NEKROLOG
● Professor, fil.dr Eero Saarenheimo Född 21.6.1919 Död 16.7.2018
Eero Saarenheimo gick bort i juli i en ålder av 99 år.
Yleisradios förre informationschef Seppo-Heikki Salonen karakteriserar dr Eero Saarenheimo som den sista rösten från Rundradions guldålder. Till denna lyssnandets och radiokonstens guldålder hörde radioröster som Martti Silvennoinen, Niilo Tarvajärvi och Pekka Tiilikainen. Efter 1950- och 60-talets guldålder var det dags för televisionens genombrott.
En motsvarande mindre guldålder upplevde också den svenska verksamheten med radioröster som Pontus Nordling, P-H Nyman och Nils-Göran Engström. UKV-systemet skapade utrymme på radiovågorna. Eero Saarenheimo fick, liksom Silvennoinen, möjlighet att
vidga radiolyssnarnas världsbild med reportage från afrikanska länder, Asien och Italien. Själv minns jag Silvennoinens nästan magiska reportage från dr Schweitzers afrikanska läkarstation Lambarene.
Kultur och historia var guldålderns honnörsbegrepp. De utgjorde en fortsättning av den civilisatoriska mission von oben som radion tog på sig redan strax efter kriget. Saarenheimo är här tack vare sin klassiska bildning nästan oslagbar. Som avdelningschef främjade Saarenheimo en fri diskussion i etern.
Det går att hävda att den samtida svenska programdirektören Christoffer Schildt besjälades av liknande ideal trots att han i hög grad måste ägna sig åt administrativa ärenden och en enveten kamp för svenskans roll i Yleisradio och därmed etern. Saarenheimo överlevde inte i sin chefsposition när Repo-eran bröt ut. Schildt överlevde. De hyllade båda lord Reiths syn på public service-radions uppgift.
Radioskälmen Hannu Taanila
beskrev redan år 2006 Eero Saarenheimo som den siste av sin stam. I en artikel i Helsingin Sanomat gav han en träffande beskrivning av radiorösten Saarenheimo:
– Det bringade en stor njutning att lyssna till hans knarrande stämma, hans lugna berättarstil, hans ljuvligt milda ironi, hans rofyllda men klart uppenbara agnosticism.
Under min tid i YLE:s programpolitiska ledningsgrupper kunde jag aldrig uppfatta ett negativt tonfall från Saarenheimo gentemot svenskspråkiga program.
Under ytan fanns hos honom en uppskattning av kulturmänniskan och chefen Hella Wuolijoki. Han uppskattade också Urho Kekkonens utrikespolitik.
Ännu 2006 gav Eero Saarenheimo ut boken Kansakunnan radio (Nationens radio) med tänkvärda essäer om verksamhetsfältet i etern.