Som man är klädd …
Som man är klädd blir man hädd, säger ett gammalt svenskt ordspråk. Men vad betyder hädd? Ordet härleds till häda, som ju står för skymfa, ringakta, håna, kränka. Så i överförd bemärkelse blir ordspråkets betydelse helt enkelt att man blir bedömd efter hur man är klädd.
Det har maktens män vetat i alla tider. De har skrudat sig i vräkiga dräkter av kostbara tyger, de har svept sig i dyrbara pälsverk och prytt sig med gnistrande juveler. Deras kvinnor har varit klädda i påkostade utstyrslar med pärlbroderier, spetsar och allsköns bjäfs. Gustav Vasa deklarerade i mitten av 1500-talet att makten måste manifesteras i klädseln, det måste vara skillnad mellan hög och låg.
På 1600-talet pågick i Sverige, som Finland då hörde till, en politisk debatt om kläderna som statussymboler. Utgångspunkten var den dåvarande ståndsindelningen i adel, präster, borgare och bönder. Det skulle finnas en tydlig skillnad mellan stånden inte bara i sättet att leva utan också i sättet att klä sig. Genom klädseln skulle var och en få det bemötande som anstod hans eller hennes stånd och ställning, ansågs det.
Kungahuset och adeln hade råd att klä sig exklusivt och borgerskapet följde efter så gott det gick. Man klädde sig som modet föreskrev redan då och det rådande modet, som nådde våra nordliga breddgrader från de europeiska hoven, snappades först upp av de högre stånden. Allmogen kunde inte tävla med dyrbarheter men nog följde man modets föreskrifter så gott det gick utifrån de egna möjligheterna.
Innan konfektionen kom och gjorde det möjligt för alla att klä sig ungefär likadant kunde man på utanskriften se vem som var fattig och vem som hade råd. Jag minns min egen folkskolklass på 1950-talet där skillnaderna var uppenbara. Så länge alla plagg måste sys hemma fanns det ingen likriktning. På den tiden fanns det hemsömmerskor och sömmerskor med egna ateljéer överallt. I dag är det exklusivt att få ett plagg sytt åt sig.
När konfektionsindustrin fick vind i seglen och pressade sina priser försvann slutgiltigt alla spår av klasskillnader. Alla hade råd att klä sig modernt och snyggt. En ny tid med en ny jämlik livsstil randades. Det var inte längre någon skillnad mellan fattig och rik. Åtminstone inte vad gäller klädseln. Trodde man.
Men så enkelt var det förstås inte. För nu kan man i stället ”tävla” om vem som har råd med de dyraste märkeskläderna och den finaste smarttelefonen, om vem som har den flottaste bilen och åker på skidsemester till Alperna. Det finns fortfarande tusen sätt att visa rikedom – och makt – även om det inte sker med invävda guldtrådar i långrocken, pärlknappar i skjortan eller mårdskinnsbräm på sammetskappan.