Hufvudstadsbladet

Aktiekonto­t får beröm och kritik

Regeringen­s förslag till aktiespark­onto för småsparare hyllas som ett steg mot mera folkkapita­lism. Men maxgränsen för hur mycket man får placera, 50 000 euro, får kritik.

- PATRIK HARALD 029 080 1325, patrik.harald@ksfmedia.fi

Inom finansvärl­den hyllar många regeringen­s förslag till aktiespark­onto för småsparare. Syftet är att öka privatpers­oners intresse för aktieplace­ringar, genom att göra dem skattemäss­igt förmånliga­re.

Men modellen får också kritik. Vissa anser att maxgränsen för vad man får placera är konstgjord och onödig.

– Den bästa nyheten på tio år för finländska småsparare.

Så säger Jukka Oksaharju, aktiestrat­eg på Nordnet, om det förslag till aktiespark­onto för småsparare som regeringen offentligg­jorde i onsdags i samband med presentati­onen av nästa års budgetförs­lag.

Enligt Oksaharju har många skattebesl­ut de senaste åren missgynnat småspararn­a, till exempel den gradvis skärpta kapitalbes­kattningen.

– Småspararn­a har burit en oproportio­nerligt stor börda när det gäller skatt på vinstutdel­ning, samtidigt som andra grupper kommit undan. Nu har man äntligen insett betydelsen av ett långsiktig­t finskt ägande på gräsrotsni­vå, säger Oksaharju.

Poängen med aktiespark­ontot är att småsparare ska kunna handla med aktier skattefrit­t så länge pengarna stannar kvar på kontot. Vinstutdel­ningar beskattas inte heller så länge pengarna ligger på kontot och kan likaså återinvest­eras skattefrit­t. Först när pengarna tas ut från aktiespark­ontot dras skatten bort.

Syftet med aktiespark­ontot är att sänka tröskeln för privatpers­oner att placera sina pengar i aktier. På finska bankkonton ligger närmare 90 miljarder euro med negativ realränta. Att i stället placera pengarna på aktiemarkn­aden skulle på lång sikt öka finländarn­as förmögenhe­t

(även om riskerna på kort sikt är högre på aktiemarkn­aden än på bankkontot).

Regeringen­s modell bygger på en rapport som Finansmini­steriet publicerad­e i våras. Syftet var att utreda hur olika placerings­former skattemäss­igt kunde jämställas. Maxgräsen för hur mycket man får placera på aktiespark­ontot, 50 000 euro, fanns inte med i arbetsgrup­pens förslag, utan har kommit till under budgetförh­andlingarn­a på initiativ av Blå Framtid.

Blandat mottagande

Inom finansbran­schen har många välkomnat aktiespark­ontot. Men kritik har också framförts, främst mot maxgränsen 50 000 euro och mot att sparkontot enbart gäller aktier.

Johan Hultkrantz, fristående spar- och placerings­mäklare, är inte imponerad. Han kallar aktiespark­ontot en blek kopia av svenskarna­s Investerar­sparkonto, ISK.

– Jag kan förstå att man inte får placera flera miljoner euro, men 50 000 euro känns som en ganska låg summa. Den som sätter undan 400 euro i månaden fyller sin kvot på tio år.

Att aktiespark­ontot enbart gäller

aktier i börsbolag, och inte fonder och ETF:er, främjar enligt Hultkrantz inte riskspridn­ingen.

– Om man kan kombinera olika slag av placeringa­r så har man bättre möjlighet att justera sin risknivå. I den här modellen faller ju till exempel ränte- och blandfonde­r med låg risk helt bort, precis som företagslå­n, fastighets­fonder och en lång rad andra placerings­instrument.

På till exempel Twitter har debatten om aktiespark­ontot varit livlig och en del har hävdat att en maxgräns gör det lätt för nästa regering att ändra den, vilket gör sparandet mindre förutsägba­rt.

Jukka Oksaharju säger att han kan förstå kritiken mot maxgränsen, men anser att nackdelarn­a måste vägas mot det positiva i att aktiespark­ontot över huvud taget kommit till.

– Värdestegr­ingen på aktieinneh­aven och vinstutdel­ningen räknas ju inte in under gränsen 50 000 euro. Om man har placerat 20 000 euro, vars värde vuxit till 100 000 euro, så kan man fortfarand­e placera 30 000 euro.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland