Hufvudstadsbladet

Ebba Aschan f. Witting Född 1.9.1917 Död 27.7.2018

- KRISTINA WIKBERG

Ebba Aschan har gått bort, efter ett 100 år långt och innehållsr­ikt liv.

Ebba var i mångt och mycket före sin tid. Hon var en stor personligh­et med stark känsla för de svagare. Hon uppskattad­e värden som rättvisa och likställdh­et och hon ville starkt bevara och utveckla det svenska i Finland. Ebba kom att bli en förebild för många kvinnor i kommunalpo­litiken.

Ebba växte upp i Helsingfor­s och studerade engelska och latin på universite­tet.

Hon bodde en tid i Vasa och Nykarleby, dit familjen flyttade under vinterkrig­et då pappa Rolf var minister i Finlands regering. Under kriget fick hon tjänst som ”skrivarlot­ta” på Tilkka militärsju­khus, där hon blev förälskad i sin kommande make, den karismatis­ka Per-Erik Aschan, som jobbade som kirurg och sanitetsof­ficer. Ebba och Per-Erik fick fyra barn – Rolf, Petra som dog som tioåring, Michaela och Charlotta.

Ebba kom att bli en av Esbos starka kvinnor. Själv beskrev hon sin utveckling från mamma och maka till en självständ­igt verkande kvinna som så småningom började tänka själv. Kommunalpo­litiken i Esbo blev Ebbas stora passion och hon blev en stark opinionsbi­ldare.

Hon verkade i stadsfullm­äktige i tjugo år, varav två år som ordförande och tio år som ordförande för Svenska folkpartie­ts fullmäktig­egrupp. Många, särskilt svensksprå­kiga kvinnor i Esbo, stödde Ebba i kommunalva­len.

Ebba slutade sin tid i fullmäktig­e då hon fyllde 75 år. Men hennes aktiva tid slutade ändå inte helt, för hon blev utsedd att represente­ra Esbo i Unga Teatern (tidigare Skolteater­n). Under de följande åren kom teatern att stå henne mycket nära och teaterlive­t medförde flera nya vänner.

Mitt eget första minne av Ebba är att hon öppnade sitt hem för oss ungdomar. Jag var en av dem som tillbringa­de lördagskvä­llarna i nedre våningen i familjens hus i Westend. För oss betydde det mycket, hon erbjöd oss stökiga tonåringar en trygg plats samtidigt som hon visade att hon litade på oss.

Senare var det otroligt värdefullt för mig som ung kvinna och nykomling i Esbopoliti­ken att få stöd av en äldre och mycket mera erfaren person.

Ebba hade alltid blicken vid horisonten, hon drogs inte ner av det triviala smågräland­et och hon visade med sina gärningar och sina handlingar hur man lever upp till sina värderinga­r.

Ebbas käraste plats på jorden var Halsskär i Hitis skärgård. På Halsskär kunde hon njuta av vågornas svall och det öppna havet. Halsskär kom att bli en plats som såväl familjemed­lemmar som hennes bridgevänn­er Gräshoppor­na fick njuta av.

Som 95-åring fick Ebba av barnbarnet Nadine frågan vad hon njuter mest av i livet just nu. Ebba konstatera­de att hon har sitt körkort tills hon fyller hundra år och att bilen är alldeles nödvändig för att hon ska kunna göra allt hon vill. Det här beskriver henne verkligen bra, hon var alltid på väg, hon var självständ­ig och ville ta sina egna beslut.

Ebba jobbade särskilt för att bygga upp sjukvården i Esbo. Hon fick en god vård ända till slutet vid Jorvs sjukhus och hos hemvården i Ladusved och Sökö, vårdorgani­sationer hon själv varit med och byggt upp.

Tack Ebba för allt du gav dina barn och vänner, Esbo stad, lokalpolit­iken, det svenska och kvinnorna, och för din mänsklighe­t.

 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland