Parsley, Sage, Rosemary and Thyme
Så sjöng Simon & Garfunkel på 60-talet. Och jag trodde i min ungdomliga enfald att det var fråga om fyra tjejer. Jag tyckte ju nog att det var ganska många på en gång. Nu vet jag bättre. Nej, inte så. Jag menade att det ju var Persilja, Salvia, Rosmarin och Timjan som de sjöng om. Och bara en tjej.
”Ont krut förgås inte så lätt”, läste jag nånstans häromdagen. Jag började fundera på min ungdom i Danmark. I trädgården fick det inte finnas ukrudt, alltså ogräs. Det är det krutet som avses i ordspråket Ont krut förgås inte så lätt. Nå, men vad har gräs och krut att göra med varandra? Språkligt sett ingenting. Men däremot är krut och krydda egentligen samma ord. Båda två har lånats in från medeltida tyska. Orsaken till att man började kalla krutet just krut var att krutet påminde om torkade kryddor.
Anis är väl den första kryddan i alfabetet. Det var kanske den första för mig också. När jag var riktigt liten hade jag i min närkrets en medelålders kvinna som hette Selma. Hon brukade baka bröd i en riktig bakugn, en sån där som man hettar upp med brinnande ved inuti. När elden hade slocknat och askan var uttagen lade hon in de blivande bröden som i allmänhet var jästbröd kryddade med anis. Medan bröden gräddades frågade jag henne hur hon visste hur mycket anis hon skulle tillsätta degen. Svaret var alltid: Anefter, det vill säga så mycket som det behövdes. Bra svar. Men det var nog en hel del anis och inte jäst som gav smaken i Selmas bröd.
Anis är ett lånord som har vandrat genom hela Europa. Ytterst är det kanske ett forngrekiskt ord som betydde dill. Hmm, fundera och smaka på saken när ni nästa midsommar äter nypotatis med dill. Min favoritordbok, Ekbohrns lexikon från år 1878, säger så här om produkter som innehåller anis: ”De verka aromatiskt och väderdrifvande samt öka qvinnobröstens mjölkafsöndring”. Men se upp: I Månssons Örtabok från år 1628 står det så här: ”Warder Anisj ätin eller druckin, gör Man och Quinna lust till hwar annan.” Det låter farligt, så vi fortsätter i alfabetisk ordning för att en annan gång möjligen kunna fortsätta utan att tappa bort oss.
Efter a kommer b som i basilika. På gammal grekiska fanns ordet basileum som betydde kung. Så vi talar om en kunglig krydda. Sen har ordet basilika också fått betydelsen ”kunglig boning”, och i och med kristendomens införande också ”kyrka” eftersom många kungliga byggnader under senantiken byggdes om till kyrkor.
Jaha, vi hann inte långt den här gången. Fortsättning följer.