Ge Calle Öhman upprättelse

PLAGIAT Riksdagsledamot Laura Huhtasaaris pro graduavhandling som gjordes för 15 år sedan ifrågasätts nu för att 80 procent är plagiat. Jari Vilén fick sin gradu godkänd ungefär samtidigt. Av hans 45 sidor var hälften plagiat, bland annat taget från Uleåborgs turistbroschyr.

Vilén har ändå klarat sig bra i samhället som riksdagsledamot och diplomat. För tillfället är denne magister i pedagogik EU:s ambassadör i Europadomstolen, vad nu det går ut på. Också Huhtasaari har klarat sig utmärkt. Att så här långt efteråt kritisera avhandlingar är illvilja. Juridiskt kan de svårligen refuseras, men man kan alltid tillämpa Jantelagens ”Du ska inte tro att du är något”.

Strängt taget bygger de flesta avhandlingar på andras arbete, 100 procent kan vara plagiat. Är det filosofiskt någon skillnad om man omskriver andras text till att bli ”egen” eller ”glömmer” nämna källan?

För professorer och lärare är det omöjligt att kolla allt. Synar man illvilligt alla avhandlingar skulle hela systemet rasa och ersättas med något annat, vilket kunde vara bra. Det enda avhandlingar visar är förmågan att sammanställa och formulera en text. Och det är inte heller så säkert. Hur vet man vem som egentligen är författaren? Det händer att föräldrar skriver efterkommans avhandlingar. De som har råd eller politisk ställning kan ha sekreteraren eller någon annan utomstående att skriva doktorsavhandlingen.

Jag kom att tänka på min skolas, ”Aftis”, legendariske rektor Holger Wikström som i ett festtal sade att de som ”luntar” mest brukar klara sig bäst i samhället.

Svenskfinland fick i slutet av 1990talet en egen skandal. HBL:s kulturchef fick ett tips och gjorde scoop på gammal skåpmat, Calle Öhman hade visserligen fått titeln professor, men var inte doktor. Det visste alla gamla HBLjournalister, men ingen stod upp till hans försvar. Då det begav sig på 1960talet utfärdade chefredaktör Torsten Steinby, själv dubbeldoktor, direktivet att ingen HBLjournalist får kalla Öhman för doktor. Om det hade gjorts var det av misstag för alla visste att titeln var ”amerikansk”. Öhman brukade själv öppet skämta om saken.

Många har fått amerikanskt doktorserbjudande, faktiskt också jag. I USA tas inte titeln särskilt allvarligt. Inte är det heller ute i Europa så stort. Där kallas magistrar för doktor medan våra doktorer är doktorprofessor.

Öhmans då 40 år gamla licentiatarbete granskades på nytt. Det framgick att han hade använt ett brev av August Strindberg som efteråt visade sig vara falskt. Det kunde han inte veta. Alla forskare trodde det var äkta.

Öhman verkade 21 år vid

Det enda avhandlingar visar är förmågan att sammanställa och formulera en text. Och det är inte heller så säkert.

Svenska teatern och lyfte upp den till en nivå som först på sistone överskridits. Tack vare hans unikt internationella kontaktnät blev ”Svenskis” först i Norden med My Fair Lady. Därefter förde han först Finlandiahuset och sedan Tammerforshuset upp på den internationella kongresskartan. Med sina kontakter drev han starkt på att Wasa teater och Åbo svenska teater fick status som regionteatrar, vilket garanterade statsstöd. Han drev också på grundandet av Skolteatern (Unga Teatern).

Öhmans eventuella förseelser är av strunt värde. Det som har betydelse är att han blev en av landets främsta kulturarbetare och en lysande symbol, en ikon, för Svenskfinland.

HBL frågade ett par professorer vad de ansåg om Öhmans akademiska meriter. Naturligtvis var de högdraget fördömande och såg inget förmildrande. En kvinnlig professor och författare avslutade en HBLkolumn med ”Han är inte ens trevlig”. Den som skrev detta måste vara avvikande på något sätt. Om man före drevet valt Finlands trevligaste person hade Öhman varit i topp på bägge språken.

Öhman är i dag 88 och bor på ett servicehem. Dags att ge honom upprättelse.