Halvfullt glas
För några dagar sedan tröskade vi det sista för den här säsongen. Det var en liten åker med korn. Det var första gången jag har odlat korn i egen regi. Det var den överlägset bästa grödan i år. Åtminstone om man tittar till mängd. Men vetet som gav bara hälften i kilogram visade sig vara av ovanligt god kvalitet. Havren var ett medelbra säkert kort som alltid. Spelten och det helt nya spannmålet här på gården, Enkorn, gav ungefär som vete i mängd och är givande att odla. De ger en bredd och variation i odlingen och också i sortimentet till kunderna.
Nu kanske du tänker att oj, var det så där bra, men varför klagar alla bönder då. Jo, jag är känd som en positiv person och är själv glad över den egenskapen. När jag tittar på ett glas så ser jag det automatiskt snarare som halvfullt än halvtomt. Men de facto så blir skörden i allmänhet halv i år. Och är man nu i den situationen att försäljningen av den skörden är nästan den enda inkomsten man har, så är det ju ingen svår matematik att förstå att en halv skörd ger en halv inkomst.
Samtidigt är det ju aldrig riktigt så enkelt heller. En jordbrukare har så ofantligt många faktorer att jobba med och försöka påverka. De mest konkreta och opåverkningsbara är kanske väder, jordart och rådande regelverk. Sen finns det allt från sortval, maskinval och inställningsval till lagring, kvalitet och logisktik. Vidare finns det förstås krav man ska uppfylla för att få det oftast livsviktiga stödet från samhället. Får man sen en skörd av god kvalitet ska man också kunna sälja den och försöka få ett så bra pris som möjligt. Då ska man veta att de flesta företag som köper upp spannmål är riktiga giganter jämfört med den enskilda odlaren. Och dessutom är dessa giganter på vår inhemska marknad oftast små när man tittar på den globala marknaden som ändå till stor del styr priset också här. Allt det här och mycket till är det ofta en ensam person som ska kunna greppa och fatta rätta beslut om.
Jag kan förstå att man försöker förenkla och därför specialiserar sig på en eller några få grödor. Och samtidigt tror jag att det blir ett väldigt sårbart system. Speciellt när så många har specialiserat sig på samma sak, vilket i och för sig är smart för då finns det mycket kunskap inom det området. Men då är det en stor del av lantbrukarna som får en misslyckad eller en lyckad skörd samtidigt. En misslyckad skörd ger lite att sälja men om alla har en lyckad skörd ger det ofta ett överutbud och ett litet pris.
Det lantbruket behöver mest av allt för framtiden tror jag är hjälp med att ta bort hinder och ta fram kunskap. Vi behöver förenkla lagar och regler i både produktion och handel. Jag menar inte att vi ska sänka kraven eller standarden men se till att alla regler har en funktion och leder mot samma mål. Vi behöver hjälp med att hitta och ta till oss kunskap, alltså satsningar på både forskning och utbildning. Så att vi som är lantbrukare får möjlighet att fokusera mera på det som jag tycker ska vara vår specialkunskap nämligen att förstå, bruka och återskapa våra naturresurser så att vi kan få livsmedel och allt annat vi behöver genom dem också i framtiden.
”Är man nu i den situationen att försäljningen av den skörden är nästan den enda inkomsten man har, så är det ju ingen svår matematik att förstå att en halv skörd ger en halv inkomst.” ANNA ALM är ekobonde på Mörby gård i Raseborg.