H som i hemland.
Tre år av hopp och förtvivlan tog det innan ett rekommenderat brev kunde lösas ut i R-kiosken i Lillhoplax: Migrationsverkets besked om asyl. Efter två avslag och lika många besvär har Helsingfors förvaltningsdomstol sagt sitt och Adam får stanna i Finlan
Efter tre år av förtvivlan och två asylavslag från de finländska myndigheterna vände allt för Adam när förvaltningsdomstolen omprövade hans fall. ”Jag vill aldrig tillbaka till Irak. De dödade min bror, min barndom, min ungdom. Finland gav mig allt och det är mitt land nu.”
Första gången HBL träffade Adam, eller Layth Al-Sudani, var i januari 2016. Då bodde han i heminkvartering i Helsingfors och väntade på sitt asylsamtal. Några månader tidigare hade han flytt sin hemstad Bagdad, efter att ha blivit kidnappad och uppsökt av religiös milis och mängden hotfulla tillbud ökat. Han ville inte gå samma öde till mötes som sin bror, som hade blivit dödad några år tidigare.
Men Migrationsverket ansåg inte att Adams rädsla var befogad, och efter att ha hört honom i början av juni 2016 kom avslaget knappt två månader senare. Det kom som en chock. – Då jag gick till polisstationen för att ta emot beskedet kändes det bra. Jag var hundra procent säker på att jag får stanna eftersom det vore farligt att återvända till Irak. Situationen är sådan att jag inte kan återvända, sade Adam då till HBL.
Adam överklagade Migrationsverkets beslut och jobbade samtidigt på en utväg genom uppehållstillstånd för arbete. Han fick kontrakt som köksarbetare vid en restaurang i Borgå, ett jobb som enligt NTM-centralens föreskrifter borde ha kunnat passera den obligatoriska behovsprövningen för utländsk arbetskraft. Men också här blev det back, och sökandet efter en livboj fortsatte.
I vintras steg förhoppningarna igen då Helsingfors förvaltningsdomstol kallade Adam för att höras av rätten, ett och ett halvt år efter att han lämnat in besvär över asylbeslutet. Sju timmar ägnade domstolen åt att höra Adam. Allt gicks
igenom: religion, politik, familj, bakgrund.
– Domarna ville till exempel kolla vad jag visste om det politiska systemet i Irak. Deras frågor var sådana som Migrationsverket borde ha ställt från första början. Jag är tacksam över att systemet är sådant att det finns kunniga domare som kan ställa de rätta frågorna. De tog också hänsyn till situationen, att man kan bryta ihop, bli trött eller törstig, säger Adam.
Han återkommer ofta till lag och rätt. I Finland är alla lika inför lagen, säger Adam nu, även om tron på den finska rättsstaten stundvis vacklat under processens gång. Det är något han uppskattar.
– Rättsskipningen går inte på känsla eller hemliga överenskommelser, säger Adam, som studerade juridik i Bagdad innan han flydde.
Efter förhöret i förvaltningsdomstolen skulle det ändå dröja nästan ett halvår till innan beslutet var fattat. Det var en tärande väntan, men i slutet av juni kom beskedet: Adam får asyl och har flyktingstatus i Finland, den starkaste graden av internationellt skydd.
I Migrationsverkets beslut står det att ”Förvaltningsdomstolen har konstaterat att din rädsla för att bli förföljd också i framtiden i din hemstad Bagdad är befogad, och det går inte att försäkra sig om att du skulle få effektivt och konstant myndighetsskydd gentemot rättskränkningar. Förvaltningsdomstolen har hävt Migrationsverkets beslut [...] och konstaterat att du uppfyller kriterierna för asyl.” Förvaltningsdomstolen anser också det trovärdigt att det funnits flera bidragande skäl som riktat sig mot Adam och hans familj, bland annat sådana som rör religion, som legat bakom kidnappningen.
Slutet gott, men vägen dit har varit både och.
– Jag har lärt mig väldigt mycket under den här tiden, men det har också varit svårt, stressigt och deprimerande. Det är svårt att vänta då li vet är fullt av osäkerhet. Men människorna och hemmen jag fått bo i har gett kraft. Det har varit positivt, säger Adam.
Han säger att det funnits två stadier sedan han kom till Finland. Först var allt nytt, spännande och han var inte rädd. Finland var ett bra, demokratiskt samhälle som tog hand om människor.
Sedan kom det andra stadiet då han lärde känna samhället bättre, och en känsla av att Migrationsverket, som hade hans öde i sina händer, inte hör hit. – Det var en stor besvikelse. Adam trodde ändå aldrig riktigt på att Finland verkligen skulle skicka honom tillbaka – det hade ju varit livsfarligt.
– Jag trodde på domarna och finsk lag. Vilka var dina första tankar då du öppnade det rekommenderade brevet? – Det är svårt att återge. Jag kan inte förklara hur det kändes, orden räcker inte till.
Nu ska Adam studera finska på allvar. Sedan han landade i Finland har han lärt sig engelska och lite finska, svenska och ryska. Adam släpper ned en hög trave med finska läroböcker, lexikon och uppgifter på köksbordet. Plötsligt är alla de dörrar som hittills varit stängda på glänt.
– Penna och papper är bäst för att lära sig vad som helst, det är min övertygelse. Skriver jag ett ord många gånger fastnar det.
Någon hemlängtan har Adam inte.
– Jag vill aldrig tillbaka till Irak. De dödade min bror, min barndom, min ungdom. Ingen i min familj är längre kvar. Finland gav mig allt och det är mitt land nu. Då jag lär mig finska har jag språket också, säger Adam.
Då ska han söka till en utbildning för att bli brandman, har han tänkt.
– Också på det viset kan man hjälpa människor, precis som i juridiken. Det är viktigt för mig. Om livet ger mig tid kanske jag kan fortsätta med juridik någon gång.
Jag vill aldrig tillbaka till Irak. De dödade min bror, min barndom, min ungdom. Ingen i min familj är längre kvar. Finland gav mig allt och det är mitt land nu. Då jag lär mig finska har jag språket också.
Adam