Inget händer i Elk

– I Elk händer ingenting, lät Jonas på Kilroy mig förstå, när jag bad honom boka två nätter på Elk Cove Inn & Spa. Så sant som det var sagt. I Elk hände inget, kanske var det därför jag där upplevde den största lyckokänslan under min nordkaliforniska grand tour. En varm ström från universum som med ens fyllde mig, där jag satt i den bekväma fåtöljen, med ett glas i hand, lyssnande till instrumentalmusiken från tv-apparaten, klassisk jazz på lägsta nivå. Lycka. Varför just i Elk? Kanske var det den förflutna dagen med dess varierande händelser. Den underbara botaniska trädgården söder om Fort Bragg. Punkteringen och min räddarinna Alices varma omfamning, när vi skildes utanför cykelaffären. De höga träden i Mendocino Headlands State Park, där jag lunchade på banan och äpple, Mendocinos pittoreska småstad à la New England, havet med sina konstfulländade sjöstackar. Den branta klättringen efter Navarro River, en backe som aldrig ville ta slut. Kanske var det allt detta. Men mest av allt Elk.

Stället ligger så vackert, i en kurva av vägen, med vidunderlig havsutsikt. Känslan när man kliver av cykeln efter dagens slit är alltid skön, nu mer än någonsin. Jag hade klarat mig hit utan en punktering till. Nu låste jag cykeln vid en stödpelare på baksidan och klev upp för en brant trappa till mitt rum. Ridgeview. Musiken strömmade mot mig. På ett bord mitt i rummet låg en korg med en välkomsthälsning: en flaska Chenin Blanc, en klase vindruvor, en strut havrekakor, ett paket popcorn. Två små chokladhjärtan. Och ett budskap. Enjoy the contents. Please leave the basket. Thank you.

Fåtöljen lockade men den fick vänta. Bakom ett vindomsusat lusthus vindlade en trätrappa genom tät växtlighet ner till stranden. Hårda byar från nordväst rev upp sanden i moln som gnisslade mellan tänderna. Surfen gick hög. Havsbad var inte att tänka på, men till vänster flöt en smal flod ut i oceanen. Greenwood, det gamla namnet på Elk. Jag lade mina kläder i skydd bakom en drivstock och vadade ut i vattnet. Min badtermometer visade 14 grader Celsius. Alltför kallt för kalifornier.

Tillbaka i mitt fina rum satte jag mig äntligen i fåtöljen. Ur tv:n flöt Night and Day, Cole Porters gamla hit. Glaset kylde min hand. Jag tog en klunk och riktade blicken mot ett tänkespråk ovanför sängen: Life is not measured by the number of breaths we take, but by the moments that take our breaths away.