Tusentals sopletare bor vid tippen
Stanken är kväljande. Så är det här också en av Afrikas största soptippar. Här, i utkanterna av Madagaskars huvudstad Antananarivo arbetar och bor tiotusentals människor bland soporna från världens mest pestdrabbade stad.
Hela familjer är involverade i sopletandet på en av Afrikas största soptippar. Den finns i utkanterna av Madagaskars huvudstad och kallas i folkmun för Flugornas stad. Dygnet runt letar tusentals människor från grannskapet efter återvinningsbart material bland soporna. Sexbarnsmamman Ramampionina Perline har varit sopletare sedan hon var 16 år. Hennes familj tjänar cirka en euro per dag.
I Madagaskars huvudstad Antananarivos ytterområden breder en av Afrikas största soptippar ut sig över 25 hektar mark. Dagligen kommer sopbilar dit och dumpar 1 500–2 000 ton sopor från Antananarivo. Människor kastar sig över det nyanlända avfallet och rotar runt bland det med bara händer och räfsor.
– Jag och min syster hoppade av skolan i början av 2017 för att hjälpa vår familj att tjäna pengar, säger 11-åriga Misra Raharimalala.
– Men vi hoppas kunna börja i skolan igen när vår ekonomi har blivit bättre, säger hennes syster, 14-åriga Zendra.
De fnissar och flamsar med några andra unga flickor som sorterar sopor i en dimma av flugor. Flickorna hör till de tusentals människor som tjänar sitt levebröd på att leta efter återvinningsbara sopor på tippen. Stanken av ruttet avfall och bränt gummi är kväljande. Ingen bär skyddskläder. De flesta är barfota. – Vi är vana vid att göra detta. – Ibland skär vi oss på glas eller andra vassa föremål, men det får man räkna med, säger 45-åriga sexbarnsmamman Ramampionina Perline.
Pestepidemier
Det finns andra faror. Sedan 1980 är böldpest endemisk på Madagaskar och bryter vanligen ut varje år mellan oktober och april. Den smittar människor via loppor från infekte-
Vi har det bra här. Min enda önskan är att vi fick el, fler möbler och färg till att måla om huset.
Rasoarimanga Erilyne
rade gnagare, som finns i överflöd på tippen. Om böldpest inte behandlas i tid kan den utvecklas till luftburen lungpest.
– Jag är född här och har jobbat på tippen sedan jag var 16 år. Ingen här har smittats, säger Ramampionina.
År 2017 utbröt pesten redan i augusti. Då i form av lungpest som smittar mellan människor via droppar från upphostningar. Cirka 2 350 människor smittades. Över 200 dog. Antananarivo och andra tätorter drabbades hårdast. Ramampionina säger att sopsamlarna inte vidtog några speciella skyddsåtgärder.
– Även under epidemierna litar vi på att Gud skyddar oss, säger hon.
Organiskt avfall säljs till grisuppfödare. Djurskelettdelar köps av bönder som gör gödning av benmärgen. Plast och aluminium säljs till återvinningsföretag. Kol säljs på gatan. Det mesta finner sin plats i återvinningscykeln.
– För det mesta tjänar vi cirka 4 000 ariary (1 euro) per dag. Vi klarar oss, även om det bara räcker till det mest grundläggande, säger Ramampionina.
Fruktar modernisering
Soptippen anlades 1966 och har kapacitet för 25 miljoner ton sopor. Ramampionina fruktar att en modernisering av sophanteringen ska slita levebrödet ur deras händer. Nya schaktmaskiner har redan påverkat dem.
– Numera har vi bara en kort stund på oss att leta bland skräpet innan schaktmaskinerna kommer. Det innebär att vi tjänar mindre pengar, säger hon.
Tidigare levde sopsamlarna i kojor av plastpresenningar. 1989 grundades organisationen Akamasoa som har byggt enkla hus i tegel, lera och cement bredvid tippen. Stadsdelen, som i folkmun kallas ”Flugornas stad”, har i dag 25 000 invånare. Det finns även en grundskola och en hälsovårdsklinik.
– Nästan alla barn går nu i grundskolan. Några har studerat vidare på högskola, men de som gifter sig tidigt eller hoppar av skolan börjar jobba på tippen, säger Ramampionina.
Över 90 procent organiska sopor
Bolaget Samva sköter soptippen vid Flugornas stad samt sophämtningen i Antananarivo som har 1,4 miljoner invånare. Man tar endast hand om 53 procent av stadens avfall.
– Den informella sektorn tar hand om det övriga som går att återvinna eller kompostera, säger Samvas tekniske rådgivare, Rakotondrasolo Andry Marie.
90–95 procent av stadens sopor är organiska. På landsbygden är siffran troligen högre. Över 70 procent av Madagaskars cirka 26 miljoner invånare lever i fattigdom. För många av dem innebär sopsamlande och återvinning en välbehövlig inkomst.
Soptippen vid Flugorna stad har tidvis varit inhägnad men det ledde till protester eftersom sopsamlarna då miste sin försörjning. Studier visar att om de anställdes för sopsor tering skulle deras inkomst mer än halveras. På Samva har man accepterat att sopsorteringen och återvinningen på tippen sköts av sopstadsfolket.
– Vi har gjort öppningar i stängslet så att de kan ta sig in. Men det är givetvis en farlig arbetsmiljö. Sopletarna följer inga hygieniska föreskrifter. De bränner sopor som de inte kan återvinna. Den svarta röken är ohälsosam och inte bra för miljön, avslutar Fanja Rakotoarifera, servicechef på Samva.
Vi har gjort öppningar i stängslet så att de kan ta sig in. Men det är givetvis en farlig arbetsmiljö. Sop-letarna följer inga hygieniska föreskrifter.
Fanja Rakotoarifera, servicechef på samva