Staffan Sevón 1968–2018
I slutet av juli ändades investeringschef Staffan Sevóns liv alltför tidigt i hans eget hem i Sibbo. Som familjefar, son, bror och vän saknas han innerligt av såväl sina anhöriga som av en stor skara vänner och kolleger.
Staffan Sevón växte upp i Grankulla där han också tog studenten. På lågstadiet, i klass 6C – även kalllad Uffes obsklass – knöts livslånga vänskapsband.
Och i familjen Sevóns hem fanns det alltid plats för hans kompisar, som ofta lät sig uppslukas av Staffans legendariska samling av serietidningar.
Staffans studiekamrater minns gärna hur han vid sidan av studierna vid Hanken också arbetade som assistent vid institutionen för finansiering och investering. Här stödde han de övriga studenterna med analytiska, träffsäkra kommentarer som ändå alltid levererades med varm humor och glimten i ögat.
Efter att ha blivit ekonomie magister inledde Staffan Sevón sin karriär inom finansbranschen.
Han avancerade snabbt och fick ansvarsfyllda ledande poster, där han inom olika bank- och pensionsförsäkringsbolag svarade för några av landets största placeringsportföljer.
Inom finansvärlden med dess kalla siffror och strikta krav på avkastning skilde sig Staffan Sevón från mängden. Han behärskade investeringsteorierna och nyckeltalen och tillämpade dem skickligt, men framför allt förstod han sig på människor och livets villkor och var därför en synnerligen omtyckt kollega och chef.
Staffan Sevóns bildning och mänsklighet gjorde att han var redo att arbeta hårt för det gemensamma goda. Han var en kapitalist som trodde på välfärdssamhället, där rättvisa och omsorg om individen var det vinnande konceptet.
Hans omfattande samhällsengagemang gällde speciellt kulturen och han arbetade bland annat länge som investeringsansvarig vid Kulturfonden för Sverige och Finland.
Staffan var social på sitt eget sansade sätt. Han var inte den högljuddaste rösten i mötesrummet eller vid middagsbordet, men en man som gärna sökte äkta dialog och som älskade intressanta diskussioner. Han var uppriktigt intresserad av andras åsikter och hade lätt för att skratta, också åt sig själv.
Eftersom Staffan var vetgirig och hade ett rörligt intellekt var han intresserad av allt – historia, populärkultur, musik, den mänskliga naturen, humor och litteratur. En diskussion med honom kunde ta avstamp i de senaste börskurvorna för att snabbt gå över till att handla om de senaste direktuppspelningsfunktionerna på webben.
Staffan, av vännerna kallad Staba, var speciellt intresserad av science fiction och fantasy. Man kunde föra djupa diskussioner med honom ända in på småtimmarna om Star Trek eller de senaste förvecklingarna i tvserien Game of Thrones.
Staffan var också passionerat intresserad av teknik. Det fanns knappast någon digital manick eller mojäng som han inte skaffade eller testade bland de första. Efter varje ny version av Iphone skämtade vi om att han fick sin egen strax efter att Steve Jobs hade fått sin.
Svagheten för teknologi gjorde inte Staffan till nörd, lika lite som hans beläsenhet gjorde honom till teoretiker. Om det gällde att handla tvekade han inte. När skepparen på en gemensam segeltur i den yttre skärgården bröt överarmen, var Staffan den som i det allmänna ståhejet behöll lugnet: gav första hjälpen, kollade upp ruttalternativen, ringde efter ambulans och såg till att den skadade fick vård.
Vi som hade förmånen att lära känna Staffan Sevón ser honom främst som en människa som engagerade sig och tog hand om sina närmaste; i alla val och beslut satte han familjen först. Samtidigt som vi, Stabas vänner, skriver detta tillsammans, minns vi hans hesa, finurliga och hjärtliga skratt.
Vi kommer att sakna det varje gång vi tänker på honom. PETTER VON BONSDORFF, FREDRIK FORSSELL, SEPPO LAUKKANEN, ANTTI OKSANEN, STAN SAANILA