Laines val – pengar, framgång, eller båda
Cash eller Stanley Cup? Åtminstone var backstjärnan Erik Karlsson ärlig då han sade till Ottawa Sun att han vill ha vad han är värd – oavsett var han hamnar.
Han har fortfarande inte förlängt med klubben där han tillbringat hela sin NHL-karriär än så länge. Det är fortfarande ett år kvar på hans kontrakt, men det är ingen större hemlighet att Ottawa kräver att han förlänger – eller byter lag – innan han blir free agent. Se hur det gick för Islanders, som förlorade superstjärnan John Tavares till Toronto utan att få så mycket som en flaska lönnsirap i ersättning.
En annan som ännu inte skrivit ett nytt kontrakt – Patrik Laine. Finlands nya superstjärna som krutade in 44 mål och blev tvåa i skytteligan senaste säsong. Det är i och för sig ingen brådska för hans eller Winnipegs del: Laine blir bara restricted free agent och kan inte byta klubb utan kompensation. Laine är förstås inte på väg någonstans – Winnipeg har ett mycket lovande lag som kan vinna Stanley Cup redan i vår.
Laines nästa kontrakt kommer att bli åttaårigt – längre kontrakt är inte tillåtna under det nuvarande kollektivavtalet. Det kommer också att bli lukrativt. Frågan är bara: hur mycket kan Laine kräva?
Buffalo betalar stjärnliraren Jack Eichel 10 miljoner dollar per säsong fram till 2023. Det kan Laine också begära. Om han vill.
Lönetaket har förstört för många lag. Chicago vann Stanley Cup 2010, 2013 och 2015 men missade slutspelet helt och hållet senaste säsong. Största orsaken: Hawks betalar nästa säsong 50 miljoner dollar till tre forwards, två backar och en målvakt. Jonathan Toews, 30, Brent Seabrook, 33, eller Duncan Keith, 35, håller dessvärre inte samma nivå längre som då de undertecknade sina långa kontrakt. Målvakten Corey Crawford missade en stor del av förra säsongen på grund av skada – och är ett frågetecken för den här säsongen.
Lönetaket ligger någonstans kring 79 miljoner dollar nästa säsong (det är egentligen snittlönen som räknas mot lönetaket, så ovanstående löner är inte helt sanningsenliga). Dock inte så svårt att räkna ut att det blir knepigt att bygga ett lag med ytterligare 18 spelare för cirka 29 miljoner – till och med för en konstnär som Stan Bowman. Om Bowman inte lyckats dumpa långtidsskadade Marian Hossa och hans 5 miljoner dollars cap hit hos Arizona hade Chicago legat riktigt illa till.
Los Angeles, Stanley Cup-vinnare 2012 och 2014 – är i samma situation. Tre forwards, två backar, en målvakt tar cirka 47 miljoner dollar i lön nästa säsong. Anze Kopitar och Jonathan Quick är för det mesta värda varje öre, men Dustin Brown och Dion Phaneuf har inte precis åldern på sin sida om vi säger så. Ilja Kovaltjuk är inte heller känd som en stor lagspelare.
Redan 2015 skrev ansedda The Hockey News att Winnipeg vinner Stanley Cup 2019. Det var innan någon ens hade hört om Patrik Laine. Lät förstås som ett dåligt skämt vid tidpunkten, men laget var redan då fullspäckat av talang.
Det knepiga blir att hålla laget samlat. Winnipeg befinner sig i en bra situation då lagets största stjärna Mark Scheifele spelar för ynka 6,125 miljoner dollar i snitt per år fram till 2023. Men efter den inkommande säsongen ska Laine, Kyle Connor (31 mål senaste säsong) och stjärnbacken Jacob Trouba ha nya kontrakt – och det blir dyrt. Nyligen skrev målvakten Connor Hellebuyck ett nytt sexårigt kontrakt värt 37 miljoner dollar.
Laine, hans agent och Winnipegs klubbledning följer säkert med intresse utvecklingen i Toronto. Anrika Maple Leafs befinner sig i en liknande situation. Inga problem ännu, men det blir att ta fram kalkylatorn när Auston Matthews, Mitch Marners och Kasperi Kapanens rookiekontrakt löper ut om ett år. William Nylander har inte ens kontrakt för inkommande säsong. Kapanen får nöja sig med den typiska lönen för en lirare i tredje kedjan, men den nämnda trion kan i praktiken förhandla sig till 10 miljoner per år. Matthews 12 miljoner. (Tavares får 11 miljoner per år i sju år.)
Om de har lust. Gör de det kommer Toronto att vara i trubbel med lönetaket om ett par år. Då kan Leafs vinka adjö till alla drömmarna om att bryta en över 50 år lång Stanley Cup-torka.
Det är lätt att säga att pengarna inte betyder någonting. Svårare att bevisa det i verkligheten.
Pittsburghs superstjärna Sidney Crosby gick med på en lite lägre lön då han skrev en tolvårig förlängning 2012. Snittlönen i det nya kontraktet var densamma som förut, 8,7 miljoner dollar per år. Det är förstås en hyfsad årslön i vilket fall som helst.
Själva hänvisar spelarna gärna till att de vill att klubbarna värdesätter deras insats. Det är närmast en förolämpning att bli erbjuden en lägre lön än en annan spelare som är på ungefär samma nivå. NHL:s mäktiga spelarfack har också inflytande. Nöjer sig Matthews med 5 miljoner blir det svårt för Ryan Reaves att kräva 3 miljoner.
Lönetaket delar meningarna. För all del är NHL jämnare än förut, men det är helt omöjligt att bygga ett lag som hålls länge på toppen. Vinn Stanley Cup, alla vill ha nya kontrakt och påökt, laget splittras, börja om.
Nämnde Arizona. Lönegolvet är den andra och mest absurda sidan av slanten. För att nå minimikravet har ett lågbudgetlag som Arizona tvingats skaffa sig spelare som Hossa, Pavel Datsjuk, Chris Pronger och Dave Bolland. Spelare som på grund av skador eller andra trubbel i praktiken avslutat sina karriärer. På grund av det snåriga kollektivavtalet räknas deras löner fortfarande mot lönetaket, men laget kan bli kompenserat i kontanter om de listas som långtidsskadade.
Lönetaket har med andra ord inte förhindrat att klubbar som Florida, Carolina och Arizona har det svårt finansiellt. Laines Winnipeg hör inte heller till de rikaste i NHL. Hans val kan delvis
forma hela lagets framtid.