Sol, värme och vatten
Esa Rannikko odlade sina första vattenmeloner sommaren 1997. I dag upptar melonerna cirka 2,5 hektar av hans odlingar i Halikko utanför Salo. Den ovanligt varma sommaren har skapat en rekordstor efterfrågan på närodlad vattenmelon.
Receptet är enkelt. Vattenmeloner behöver solljus, varma temperaturer och rikligt med vatten för att klara sig. I år har jordbrukaren Esa Rannikko endast behövt vattna sina melonodlingar – det övriga har naturen tagit hand om själv.
Den varma sommaren och ett par lyckade medieuppträdanden har lett till ett enormt intresse för inhemsk vattenmelon.
– Jag hinner inte ens svara på alla förfrågningar, säger Rannikko.
Det kanske känns som en omöjlig tanke men jordbrukaren Esa Rannikko har framgångsrikt odlat vattenmelon i mer än 20 år i Halikko i Egentliga Finland.
– Vi kollade precis upp saken och 1997 hade vi de första vattenmelonerna i kanten av våra gurkodlingar. Det var ett experiment men redan följande år började vi kommersiellt odla melon, säger Rannikko.
Intresset för inhemsk vattenmelon har varit så massivt i år att en del konsumenter till och med kört från Norra Österbotten hela vägen till Salo enkom för melonernas skull. Rannikkos meloner säljs av de lokala matbutikerna i Salo men han har också ett avtal med S-kedjans butiker runtom i landet.
Efter att olika medier uppmärksammat odlingen har efterfrågan ökat explosionsartat och nu tar han emot hundratals telefonsamtal och intervjuförfrågningar varje dag.
– Jag hinner inte ens svara på alla förfrågningar. Men mitt livsverk är gjort sen när jag kan odla och sälja hundra hektar meloner för den inhemska marknaden, säger Rannikko skämtsamt.
I år har han odlat cirka 2,5 hektar olika sorters vattenmeloner och om intresset håller i ska odlingsutrymmet definitivt utökas. Förutom meloner odlar han bland annat gurkor, jordgubbar och olika sorters pumpor.
– Vi har till exempel hokkaido, pajpumpa, butternut och zucchini. Just nu ser det illa ut för Halloween-pumporna, som mognar redan nu. Vi måste hitta på något för att de ska hålla till oktober. Jag hoppas att vi lyckas skapa ett likadant intresse för pumporna som för vattenmelonerna.
Rannikko har valt att koncentrera sig på ett antal sällsyntare grönsaker och avslöjar att han ständigt funderar på olika nya arter att ta in i sitt urval.
Enkelt recept
I grunden behöver melonerna sol, värme och vatten. Rannikko förklarar att vattenmelonen är släkt med gurkan och smaken påverkas av mängden olika näringsämnen i marken. Konsumenternas intresse påverkas också av vädret – när dagarna blir svalare minskar aptiten på vattenmelon.
– I övrigt har allt varit optimalt i sommar förutom bevattningen. Det har inte regnat just alls så vi har varit tvungna att konstbevattna melonerna. Sammanlagt åtta personer har vattnat melonerna i två timmar varje dag.
Medan Rannikko kallar 2018 för de gurkbesläktade arternas år var fjolårets melonskörd den näst sämsta någonsin. Melonerna är känsliga för köld och nattfrost dödar dem.
– Det finns vissa likheter mellan vattenmelon och gurka men å andra sidan har melonen också en del särskilda behov. Just nu verkar det som att vi hittat det rätta receptet i år.
Den hittills bästa skörden har han fått 2010 men beroende på hur vädret utvecklas under de närmaste veckorna kan årets skörd närma sig rekordet.
– Men det förutsätter nog att värmen fortsätter långt in på hösten. Det beror helt på hur vi ska få de här mindre melonerna att växa under de följande veckorna, säger Rannikko och pekar på några exemplar som är ungefär lika stora som en grapefrukt.
Ät mera inhemskt
Esa Rannikko är övertygad om att finländare borde äta mera inhemska grönsaker och frukter – av flera olika orsaker.
– Grönsaker är nyttiga och vi skulle må bättre av att äta mera av dem
rent hälsomässigt. Och att äta inhemska jordbrukares produkter bidrar också till den finska ekonomin. Med andra ord bidrar inhemska grönsaker både till en bättre folkhälsa och till en starkare nationalekonomi, säger han.
Att äta närodlade grönsaker och frukter är också klimatsmartare och enligt Rannikko är smaken dessutom annorlunda, på ett positivt sätt.
– Konsumenterna behöver bara få en första smakbit av de här och efter det återvänder de nog alltid till inhemsk vattenmelon. Till att börja med är våra meloner alltid färskare än de som importerats från Kontinentaleuropa. I bästa fall får konsumenten melonen några timmar efter att den skördats, säger han med stolthet i rösten.
Beroende på sorten har Rannikos vattenmeloner en lite annorlunda färg på fruktköttet. Hans meloner är mer orange medan de flesta finländare kanske är vana med rödare vattenmeloner.
Han har inte blivit trött på smaken, vattenmelon hör fortfarande till hans favoriter.
– Det enda du behöver göra är att skära upp den och njuta.