Nobelpristagare i kläm mellan militären och omvärlden
Hon får svidande kritik för att hon låtit folkmordet ske, men frågan är om Aung San Suu Kyi verkligen hade kunnat förhindra det, och vad som skulle ha hänt om hon hade försökt. – Myanmar är fortfarande ingen riktig demokrati, säger Johannes Vierula på Fin
FN-rapporten om Myanmar slår fast att Aung San Suu Kyis regering har underlåtit att skydda minoriteter från brott mot mänskligheten och därmed bidragit till att rättfärdiga övergreppen mot rohingyerna. En hel omvärld har svårt att förstå varför nobelpristagaren inte har utnyttjat sin position som statskansler eller sin moraliska auktoritet som landets ledare för att hejda folkmordet.
– Hon befinner sig mellan hammaren och städet. Å ena sidan måste hon hålla uppe en god relation till militären, å andra sidan förväntar sig det internationella samfundet och västvärlden att hon åtminstone ska fördöma utvecklingen, säger Johannes Vierula som leder Finska missionssällskapets fredsprojekt i Myanmar.
Västvärlden ställde stora förhoppningar till Aung San Suu Kyi, som hann sitta i husarrest i sammanlagt 15 år och bli en av världens mest kända politiska fångar och fredspristagare, innan hon kom till makten 2015. Men som regeringschef har hon inte ingripit i den buddhistledda militärens etniska utrensningar som främst riktat sig mot den muslimska rohingya-minoriteten.
– Förväntningarna på henne var orealistiska. Man måste minnas att hon är bunden till 2008 års grundlag som garanterar militären en fjärdedel av platserna i parlamentet. Det betyder att grundlagen inte kan reformeras utan militärens samtycke, säger Vierula.
Han påpekar att också flera etniska minoriteter som röstade på Aung San Suu Kyi och hennes parti NLD är besvikna på hennes agerande.
– De etniska minoriteterna röstade på henne i protest mot militärjuntan. Besvikelsen kommer antagligen att synas i nästa val.
Risk för ny diktatur
Aung San Suu Kyi har fått massiv kritik för att hon varit så passiv. Hon har så gott som tigit om utrensningen, massmorden och våldtäkterna som, enligt FN-utredarna, är jämförbara med folkmord.
– Jag tror att hon är rädd, inte
■
för att hon själv ska råka illa ut, utan för att militären ska återta all makt. Men det är sant, det är mycket svårt att förstå att hon inte alls tagit ställning, säger Johannes Vierula.
Samtidigt kan all kritik mot Aung San Suu Kyi och hennes civilstyre stärka militärens inflytande ytterligare. Om demokratiskt valda politiker inte förmår leda landet på ett övertygande sätt finns en risk för att folket trots allt uppfattar militären som pålitligare. Landet har 50 års erfarenhet av militärdiktatur. Den är formellt avskaffad, men grundlagen begränsar demokratin.
– Det är frågan värt om man kan kalla Myanmar för en demokrati. Det är ett slags hybridstyre, säger Vierula.
Detta har det internationella samfundet jobbat på ett bra tag. Fredsprocessen siktar på att änd- ra grundlagen för att trygga de mänskliga rättigheterna i landet, men det är lättare sagt än gjort.
– Själva instrumentet existerar, men processen är komplicerad då fler än tjugo beväpnade grupper är involverade. Då är det inte så lätt att skapa en permanent förändring, säger Vierula.
Ju mer utdragen processen blir och ju mindre Aung San Suu Kyi fördömer övergreppen med etniska förtecken desto mer otänkbart blir det för rohingyerna, som mestadels lever som flyktingar i Bangladesh, att återvända inom en snar framtid.
– Jag kan inte se att situationen skulle ha förändrats så radikalt att de skulle kunna återvända, inte så länge deras säkerhet inte kan garanteras, säger Vierula.