Villervalla i folkhemmet
En vecka före det svenska valet saknar de flesta frågor svar. Konturerna av ett politiskt kaos skymtar.
Det mesta är alldeles utmärkt i Sverige. Men svenskarna är missnöjda och vill ha en förändring eller så vill de helt enkelt protestera mot det gamla politiska etablissemanget. Allt fler svenskar tror att nationalistiska populistpartiet Sverigedemokraterna ska kunna stå för en förändring till det bättre.
Invandring i kombination med lag och ordning är SD:s skötebarn och har även dominerat valrörelsen. Men mängden asylsökande har minskat de tre senaste åren och brottsligheten har inte ökat på ett alarmerande sätt – antalet människor som råkar ut för våldbrott har varit på samma nivå i tio år. De stora och synliga segregationsproblemen finns i vissa områden i några städer i Sverige.
De främsta motpolerna till SD är de andra partierna som ser ut att göra ett gott val – Vänsterpartiet och Centerpartiet. Besvikna vänstersossar verkar gå till VP. Centern har en populär och lyskraftig ordförande i Annie Lööf och partiet har till skillnad från både Moderaterna och Kristdemokraterna i den borgerliga alliansen stått på sig i kampen mot SD och är en stark och tydlig liberal motkraft.
Att huvudoppositionspartiet Moderaterna ser ut att backa så kraftigt är uppseendeväckande. Allting pekar mot ett resultat som är klart under 20 procent. Det ska jämföras med drygt 23 procent i valet för fyra år sedan.
Dagens M är ett annat parti än under Fredrik Reinfeldt inte minst i fråga om migrationspolitiken. Den strama politik som M nu har gått in för har man antagligen sett sig tvungen till efter flyktingvågen 2015 och Sverigedemokraternas framgång. Men att närma sig SD:s politik har definitivt inte gett önskat resultat.
Ändå kan det vara Socialdemokraterna som drabbas av den största valchocken. Det stora stolta svenska socialdemokratiska partiet som har lett ännu en regering verkar gå mot en brakförlust. De har precis som M lagt om och skärpt sin migrationspolitik, men nedgången i väljarstödet har fortsatt.
Om det går som alla opinionsmätningar nu antyder kommer S att göra sitt sämsta val i historien, i ett läge då partiet har lett regeringen och Sverige har en sällsynt god ekonomi med låg arbetslöshet. De båda traditionella politiska blocken i Sverige har inte en chans att nå majoritet då SD lägger beslag på ungefär 20 procent av rösterna. Det finns i dag de facto tre block i svensk politik.
SD:s kraftiga tillväxt skapar politisk villervalla i landet på många sätt.
Regeringsförhandlingarna kan bli ytterst knepiga speciellt om alla partier fortsättningsvis håller fast vid blockgränserna. Det är märkligt eftersom det inom blocken finns stora åsiktsskillnader mellan partierna, som i flera frågor ligger närmare ett parti i det andra blocket. Men de gamla partierna i Sverige verkar ha fastnat i den enarmade politiska dimensionen höger-vänster trots att den andra axeln – liberal-konservativ – i många av dagens politiska frågor har minst lika stor betydelse.
9 september 2018 kan gå till historien som den dag då Sverige politiskt förändrades. Rent valmatematiskt har det ingen stor betydelse om SD skulle bli Sveriges största parti, men psykologiskt skulle det innebära något enormt om SD tar första platsen i valet.
Det verkar som om politikerna och partierna vägrar inse den nya politiska verkligheten och förändringarna i det politiska landskapet. Då valresultatet är ett faktum tvingas de acceptera det.
Sverige är dåligt förberett på politiska förändringar. Redan för fyra år sedan då SD på allvar trädde in på den politiska arenan och fick närmare 13 procent av rösterna resulterade det nästan i nyval. Det blev svårigheter för den socialdemokratiskt ledda minoritetsregeringen att få igenom sin budget.
Den här gången kan det bli problem redan i det skedet då riksdagens talman ska väljas. Hen har en central roll då regeringsbildningen ska komma i gång. Läget verkar lika låst i talmansvalet som i regeringsfrågan.
Oddsen för nyval sjunker.