”Blåalgerna är här för att stanna”
Finska viken drabbades den här sommaren av den värsta algblomningen på tio år. Enligt specialforskaren Seppo Knuuttila vid Finlands miljöcentral får vi räkna med motsvarande algsörja på våra stränder ungefär vart tredje år. Vad anser du om det finska jord
Den prisbelönte Östersjöexperten Seppo Knuuttila är inte rädd för att uttala obekväma sanningar om Östersjöns tillstånd. Han har varit pådrivande i exponeringen av en lång rad dolda utsläppskällor i Ryssland och Polen och deltar aktivt i debatten om olika sätt att åtgärda övergödningen.
För sex år sedan blev Knuuttila gripen av den ryska säkerhetstjänsten i Kingisepp efter att han hade tagit vattenprover vid floden Luga i närheten av Eurochems gödselfabrik.
– Nu har fabriken åtgärdat de utsläpp av fosfatfosfor som tegs ihjäl av de ryska myndigheterna och situationen har normaliserats, säger Seppo Knuuttila lakoniskt.
Knuuttila fick betala ett högt pris för sitt avslöjande. Han förpassades till Rysslands inofficiella svarta lista med titeln persona non grata. Några fler arbetsresor till Ryssland är knappast att vänta.
– Vi föreslog ett nytt samarbetsprojekt med de ryska myndigheterna, men förslaget gick inte vidare i Östersjökommissionen. Det sägs att Ryssland ville peta bort mig från den arbetsgrupp som skulle jobba med projektet, berättar Knuuttila.
Gamla miljösynder
De landbaserade utsläppen av fosfor till Finska viken har minskat med 59 procent det senaste decenniet, främst tack vare gödselfabrikens åtgärder i Kingisepp och effektiveringen av avloppsreningen i S:t Petersburg, Gattjina och Sosnovij Bor i Ryssland. Trots det fortsätter algblomningarna att överskugga våra vistelser vid havet.
Varför blir inte vattenkvaliteten bättre trots att utsläppen minskar? – Den främsta orsaken till sommarens algblomningar är att det strömmade in omkring 10 000 ton fosfatfosfor från Östersjöns huvudbassäng till Finska viken under hösten 2016. Det här gynnade masstillväxten av cyanobakterier i samband med årets värmebölja. I fjol dämpades algblomningen då vi hade en exceptionellt kall sommar.
Finlands miljöcentral mäter kontinuerligt fosforhalterna längs med den finska kusten. Enligt de mätningar som har gjorts vid ön Hovör sydost om Fredrikshamn har förekomsten av alger nu stigit till samma nivåer som 2005, trots att de landbaserade utsläppen av fosfor har minskat i hela Finska viken.
De ryska fosforutsläppen har minskat med omkring 4 000 ton de senaste tio åren. Det är alltså gamla miljösynder som orsakade sommarens algblomningar.
– Det finns omkring 150 000 ton fosfatfosfor i havsdjupen i Östersjöns huvudbassäng. Varje gång det sköljs in stora mängder syrefattigt och fosforhaltigt vatten från huvudbassängen har vi rikliga algblomningar. Det här problemet tenderar att upprepas i genomsnitt vart tredje år.
Fosforreserverna i Östersjöns huvudbassäng påverkar också övergödningen i Skärgårdshavet i Egentliga Finland och den åländska skärgården. I Bottenhavet, Kvarken och Bottenviken är man däremot förskonad från fosforhaltiga djupvattenströmmar från Östersjöns huvudbassäng på grund av den topografiska tröskel som finns norr om Åland. Knuuttila ser inte ett scenario där algblomningen skulle invadera de österbottniska stränderna i större skala än nu.
Vad kan man göra åt de gamla miljösynderna i Östersjöns huvudbassäng? – Forskare i Sverige utreder för tillfället möjligheter att binda den lagrade fosforn med hjälp av kalksten som skulle sänkas till havsbottnen. En annan lösning vore att muddra bort en del av fosformassorna från havsbottnens ytskikt och syrsätta djuphavsområden med hjälp av till exempel flytande vindmöllor som också kunde åtgärda saltskiktningen, förklarar Knuuttila.
En del av de här åtgärderna ska testas i år inom ramen för ett pilotprojekt som finansieras av det finska miljöministeriet och går i John Nurminen stiftelsens regi. Knuuttila tror ändå inte att de här lösningarna kan användas i en större skala eller lösa grundproblemet med stora reserver av fosfatfosfor.
Jordbrukets ansvar
Östersjökommissionen Helcom beslöt 2007 att reducera de årliga utsläppen av fosfor med 15 000 ton och kväve med 135 000 ton före 2021. Enligt Knuuttila kommer inte ens hälften av målsättningen för reducerade fosforutsläpp att uppnås.
– Polen borde reducera 7 480 ton fosfor, men landets regering har meddelat att man inte är bunden att följa handlingsplanen och att det polska målet är riktgivande.
I Ryssland kvarstår problemen med utsläppen från hönsfarmerna och den otillräckliga avloppsreningen i mindre städer i Östersjöns avrinningsområde.
– Det finns omkring 20–30 småstäder i Leningrad-regionen som har föråldrad, sovjetisk avloppsrening. Genom att uppgradera de här avloppsreningsverken kunde man reducera omkring 300 ton fosfor. – Det finska jordbrukets fosforutsläpp har inte minskat på 30 år trots att användningen av konstgödsel har gått ner från 30 kilo per hektar till 5–10 kilo per hektar. Åkrarna innehåller fortfarande stora mängder lagrad fosfor som sköljs ut i havet.
Finlands utsläpp av fosfor har inte minskat i den takt och enligt de målsättningar som Östersjökommissionen ställde i sin handlingsplan 2007.
– Finland ska reducera 356 ton fosfor per år, men vi har hittills lyckats reducera endast 50 ton.
Hur ska Finland nå det mål som Helcom har ställt? – Jordbruket kunde bidra till en reduktion på omkring 200 ton fosfor, förutsatt att vi satsar på omfattande gipsbehandling, i synnerhet på de sluttande åkrarna i sydvästra Finland.
Någon snabb dundermedicin för att lösa problemet finns inte. Vägen till ett renare innanhav och god ekologisk status i Östersjön är lång.
Seppo Knuuttila
specialforskare, Finlands miljöcentral