Problemet ingen vill nämna – nu är lösningen nära
”Förmodligen används blodtransfusioner fortfarande i världseliten.”
Hilbertproblemet. Elefanten i rummet. Enligt ryktena Lasse Virens hemliga vapen.
Blodtransfusioner är ämnet som antidopningsexperterna undviker. Förklarar med en harkling. Helst glömmer.
Ändå: en högst effektiv prestationshöjande metod (som inte var förbjuden under Virens storhetstid). Principen: vistas på hög höjd, tappa blod i en påse, spara blodet, använd det före en tävling. Suveränt i längdåkning, rodd, distanslöpning, cykling, och andra uthållighetsgrenar.
Blodtransfusioner blev modernt igen efter att internationella antidopningsbyrån Wada infört ett test som avslöjar EPO, som stimulerar blodkroppsbildning. Lika effektivt, fastän lite mer besvärligt. Svårt att upptäcka.
Alltid nu och då är det någon som åker fast. Av egen dumhet, mest. För några år sedan var proffscyklisten Ricciardo Ricco nära döden efter att ha använt en påse blod som farit illa i hans kylskåp.
För drygt tio år sedan åkte stallkamraterna Alexandr Vinokourov och Andrej Kasjetjkin fast i Tour de France efter att uppenbarligen ha förväxlat varandras blodpåsar. Det går nämligen att upptäcka en homolog blodtransfusion, där blodgivaren och mottagaren är två skilda individer. Inte en autolog. Inte direkt i alla fall.
Precis som EPO-testet var det biologiska passet en milstolpe i början av 2010-talet. Tiotals idrottsutövare blev avstängda på grund av avvikande blodvärden. En blodtransfusion leder nämligen till att förhållandet mellan gamla röda blodkroppar och nya retikulocyter förvrängs.
Sedermera har blodvärdena blivit mer normala bland världens bästa uthållighetsidrottare. Ett tecken på att det biologiska passet har en avskräckande effekt.
Under de senare åren har det biologiska passet lett till färre avstängningar – trots att det förekommit misstankar. Efter att proffscyklisten Roman Kreuziger slingrat sig undan en avstängning med hjälp av välbetalda advokater har varken Wada eller idrottsförbunden inte haft lika stor lust att dela ut sanktioner.
Förmodligen används blodtransfusioner fortfarande i världseliten. I vilken omfattning vet ingen, för det finns inget bombsäkert sätt att avslöja en blodtransfusion. Det har visat sig vara en svårlöst uppgift att ta fram ett pålitligt test. I ett skede försökte man med att testa för ftalater, som härrör från blodpåsarna av plast.
Cyclingtips.com har talat med Christer Malm vid Umeå universitet, professor i idrottsmedicin. Hans företag har utfört undersökningar, som visade att en blodtransfusion gav försökspersonerna en 17 procent högre maximal prestationsförmåga – utan att blodvärdena förändrades märkbart.
– Undersökningen visade att så länge som du vet vad du gör kan du troligtvis fuska utan hemskt stor risk att åka fast, säger Malm.
Precis som alltid när det gäller det internationella antidopningsarbetet handlar det biologiska passet till stor del om skrämseltaktik och hot. Olika enkäter har visat att uppemot en tredjedel av världens främsta idrottsutövare använt dopning, men i praktiken är det bara 1–2 procent av alla dopningstester som är positiva.
De goda nyheterna är att Malm och hans kolleger arbetar med ett revolutionerande test, som kanske i framtiden på ett pålitligt sätt kan avslöja blodtransfusioner. Resultaten har hittills varit lovande och Wada har beviljat ytterligare finansiering. Metoden grundar sig på att undersöka proteiner i blodet och deras reaktion på en blodtransfusion.
Det återstår dock en del arbete – det viktigaste är att testet inte utmålar oskyldiga som dopade. Det måste vara tillräckligt skottsäkert för att hålla i en domstol.
– Det är ok om vi bara avslöjar en tredjedel av alla som dopat sig, så länge som vi inte har falska positiva, säger Malm till cyclingtips.com.
Om det blir verklighet är det ytterligare ett steg mot ett rättvist system, där alla har samma utgångsläge. Men håll inte andan medan ni väntar.