Utslagningen av nödställda pensionärer

PENSIONäRER Det är bra att det görs reportage om de nödställda pensionärernas situation som det gjordes i HBL 5.8. Finland är ett mycket speciellt särfall då det gäller denna avskräckande problematik som det inte görs något åt för att lösa. Bland motsvarande länder finns inget liknande exempel.

Finland har obegripliga strukturfel i sin sociallagstiftning och i grundkonceptet för att motarbeta hjärtlös utslagning av försvarslösa äldre och kroniskt sjuka medmänniskor. Därtill tas dessa frågor sällan upp av medier på ett djuplodande sätt utan i allmänhet mycket ytligt. Jag har flera gånger till exempel förundrat mig över hur okunnigt Yle behandlar frågor av dessa slag och hur mycket felaktig information som sprids. Trots att det gjorts program uttryckligen om socialärenden. Vidare kan vi ta som exempel De äldres råd då det tar upp social trygghet och socialstöd. Man blir helt förstummad vilken desinformation som dess ordinära debattörer sprider.

För att återgå till vår sociallagstiftning vore det ifråga om vård och omsorg det viktigaste att man börjar med att fokusera på att garantera en acceptabel miniminivå som kan se till att de nödställda erbjuds en människovärdig levnadsnivå som står ovanom en krossande social misär. De fattigaste i vårt land är starkt överrepresenterade inom psykvården och även bland dem som inte finner någon annan utväg än att beröva sitt eget liv.

Det räcker inte med medicinsk och terapeutisk eller rehabiliterande psykiatrisk vård om de drabbades sociala trygghetsbehov inte kan garanteras, vilket även flera psykiatrer konstaterat.

Då det gäller speciellt äldre personer ökar riskerna för demens om de utlämnas i en så fattig tillvaro att de inte kan ha råd med vare sig tidningar eller nöjen eller med att inköpa en tv i stället för en gammal som kollapsat. Isolering och avsaknad av aktiverande impulser och kontakter blir lätt grogrund för psykiska besvär och ökar även riskerna för somatiska sjukdomar.

Att lösa den sociala vården och omsorgen är inget ekonomiskt problem och det behövs inte ens ökad social budget till det för situationen vore lätt att lösa kostnadsneutralt genom att fokusera på en annorlunda prioritering genom interna omfördelningar. Utgångspunkten bör vara att främst se till de viktigaste grundbehoven och till de mest nödställdas situation och efter det sedan dela ut olika sociala bidrag till medborgare som inte har något ekonomiskt behov av dem. Det är varken logiskt eller klokt att till exempel sjukförsäkringens medicinersättningar är desamma för dem som lever under existensminimum som för optionsmiljonärer, börshajar, placeringshöjdare eller för inkomstskalornas elittoppar. Inte är det heller befogat att ge full garantipension åt per- soner som har omfattande egendomar och höga kapitalinkomster. En pensionär sa åt mig att hon blev förvånad att FPA skrev till henne att hon börjar få full garantipension trots att hon har över femtiotusen i året i kapitalinkomster. Hon förundrade sig över att riksdagen stiftat sådana sociallagar.

Det finns omfattande fakta att läsa över olika EU-länders socialsystem och det är synd att varken socialministeriet, regering eller riksdag brytt om att lära sig något av dem. Speciellt förundrar man sig över att socialutskottet och grundlagsutskottet har ledamöter som aldrig gjort en enda insats för att vidta någon åtgärd, vare sig till alla nödställdas misär eller till de hårt utslagna pensionärernas misär. Inget riksdagsparti har heller gjort en enda framställan för att åtgärda dessa fatala brister.

Vår nuvarande regering får ständigt skäll för sin socialpolitik och inte har den gjort någonting för de värst nödställdas situation, men inte heller försämrat den. Men den har dock höjt garantipensionen med 46 euro, vilket är mer än någon annan regering gjort. Den har nivåhöjt vårdbidraget med 10 euro, den har sänkt årssjälvrisken för mediciner, höjt dagpengarna för sjukdom, rehabilitering och arbetslöshet och befriat dem som har under 14 000 i året från Yleskatten. Den har sänkt dagisavgifterna. Som första regering i mannaminne har den sänkt skatten för dem med den lägsta inkomstnivån genom att upprepat förbättra grundavdraget. Centern vill ännu en gång i nästa års budget förbättra grundavdraget.

Men det stora problemet kvarstår med de nödställda pensionärerna som är beroende av utkomststöd som borgar för en social misär utan like. Att höja garantipensionen hjälper dessa inte alls för utkomststödet sjunker med exakt samma summa som höjningen av garantipensionen. Därtill är utkomststödet för pensionärer 150 euro lägre än för övriga och vår lagstiftning överlag kryllar av åldersdiskriminering som stöds av alla riksdagspartier. BO HOLMBERG Karis