväxtmarknadskris som sprider sig till banksektorn. Att de politiska riskerna ökar gör enligt honom utvecklingen svår att förutse med hjälp av traditionella nationalekonomiska modeller.
– Att återhämtningen efter finanskrisen varit ovanligt långsam betyder att de ekonomiska fundamenten är svagare om en ny finanskris slår till nu, jämfört med vid förra krisen. Den globala ekonomin har blivit en mer sårbar helhet.
Enligt Ronkainen befinner sig amerikanska Fed i en nyckelposition när det gäller den globala ekonomins fortsatta utveckling. Efter flera år av nollränta började centralbanken höja räntan i slutet av 2016. Efter sju höjningar ligger den nu i intervallet 1,75–2 procent och i september väntas nästa höjning.
– Ju mer USA höjer räntan desto större är risken att man driver världsekonomin i recession. Å andra sidan, om Fed inte höjer så bäddar man för fortsatt skuldsättning och risk för överhettning. Det är inga lätta beslut Fed står inför.
Förutom Feds vägval styrs världsekonomins utveckling enligt Ronkainen i hög grad av utvecklingen i Kina. Också där råder osäkerhet.
Kriser följer bestämda mönster
Ekonomiska kriser av olika omfattning har kommit och gått i hundratals år. De kan vara globala, som 1930-talets stora depression och finanskrisen 2007–08. Eller regionala, som Asienkrisen i slutet av 1990-talet och den argentinska några år senare. Även om varje finanskris har sina egna karaktärsdrag finns det enligt experterna vissa generella mönster.
– Typiskt är att en kris har föregåtts av en konjunkturuppgång präglad av stark optimism, i kombination med en kraftigt ökad skuldsättning. Sedan kommer någon form av bakslag i ekonomin som gör det svårt att klara av skulderna.
Det säger Ilmarinen-direktören Jaakko Kiander, som framför allt studerat den finländska 1990-talskrisen. Men enligt Kiander har många motsvarande kriser runtom i världen följt samma mönster.
– Finanskrisen 2007–2008 började med bolån. Hushållen hade skuldsatt sig kraftigt samtidigt som bland annat ett stigande oljepris påverkade landets ekonomi negativt. Dessutom höjde Fed räntan, vilket ökade hushållens lånekostnader. Följden blev kreditförluster som undergrävde förtroendet för banksystemet.
Enligt Kiander kommer kriserna i regel som överraskningar, trots att ”alla” efteråt är överens om att tecknen fanns där.
– Det finns gott om exempel på att många experter strax före kriserna har sagt att det inte finns någon orsak till oro och att allt går bra. I praktiken
Ju mer USA höjer räntan desto större är risken att man driver världsekonomin i recession. Å andra sidan, om Fed inte höjer så bäddar man för fortsatt skuldsättning och risk för överhettning. Antti Ronkainen
FOTO: HELSINGFORS UNIVERSITET Det finns gott om exempel på att många experter strax före kriserna har sagt att det inte finns någon orsak till oro och att allt går bra. I praktiken ser man alltså inte när en kris kommer. Jaakko Kiander.
FOTO: MIKAEL AHLFORS
ser man alltså inte när en kris kommer. Har vi lärt oss någonting av tidiga re kriser? – I Finland och Sverige tog vi lärdom av våra 1990-talskriser, till exempel så att bankerna har blivit försiktigare. Men om vi ser på ekonomin globalt är jag inte så säker. Finanskrisen 2007–08 orsakades till stor del av att de amerikanska bankerna handlade ansvarslöst och måste räddas av samhället, eftersom de var ”too big to fail”. Men i dag är de ännu större och fortsätter att ta risker eftersom de vet att de fortfarande är ”too big to fail”. På det sättet har situationen inte ändrats nämnvärt.
Dessutom, säger Kiander, så fortsätter hushållen att skuldsätta sig trots att inkomstutvecklingen har varit svag både i Europa och USA.
– Betalningsförmågan har sjunkit men när räntan är låg skuldsätter man sig i alla fall.