Död i vaken
Namnen liksom replikerna sitter som de ska i Eva Frantz nya småstadsdeckare.
KRIMINALROMAN
Eva Frantz
Den åttonde tärnan Schildts & Söderströms 2018
En hurtig vinterbadare får en chock när han tar sig ett vakdopp i Timmerviken. Först ser det ut som om en badarkompis fått en sjukdomsattack, men sen blir det mera komplicerat. Vem var det som kom och gick i den dödas lägenhet under kvällen? Och vad är det för mystiska foton som hittas i hennes bankfack?
Den åttonde tärnan är en klassisk småstadsdeckare, med en avgränsad plats och en avgränsad krets aktörer. Mysteriet tätnar kring folkhögskolan Futurica, före detta förvaringsplats för vanartiga ungdomar, numera mellanårsoas för de konstnärligt begåvade – fotografi och musik – och en uppsättning tiondeklassare. Kriminalkonstapel Anna Glad, bekant från Eva Frantz’ förra bok Blå villan, börjar utreda, med håret på ända och sin sedvanliga blandning av systematik och råddig intuition.
Frantz är bra på att skriva repliker som sitter rätt, och bra på att hitta på namn – det senare en ofta underskattad talang. Egennamn markerar ålder, klass, etnicitet och kulturell habitus. Kriminalgåtor som töjer på trovärdighetens gränser kan behändigt förankras i trovärdig sedeskildring och då ska man inte slarva eller överdriva med namnen. Överkommissarien heter Annette Käld och Anna Glads närmaste kollega heter Märta Hansson, båda låter
som om de kunde finnas var som helst i Svenskfinland (och plus i kanten för Märta).
Kriminalintrigen är kompetent hopsvarvad kring en moralisk kärna. Att ett gammalt dödsfall plötsligt skall ge återklang decennier senare utan att de inblandade konfronterats med varandra redan tidigare är inte helt sannolikt, men det förlåter man eftersom man trivs i det här språklandskapet och med de här fiktiva typerna. Frantz är påpasslig och fångar – som i Blå villan med sina förvecklingar i bloggosfären – upp sånt som förbryllar och förskräcker i samtiden. Knappt har jag påmints av kvällstidningarna om att det finns män som köper använda trosor på nätet för sin sexuella förnöjelse, så berättar Frantz nu helt sakkunnigt hur en ung kvinna kan extraknäcka genom att sälja dem och vilka riskerna med en sån verksamhet är. Temat för Den åttonde tärnan är övergrepp och sexuellt utnyttjande av unga människor, och den sega kultur av fysisk exploatering som lever kvar där det finns pengar och makt.
En finess med Frantz’ böcker är att de flesta personer, med undantag för de verkliga förövarna, skildras ganska nyanserat också om de gör sig skyldiga till nedriga eller dumma saker. Och här, liksom i debuten Sommarön, finns en liten spricka i den formella rättvisans realisering, men den förblir polisen saligt ovetande om.
På sista sidan lägger Frantz ut en krok som jag antar i sinom tid ska hala oss in i nästa bok om Anna Glad. Och varför inte?
Den produktiva Frantz ger i höst ut en bok till, en rysare för slukaråldern med titeln Hallonbacken. Radioteaterns krimpodd Klassfesten – pojken som försvann, med manus av Frantz, finns på Yle Arenan sedan juli.