Fredrika Runeberg-stipendiet till gruppen bakom #dammenbrister
Den feministiska tidskriften Astra och initiativtagarna till uppropet om sexuella trakasserier i Svenskfinland premieras med årets Fredrika Runeberg-stipendium.
Den 29 november i fjol briserade bomben då uppropet #dammenbrister publicerade 60 berättelser på tidskriften Astras sajt. Vittnesmålen handlade om sexuellt ofredande, övergrepp, utnyttjande och våld i finlandssvenska miljöer.
Eldsjälarna bakom uppropet var aktivisterna Ylva Perera, Ida Kronholm, Jenna Emtö, Vilhelmina Öhman och Nina Nyman.
– Det hela gick väldigt snabbt. Vi samlade in vittnesmål som redigerades under sju intensiva dagar i fjol, berättar Ylva Perera som är ordförande för den feministiska tidskriften Astras utgivarförening.
Totalt fick den femhövdade arbetsgruppen ta emot 949 vittnesmål från olika håll i landet.
– Alla i arbetsgruppen sitter inte i Astras styrelse, men som publiceringsoch nätverkskanal spelade Astra en avgörande roll för att det här gräsrotsuppropet kunde genomföras, säger Perera.
Hade ni räknat med de reaktioner som följde på dammenbrister? – Jag förvånades över omfattningen av all respons och att vi fick så många smärtsamma berättelser under en så kort tid. Det fanns ett sug efter det här initiativet, säger Ylva Perera.
Vad ville ni uppnå med uppropet? – Framför allt ville vi att berättelserna skulle bli hörda, och att de som utsatts skulle få det stöd de behöver. Vi lyckades nå ut till mångfalt fler än vi hade räknat med, också sådana som inte betraktar sig som feminister. Det handlade om att sätta gränser, påverka attityder och möjliggöra en samhällsförändring, säger Perera.
Enligt priskommitténs motivering har uppropet #dammenbrister brutit tystnaden kring sexuella trakasserier, gett drabbade mod att berätta och förflyttat skammen från offren till förövarna. Uppropet har också ökat beredskapen att motverka sexuella trakasserier och övergrepp, uppger priskommittén.
Snäva marginaler
Astras redaktion på Kabelfabriken i Helsingfors är belamrat av uppstaplade lådor och ett konstnärligt virrvarr av grejer och rekvisita som tyder på tidskriftens 100-åriga förflutna.
– De flesta som jobbar för Astra gör det på frivillig basis. Vår chefredaktör har ett kontrakt som ger henne avlönat jobb 10 timmar i veckan och vår grafiker jobbar också deltid, säger Perera.
Utöver redaktionens hårda kärna jobbar hela styrelsen oavlönat för att hålla Astra flytande. Tidskriftens
Då det gäller dammenbrister var vi måna om att påtala maktstrukturer och inte hänga ut namngivna förövare. Ylva Perera, ordförande för Astras utgivarförening
grundfinansiering kommer bland annat från Svenska kulturfonden, Centret för konstfrämjande, Konstsamfundet och prenumeranterna, men Perera sticker inte under stol med att tidskriftens ekonomiska svängrum är snävt.
– Det är inte en självklarhet att Astra finns till. Vi får ständigt kämpa för tidskriftens fortsatta existens, säger hon.
Det första numret av Astra gavs ut i januari 1919. På redaktionen finns en trave ursprungliga exemplar av Astra från maj 1919 som tar upp till exempel kvinnornas roll i politiken, suffragetternas kamp i Europa, barnskyddet och ”två målarinnors utställningar”.
Den tabubelagda sexualiteten och de sexuella övergreppen fanns inte med i det tryckta ordet anno 1919, men mellan raderna går det att utläsa den uppdämda smärtan som könsdiskrimineringen förorsakade.
Från Hollywood till Svenskfinland
Knappt hundra år senare startade det amerikanska uppropet #metoo en global rörelse mot sexuella trakasserier mot kvinnor.
Vad anser du om metoo-uppropets klappjakt på förövare i Sverige? – Jag är besviken på att fokus har förflyttats till fel saker. Det är ett tydligt exempel på hur nedskärningarna inom mediebolagen får allvarliga konsekvenser. Då det gäller dammenbrister var vi måna om att påtala maktstrukturer och inte hänga ut namngivna förövare. Därför har berättelserna anonymiserats.
Hur ser du på avslöjanden som påvisar att till exempel Asia Argento, som var aktiv i metoo-kampanjen, själv har förgripit sig på en 17-årig kille? – Det är viktigt att det kommer fram och att det inte sopas under mattan. Det att hon har trakasserat någon tar å andra sidan inte bort det att hon utsattes för sexuella övergrepp av filmproducenten Harvey Weinstein.
Varför handlade dammenbrister endast om kvinnors erfarenheter av sexuella trakasserier?
– Kvinnor råkar oftare ut för sexuellt våld än män, och vi ville uppmärksamma detta faktum. Vi påstod oss aldrig tala om allt sexuellt våld, utan specifikt om mäns sexuella våld mot kvinnor.
Vad händer med uppföljningen av uppropet? Vi har anlitat en medarbetare som redigerar de återstående berättelserna. Från och med den 2 september kommer vi att publicera berättelser varje dag fram till den 29 november, då uppropet fyller ett år. Då ska alla drygt 900 vittnesmål vara tillgängliga på nätet. Samma dag utkommer också en bok med utvalda berättelser från dammenbrister.
Vad ska ni göra med prispengarna? – Uppropet handlar om människor och deras traumatiska upplevelser. Därför vill vi inte att dammenbrister ska bli en kassako eller utgöra ett underlag för sensationsjournalistik. Vi har fattat beslutet att största delen av stipendiet doneras till Förbundet för mödra- och skyddshem. Återstoden av pengarna används för redigeringen av de berättelser som ska publiceras nu i höst.
Kommer de som har stöttat uppropet att få en chans att träffas? – Vi ordnar ett evenemang vid Runebergs hem i Borgå i dag med musik av Rock Donna, poesi av Rosanna Fellman och Jolin Slotte och tal av bland andra filmregissören Ulrika Bengts. Då ska vi fira att uppropet har fått en sådan fin erkänsla.